Uppsatsen studerar arbetet med upplevd trygghet i Uppsalas bostadsmiljöer utifrån intervjuer med tre aktörer: Uppsala kommun, ett konsultföretag som arbetar för Uppsala kommun samt ett bostadsbolag. Studien fokuserar på skillnaden mellan kvinnor och mäns upplevda trygghet och studerar hur arbetet med detta sker i praktiken jämfört med riktlinjer och dokument som finns. Syftet är att undersöka hur arbete med belysning och andra faktorer kopplade till trygghet går till, samt hur kvinnors upplevda trygghet tas i beaktning i det arbetet. Teorin som ligger till grunden för analysen berör både generell och jämställd planeringsteori. Resultatet visar att representanterna från aktörerna är medvetna om skillnaden i hur män och kvinnor upplever utomhusmiljöer men att arbetet med detta inte sker systematiskt. Arbetet med stadens utomhusmiljöer sker med hjälp av tyst kunskap, där tillgängliga dokument inte används. Resultatet visade att flera verktyg från teorin används, ett tecken på att kompetenta människor arbetar med dessa frågor trots brist på systematik. Att mycket av arbetet sker med hjälp av tyst kunskap kan innebära en risk om ansvariga planerar och löser problem utifrån sitt eget perspektiv, utan att ta hänsyn till män och kvinnors olika erfarenheter.