Sammanfattning Bakgrund: Att arbeta i interprofessionella vårdteam har i hälso- och sjukvården fått ett stort genomslag, både i Sverige och internationellt. Stora förväntningar ligger på arbetssättet, då det ska effektivisera, ge adekvat vård snabbare och vara mer patientcentrerad. Det interprofessionella vårdteamet beskrivs utifrån en definition som: en grupp av samverkande hälso- och sjukvårdspersonal med olika kompetenser och med uppgift att svara för vård av enskild patient eller grupp av patienter. Dessutom redogörs och beskrivs vårdteam i förhållande till patientsäkerhet, genus och sjuksköterskans roll i arbetet.   Syfte: Syftet med föreliggande studie är att beskriva vårdarbetares upplevelser av samarbetet i det interprofessionella vårdteamet inom somatisk vård.   Metod: En litteraturöversikt har genomförts. Åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativt innehåll har analyserats med fokus på deras resultat. Nyckelfynd delades in i teman.   Resultat: Resultatet visar att det interprofessionella samarbetet är ett komplext fenomen och det presenteras i sju teman. Betydelsen av en fungerande kommunikation i vårdteamet, Betydelsen av tillit i vårdteamet, Arbetsklimatet i vårdteamet, Roller i vårdteamet, Informationsflödet i vårdteamet, Hierarki i vårdteamet och Organisatoriska faktorer.   Diskussion: Resultatet diskuteras mot Ylva Hirdmans genusteori med fokus på språk, hierarki och arbetsroller. Det interprofessionella samarbetet påverkas negativt av föreställningar om manligt och kvinnligt. Könens hierarki cementerar relationer mellan yrken och kollegor vilket leder till en försämring av det interprofessionella samarbetet

Historiskt har den medicinska professionen sökt exklusiva rättigheter att praktisera i en miljö där många olika yrkesgrupper fanns. I Sverige har detta lett till att komplementär och alternativ medicin (CAM) hamnade utanför den etablerade sjukvården, vilket inneburit en bristfällig kunskap om hur bl.a. CAM terapeuter arbetar. Användning av alternativ medicin har ökat i Sverige vilket motiverar att studier genomförs för att få bättre kunskap om yrkets utövande. Syftet med uppsatsen är att beskriva CAM terapeuters praktikmönster och inställning till samarbete med traditionell skolmedicin. Utifrån en litteraturstudie utarbetades en enkät som skickades till 102 CAM terapeuter i Sverige för att undersöka deras praktikmönster och sociodemografiska egenskaper. 63 terapeuter (62 %) svarade, varav 59 uppfyllde forskningskriterierna och kunde delta i de fördjupande telefonintervjuer som följde efter enkätstudien och som syftade till att ta reda på deras syn på samarbete med den skolmedicinska sjukvården. Resultaten av undersökningen visade att 55 %, av de 59 intervjuade var kvinnor, 10 % hade legitimation i andra sjukvårdsyrken, 69 % arbetade ensamma med i snitt 24 patienter i veckan. 79 % var positiva till samarbete med skolmedicinen och 37 % hade redan regelbunden kontakt med läkare. Intervjuerna visade att CAM terapeuter generellt ansåg att det var viktigast att patienters behov och önskemål beaktades i utformningen av den vård som erbjöds. Patienternas kostnad för behandling, respekt för CAM terapeuter, legitimation, konkurrens, samarbete med och kunskap om de olika yrken var andra viktiga faktorer som belystes ur olika perspektiv. Studien ger ny kunskap om CAM i Sverige och avslöjar många hinder som gör samarbete mellan skolmedicin och CAM till en utmaning för CAM terapeuter. Resultaten från denna studie kan hjälpa till att utveckla en sjukvård som omfattar olika utövare av läkekonsten / This study aims to describe the practice patterns of complementary and alternative medicine (CAM) practitioners and their collaboration with traditional medical professionals in Sweden. Historically, the medical profession has dominated medical practice in an environment of different healing professions. This domination placed CAM professionals outside the established medical system. Consequently, information about CAM is inadequate. Since today’s patients increasingly seek consultations with CAM practitioners, the need for a better understanding of these professions has grown.       To investigate the practice patterns and sociodemographic characteristics of CAM practitioners, we developed a literature-based questionnaire and sent it to 102 CAM practitioners. Among the 63 practitioners (62%) who replied, only 59 matched our research criteria for participating in further telephone interviews that allowed them to state their opinions on collaborating with conventional medical professionals.       Fifty-five percent of the telephone interviewees were women, 10% were licensed in other medical professions, and 69% worked in solo practices, seeing 24 patients per week on average. Furthermore, 79% felt collaboration would be positive, and 37% had already established regular contacts with medical doctors. CAM practitioners generally considered patients’ needs and desires to be an essential component of healthcare provision. They also elucidated the importance of treatment costs, respect for CAM professionals, licensing, competition, collaboration, and knowledge of a variety of professions.  This study provides new information about the challenges faced by CAM profession in Sweden and reveals many obstacles to collaboration. Our results can assist in the development of a health care system that includes a variety of different professions. / <p>ISBN 978-91-85721-79-5</p>