I följande uppsats kommer filmkritikens utveckling undersökas. Till grund för arbetet ligger en hypotes om att det under de senaste 60-åren har skett en förenkling av filmkritiken. Syftet är att undersöka ifall det går att hitta belägg för tidigare nämnda hypotes och i så fall hur filmkritiken förändrats. De frågor som besvaras i uppsatsen är Har det skett en förändring i genren filmkritik? Vad kan förklara denna eventuella förändring? Är förändringen i så fall konsekvent under de åren som studeras? Analysmaterialet består av åtta stycken filmrecensioner publicerade i Dagens Nyheter mellan åren 1960 och 2005. Urvalet har gjorts efter fyra, ur ett filmvetenskapligt perspektiv, definierade perioder. Ur varje period har sedan en recension av en, för tiden, representativ film samt recensionen av det årets Oscarsvinnare i kategorin Best Picture använts. Som teoretisk utgångspunkt i uppsatsen ligger Walter Ongs teori om en inskriven och fiktionaliserad publik, Hans Robert Jouss teori om vad författaren förväntar sig att sin publik vet (Horizon of experience och expectation) och till viss del Foucaults maktbegrepp om hur makt utövas inom vissa områden. Som analysmetod har en kvalitativ innehållsanalys valts, till grund för den ligger Johanna Ledin och Ulla Mobergs text om textanalytiska metoder. Resultatet visar att en förändring av filmkritiken har skett utifrån de analyserade texterna. Dock visades sig inte förändringen vara konsekvent som först antagits. En tydlig förändring i skribentens relation till sin inskrivna publik kunde ses mellan olika perioderna. Också texternas koherens och struktur visade sig skilja mycket.

Malmö har under de senaste åren varit hårt bevakat av media, detta på grund av olika händelser som betraktats som gänguppgörelser, skjutningar, mord och vapenbrott. Detta har väckt opinion, från medborgare och medier där det diskuterats flitigt hur problematiken ska lösas. Sydsvenskan, som är den största dagstidningen i Malmö, har varit en informationskälla för sina medborgare under denna mediedefinierade kris. Jag har undersökt hur publiken i allmänhet har känt och resonerat kring denna rapportering, begränsad under tidsperioden december 2011 och januari 2012. Under dessa två månader har jag kategoriserat det nyhetsmaterial som Sydsvenskan publicerat på deras nätbaserade upplaga under rubriken ”Malmö” under nämnd period. Vidare har jag presenterat ett urval av artiklar för tio respondenter där fem har läst artiklar fokuserade på trygghet och resterande har läst artiklar fokuserade på otrygghet.Med hjälp av teorier som skildrar mediers utveckling där marknaden och de ekonomiska intressena blivit viktigare än själva produkten vill jag förklara varför Sydsvenskans rapportering domineras av kriminalreportage och brottsjournalistik. Jag vill också påvisa genom framing och agenda-setting teorier varför respondenterna jag intervjuat tenderar och inte tenderar att följa det resonemang som förs i de artiklar jag presenterat. Jag vill också belysa det engagemang och den kritik som respondenterna riktar mot medier i allmänhet och Sydsvenskan i synnerhet när det kommer till deras rapportering om Malmö.Uppsatsen består av en mindre kvantitativ undersökning där jag sorterat de nyhetstexter som Sydsvenskan publicerat under december 2011 och januari 2012 under rubriken ”Malmö”. Artiklarna är nedbrutna i olika kategorier utefter brottstyp och övriga nyheter. Materialet visar att Sydsvenskans kriminalreportage, det vill säga uppföljningsartiklar på brott, ökar markant efter årsskiftet. Materialet påvisar också i vilken utsträckning Sydsvenskan rapporterar om brott. Uppsatsen består också av intervjuer med tio respondenter med olika geografiska tillhörigheter och deras reflektioner kring två teman; känsla och den journalistiska texten. Där har de fritt fått diskutera kring den betydelse rapporteringen har haft för deras uppfattning om Malmö.