Uppsatsen behandlar prissättning av ränta på lån som lämnas mellan företag i gränsöverskridande intressegemenskap, där korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL tillämpas för att avgöra huruvida den interna räntan satts på marknadsmässiga villkor. I fall då räntan anses avvika från den som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende parter möjliggör regeln en justering av resultat hos det företag vars beskattningsbara resultat i Sverige minskat på grund av den oriktiga prissättningen. Regeln avser således att skydda den svenska skattebasen genom att förhindra att företagen utnyttjar avdragsrätten för ränteutgifter och överför vinster till utlandet. Korrigeringsregeln ger uttryck för armlängdsprincipen och överensstämmer med artikel 9 i OECD:s modellavtal, utifrån vilken OECD har utarbetat riktlinjer som behandlar armlängdsprincipen ingående. Uppsatsen syftar till att analysera huruvida den svenska tolkningen av armländsprincipen bidrar till en rättssäker tillämpning av korrigeringsregeln. Enligt de krav som uppställs i uppsatsen anses inte rättssäkerheten vara upprätthållen. Då OECD:s riktlinjer tillmäts rättskällevärde inom svensk rätt anses detta för det första bero på att den svenska tolkningen avviker från riktlinjerna. För det andra anses inte skatteverket och de svenska domstolorna, i egenskap av svenska rättstillämpare,ha redovisat sina tolkningar på ett sätt som gör det möjligt för företagen attförutse de skattemässiga konsekvenserna av sitt handlande. Då de svenska skatteavtalen följer OECD:s modellavtal och är införlivade med svensk rätt anses slutligen föreliggaen risk till avsteg från legalitetsprincipen, vilken förutsätts följas för att rättssäkerheten ska vara upprätthållen.