Studien är en utvärdering av provytor i Östergötland anlagda i SLU:s regi enligt Naturkulturmetoden. Hypotesen med Naturkultur är att metoden ger bättre resultat avseende ekonomi, naturvård och mångbruk på samtliga ståndorter i Sverige. Syftet med studien var att mäta tillväxtreaktioner hos kvarlämnade dominanter och grova träd, undersöka hur grundytan fördelar sig i olika diameterklasser samt i vilka diameterklasser volymproduktionen hamnar. Undersökningen genomfördes som en fallstudie med kvantitav ansats, där underlaget bestod av två tidigare inventeringar samt en ny inventering 23 tillväxtsäsonger efter försöksetablering. Majoriteten av ytorna hade en relativ tillväxt som var lika hög eller högre hos dominanter och grova träd än kontrollparcellen. De hårdast gallrade parcellerna hade högst inväxning. Resultatet pekar på att för hårda gallringar vid enstaka tillfällen sjunker tillväxten på lång sikt. Nytt bestånd kan konkurrera kraftigt med de kvarlämnade dominanterna och grova träd. Slutsatsen är att denna rapport inte kan användas som underlag för rekommendationer för hur skötsel enligt Naturkultur ska bedrivas, men den kan ge vägledning till att hitta vägar i skogsskötseln där ekonomi, miljö och rekreation tillsammans kan få ett större värde än dagens trakthyggesbruk.

Denna studie syftade till att undersöka hur inväxningen av tre av våra vanligaste trädslag varierar med variation av grundläggande faktorer i skiktade bestånd. Undersökningen genomfördes i Västra Götaland med cirkelprovytor i barrblandskog och omfattar 30 provytor. I varje provyta klavades samtliga stammar och antal uppslag av plantor registrerades. För varje provyta bestämdes grundyta och ståndortsindex samt ålder och höjd på högsta träd. Inväxningen generellt är god och gran dominerar. Skillnaden mellan trädslagen visar att bedömning av inväxning från naturlig föryngring behöver göras på trädslagsnivå för att ha precision. Medeldiameter är den enda parameter med statistisk signifikans för all inväxning. Att medeldiameter ger störst förklaringsgrad indikerar att variationer i inväxningen bättre kan förklaras med ekologiska principer om succession eller luckdynamik än med ståndortsindex och grundyta i de undersökta områdena. Inväxning kan också förväntas minska över tid då medeldiametern ökar, den är alltså inte konstant utan ändras med ändrad successionsfas.