Land that are used for agricultural purpose in Sweden are taxed by the 100-series. The land acquisition law can regulate acquisitions of agricultural land and permits are needed for acquisition. Land located in sparsely populated areas, land in areas with poor farm layout (omarronderingsområde) and purchases made by legal persons from natural person are covered by the law. Permits are applied for at county agencies and the Swedish Board of Agriculture depending of the size of the acquisition. The aim with the study is to enlighten the difficulties among permits by the law.    The research questions; How is the aim with the law fulfilled by the way it is carried out?and Are there differences between permits given by the county agencies and the Swedish Board of Agriculture?, was answered by using juridical method, studies of permit documents and interviews. The juridical method enlightened the aim with the law. The study of permit documents was used to see similarities in the permits. Documents were studied from the Swedish Board of Agriculture and three county agencies. The authorities and three interest groups was interviewed two answer both the research questions.    The result shows that the largest difficulties to make decisions about permits are with acquisitions made by legal persons. Especially when permits are given for special reasons (6§ 2 st. 4p.). The interviews showed that there are doubts about if a control of acquisitions in primarily sparsely populated areas leads to higher employment and settlements in those areas. Is also shown that there is a difference in how the authorities make decisions about permits. Primarily shown by statements from the county agencies to the Swedish Board of Agriculture.     Two conclusions can be made. The aim with the law is not fulfilled as the law is carried out today. The aim regarding legal persons is fulfilled partly or fully but it is most difficult to make decisions about permits. The aims about sparsely populated areas and areas with poor farm layout are not fulfilled as the law is carried out. There is a difference in the decision making about permits between the authorities in the study. Is primarily shown in the cases that are handed over to the Swedish Board of Agriculture and cases regarding specific reasons. / Mark som används för jordbruk i Sverige taxeras som lantbruksenheter enligt Skatteverkets 100-serie. Förvärv av lantbruksenheter kan omfattas av jordförvärvslagen och kräver då förvärvstillstånd. Lantbruksenheter som ligger i glesbygdsområden, omarronderingsområden eller där förvärven sker från en fysisk person till en juridisk person omfattas. Tillstånden söks hos länsstyrelsen eller Jordbruksverket beroende på förvärvets storlek. Syftet med studien är att belysa de svårigheter som finns kring förvärvstillstånd.   Frågeställningarna i studien: Hur uppfylls syftena som finns med JFL i och med tillämpningen av den?och Finns det skillnader i bedömning av prövning gällande förvärvstillstånd som prövats av länsstyrelsen och Jordbruksverket och i så fall vilka?, besvarades genom juridisk metod, studie av beslut och intervjuer. Den juridiska metoden belyste syftet med jordförvärvslagen. Studien av beslut användes för att se likheter och skillnader mellan myndigheternas beslutsfattande. Beslut begärdes ut från Jordbruksverket och tre länsstyrelser. Myndigheterna samt tre intresseorganisationer intervjuades. De syftade till att visa om syftet med jordförvärvslagen uppfylls samt om någon skillnad finns mellan myndigheternas beslut.   Resultatet visar att de största svårigheterna kring att fatta beslut enligt jordförvärvslagen är kring juridiska personers förvärv. Speciellt enligt punkten särskilda skäl (6§ 2 st. 4 p.). Intervjuerna visade att det finns tveksamheter kring om en kontroll att förvärv i främst glesbygd leder till en ökad sysselsättning och bosättning i glesbygd. Resultatet visar även att det finns en skillnad i hur Jordbruksverket och länsstyrelserna beslutar. Det visar sig främst de yttranden som länsstyrelsen överlämnar till Jordbruksverket.   Från studien kan två slutsatser dras. Syftena med jordförvärvslagen uppfylls inte i sin helhet som lagen tillämpas idag. Syftet gällande juridiska personers förvärv uppfylls helt eller delvis men tillämpningen och besluten är svårast. Glesbygds- och omarronderingssyftet tycks inte uppfyllas som lagen tillämpas idag. Det finns en skillnad i hur Jordbruksverket och länsstyrelserna beslutar gällande jordförvärv. Skillnaden visar sig främst i de ärenden som överlämnas till Jordbruksverket med ett yttrande och i ärenden gällande särskilda skäl.