Under senare tid har allt fler företag börjat hållbarhetsredovisa, vilket innebär att de på årlig basis sammanställer och kommunicerar information om miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter av sin verksamhet. Hållbarhetsredovisning kan stötta hållbar utveckling på två huvudsakliga sätt. För det första kan det öka transparensen i samhället genom att förbättra tillgång till samt utgöra en plattform för att lämna och hantera hållbarhetsrelaterad information om företag. För det andra kan det stärka hållbarhetsarbete inom företag genom att de får insikt i hur de inverkar på omvärlden samt bereder dem strukturer och mål för hållbarhetsarbete. För att fylla dessa funktioner krävs emellertid att företag inkluderar aktörer som påverkas av och påverkar företaget, s.k. intressenter, i upprättandet av hållbarhetsredovisningen. En central princip inom hållbarhetsredovisning är följaktligen intressentinkludering. I denna uppsats utvärderar och jämför jag intressentinkludering i hållbarhetsredovisning i det utvecklade landet Spanien och utvecklingslandet Colombia genom innehållsanalys av tio hållbarhetsredovisningar från företag i respektive land. Jag finner, i likhet med tidigare forskning, att intressentinkludering i hållbarhetsredovisning är bristfällig, särskilt i utvecklingslandet Colombia. Härtill bidrar jag till existerande forskning genom att närmare beskriva på vilket sätt intressentinkludering i hållbarhetsredovisning är bristfällig samt skiljer sig mellan det utvecklade landet Spanien och utvecklingslandet Colombia.