Föreliggande kvalitativa studie ämnade undersöka hur lärare ser på samtalets betydelse i olika delar av svenskämnet, och hur de intersektionella faktorerna kön, social och etisk bakgrund spelar in för en elevs talutrymme i samtalet. Studien utgår ifrån intervjuer med fem gymnasielärare som är behöriga att undervisa i ämnet svenska. Studiens resultat visar att lärarna ser att samtalet kan vara gynnsamt i alla delar av svenskundervisningen, även om det i första hand nämns användas i arbete med litteratur. Vidare kan samtalet utifrån studiens bakgrund ses som betydelsefullt utifrån tre olika perspektiv- det sociala som handlar om elevernas identitetsskapande, det demokratiska som handlar om förmågan att göra sin röst hörd och samtidigt lyssna på andra, och utifrån ett kognitivtperspektiv som ett verktyg för tänkande och lärande. Dessa utgångspunkter blir synliga i lärarnas sätt att arbeta med samtal i undervisningen då de exempelvis genom talfördelning gynnar ett demokratiskt klassrumsklimat och upplever att eleverna kan utvecklas längre i samspel med varandra än på egen hand. Resultatet tyder också på att lärarna upplever att intersektionella faktorer kan spela roll för elevernas talutrymme i samtalet. Kön tycks vara den faktor som lärarna är mest oense kring, då en del av lärarna menar att kön kan sägas spela in i hur en elev tar ordet – att pojkar är mer benägna att ta ordet utan att be om det, medan andra menar att det är väldigt varierande i olika klasser och utifrån olika individer Faktorn etnicitet är lärarna mer ense om kan ha betydelse – till exempel då språkliga begränsningar kan spela in i hur villig en elev är att ta ordet i klassrummet. Utländsk skolbakgrund kan också sägas påverka. Elever som har en utländsk etnicitet kan också sägas ha andra referensramar och föreställningsvärdar vilka kan berika undervisningen men också begränsa i de fall då de blir ett hinder för den enskilda individen att vilja uttrycka sig i samtal. Den faktor som fyra av fem lärare anger har mest betydande roll i klassrumssamtal är emellertid elevens sociala bakgrund. Denna faktor tar sig uttryck genom att elever från en högre socioekonomisk bakgrund som har föräldrar med akademisk utbildning är mer vana vid att föra samtal i hemmet, och tar därför för sig i större utsträckning och även förväntar sig bli lyssnade på. Elever från en lägre social bakgrund kan däremot ha snävare referensramar och svårare att ta för sig av talutrymmet.