Syftet med denna studie är att undersöka hur undervisning i teknik kan bedrivas och utvecklas för att bäst främja teknikintresset hos flickor i årskurs 3–6. Studien ska belysa vilka didaktiska strategier verksamma lärare arbetar med för att främja flickornas teknikintresse och vilket stöd de verksamma lärarna behöver för att kunna bedriva genusmedveten undervisning i syfte att främja flickornas intresse för teknikämnet. Studiens metod utgörs av kvalitativa intervjuer med sex lärare i årskurs tre upp till årskurs sex från Mellansverige. Resultatet visar att teknikintresset hos flickorna finns i lika hög grad som hos pojkarna men när flickorna blir äldre så tystnar de och tar inte för sig i klassrummet på samma vis som pojkarna. Lärarna introducerar genusmedveten undervisning i teknik genom att presentera betydelsefulla kvinnor inom tekniken och genom att påvisa kvinnor som arbetar inom tekniska yrken av olika slag. Det beskrivs emellertid vara komplext att applicera genusmedvetenhet på teknikundervisningen eftersom lärarna i flera fall känner att de står ensamma och övergivna av organisationen som inte erbjuder kompetensutveckling i ämnet av något slag. Lärarna önskar kompetensutveckling både i genusmedveten undervisning och inom själva teknikämnet så att de kan bygga på sin självkänsla och kompetens för att kunna erbjuda eleverna en fullgod undervisning där alla kan ta del av kunskapen oavsett kön. Det uttrycks också, både i tidigare forskning och genom intervjuerna med informanterna, att fråga är mer komplex än att den bara handlar om pojkar eller flickor, män eller kvinnor. Mycket i studien tyder på att vi måste ned på individnivå för att kunna bedriva en undervisning anpassad för alla elever.