Politikerveckan i Almedalen har länge vart ett ämne i debatten om hur det svenska politiska klimatet har utvecklats. Under de senaste åren har Almedalen i medierna både hyllats som en unik demokratisk mötesplats och kritiserats för att vara ett elitistiskt ”jippo”. I takt med detta har ytterligare en politikervecka vuxit fram, Järvaveckan, med ledmotivet att minska avståndet mellan folk och folkvalda. Liksom i Almedalen, är ett av huvudmomenten på Järvaveckan partiledarnas tal som framförs en gång per kväll och samtliga svenska partiledare närvarar vid evenemanget. I denna uppsats jämförs de två politikerveckorna genom att undersöka vilka partiledarna riktar sig till i sina tal i Almedalen och på Järvaveckan. Analysen utgår från Blacks teori om The Second Persona som konkretiserar en idé om att varje talare har en tilltänkt publik i åtanke när dennes tal ska framföras. I artikeln diskuterar Black vidare om att denna tilltänkta publik kan uppmärksammas genom att undersöka talarens argumentation och stilistiska uttryck. Med inspiration från Blacks syn på argumentation har denna undersökning byggt på en analys som sökt efter argumentative tokens utifrån användningen av allmänna och specifika topiker på samtliga tal av partiledarna både i Almedalen och på Järvaveckan.  Av den topikanalys som förts har sedan generella tilltänkta publiker tagit form genom att applicera allmänna och specifika topiker på partiledarnas gemensamma och återkommande argumentationer. Dessa två tilltänkta publiker jämfördes sedan med varandra för att undersöka skillnaderna dem emellan. Resultaten av denna analys visar att partiledarna riktar sig till två olika tilltänkta publiker på de respektive veckorna, samt att dessa två tilltänkta publiker skiljer sig på vissa betydande sätt. Medan den tilltänkta publiken på Järvaveckan förmodas vara tämligen oinsatt i det svenska politiska klimatet och de olika partiernas ideologier, förväntas den tilltänkta publiken i Almedalen vara politiskt välmedvetna. Den tilltänkta publiken på Järvaveckan bor dessutom på den plats som Järvaveckan utspelar sig på eller andra s.k. ”utsatta områden” medan den tilltänkta publiken i Almedalen är en heterogen skara av människor runt om i landet. Slutligen ger denna analys ytterligare belägg för den tidigare forskning som förts gällande mediernas inflytande på de politiska talen i Almedalen. Denna undersökning visar alltså att politikerna i hög grad förutsätter att publiken på de två politiska evenemangen är olika och att talen därefter skräddarsys för att anpassas till respektive publik.