Syftet med denna studie var att undersöka lågstadielärares upplevelser och uppfattningar om sin teknikundervisning. Detta för att för att få en förståelse kring vad som påverkar ämnet och vidare dess utveckling. I studien har en kvalitativ metod använts genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet av studien visar att majoriteten av lärarna upplever en brist på tid och material. Ett flertal lärare saknar kollegialt stöd där de kan diskutera och tolka teknikämnet. Resultatet av denna studie har även visat på ett samband mellan lärares självupplevda intresse för teknik och self-efficacy i teknikundervisningen. Alla lärarna i studien uttryckte att de inte gjorde någon skillnad på flickor och pojkar i teknikundervisningen. Vissa uttryckte att eleverna på lågstadiet var för små för att se någon skillnad mellan pojkar och flickor. Detta samtidigt som vi trots allt kunde urskilja olikheter som gjordes mellan eleverna i undervisningen. Detta visar på en komplexitet där ens antagande om sin egen genusmedveten i undervisningen inte stämmer överens med verkligheten. Detta stämmer in med de uppfattningar och förväntningar som finns präglat i vårt samhälle på flickor och pojkar. Slutsatsen i denna studie är att det är svårt för lågstadielärare att bedriva en likvärdig teknikundervisning på grund av de olika ramfaktorerna såsom tid, material, läroplan och kollegialtsamarbete.