Biologiska toxicitetstester utförs genom att exponera en testorganism för olika koncentrationer av kemikalier under en bestämd period. Det finns akuta toxicitetstester och kroniska. Resultat från akuta studier presenteras som EC50-värde (Effect Concentration, affecting 50 % of the population). Tester som används som underlag för riskbedömningar ska utföras på kvalitetsmässigt acceptabelt sätt som grundas på International Organization for Standardization (ISO) och Good Labaratory Practice (GLP). Syftet med studien var att studera toxisk inverkan av kaliumdikromat på encellig sötvattenalg, R. subcapitata, genom att räkna cellantal med två olika instrument: flödescytometer och automatisk cellräknare. Vidare att jämföra testernas EC50 medelvärde mot ISO 8692 angivet värde i precisions syfte och att utvärdera de båda räknemetoderna gällande precision och analystid. Kaliumdikromat användes för tillväxtinhibering vid toxicitetstest. EC50-resultaten visade ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de båda instrumenten (p=0,47). Den akuta toxicitetsanalysens precision kunde bekräftas som giltig då båda mätmetoders EC50 medelvärden vid jämförelse med ISO 8692 värde befanns inom bestämda 95% konfidensintervallet. Vid jämförelse av studiens två mätningsmetoder, observerades större spridning kring medelvärdet i cellräknarens resultat, där tre EC50 värden hamnade utanför 95% CI. Däremot visade resultatet från flödescytometern mindre spridning och högre noggrannhet jämfört med cellräknarens. Studien visade att flödescytometer skulle kunna användas i framtida toxikologiska tester med encelliga alger, men det krävs flera upprepade försök för att bekräfta fördelar med analysen i flödescytometern. / Biological toxicity tests are performed by exposing a test organism to different concentrations of chemicals over a certain period of time. Results from acute studies are presented as EC50 (Effect Concentration, affecting 50% of the population). Tests used as a basis for risk assessments shall be performed in a quality acceptable way based on the International Organization for Standardization (ISO) and Good Laboratory Practice (GLP). The aim of this study was to study the toxic effect of potassium dichromate on unicellular green algae R. subcapitata, by counting cells with two different apparatus: flow cytometer and automatic cell counter. Additionally, to compare the EC50 mean values against the ISO 8692 value for control of test precision and to compare accuracy and analytical time of two methods. Potassium dichromate was used for growth inhibition in toxicity tests. The EC50 results showed no statistically significant difference between the two instruments (p = 0.47). The accuracy of acute toxicity analysis was confirmed as valid as both EC50 average measurement values compared to ISO 8692 value were found within the 95% confidence interval. When comparing the two methods of the study, greater spread was observed around the mean value in the cell count's results, where three EC50 values were outside 95% CI. The result of the flow cytometer had less spread and higher accuracy compared to the cell count. The study showed that flow cytometers could be used in future toxicological tests with algae, but several repeated tests are required to confirm the benefits of analysis with the flow cytometer.

A fundamental analysis performed at LKAB is the determination of the iron (II) content of the company’s iron ore products. Currently, a redox titration method using potassium dichromate as the titrator is used to determine this content. However, LKAB is considering replacing its current method due to the titrator’s harmful effects on the health and the environment. The purpose of this study is to compare different redox titration methodsvalidation parameters, to find the most suitable method for the determination of the iron (II) content. The titrators in focus for this study is potassium dichromate, cerium (IV) sulphate and potassium permanganate. Several experiments were performed to compare the three titration methods. The validation parameters determined for each method were precision, accuracy, linearity, LOD, LOQ and robustness. The titration error was also calculated. The results showed that the redox titration with potassium dichromate as the titrator had the highest accuracy at 98.95 %, while the redox titration with cerium (IV) sulphate as the titrator had the best precision at 0.099 % (for samples with a similar matrix as LKAB’s iron ore products). Based on the acquired results, it was concluded that LKAB’s current method is the most suitable for the determination of the iron (II) content in LKAB’s iron ore products. The redox titration method using cerium (IV) sulphate as a titrator is a good competitor, butdue to the method’s slightly inferior accuracy and vague end point, it fails to outcompeteLKAB’s current method. / En grundläggande analys som utförs på LKAB är fastställandet av järn (II)-halten i företagets järnmalmsprodukter. För närvarande används en redox-titreringsmetod med kaliumdikromat som titrator för bestämmelsen av denna halt. LKAB överväger dock att byta ut sin nuvarande metod på grund av titratorns hälso- och miljöfarliga effekter. Syftet med denna studie är att jämföra olika redox-titreringsmetoders valideringsparametrar, för att hitta den mest lämpligaste metoden för fastställandet av järn (II)-halten. De titratorer som studeras är kaliumdikromat, cerium (IV) sulfat och kaliumpermanganat. Flertalet experiment utfördes, för att kunna jämföra de tre titreringsmetoderna med varandra. De valideringsparametrar som bestämdes för vardera metoden var precision, noggrannhet, linjäritet, LOD, LOQ och robusthet. Titrerfelet beräknades också. Resultaten visade att redox-titrering med kalimdikromat som titrator hade högst noggrannhet på 98,95 %, medan redox-titrering med cerium (IV) sulfat som titrator hade bäst precision på 0,099 % (för prover med liknande matris som LKAB:s järnmalmsprodukter). Utifrån de resultat som erhölls så drogs slutsatsen att LKAB:s nuvarande metod är den mest lämpligaste för fastställandet av järn (II)-halten i företagets järnmalmsprodukter. Redox-titreringsmetoden med cerium (IV) sulfat som titrator är en bra konkurrent, men på grund av metodens något sämre noggrannhet och otydligare slutpunkt så misslyckas den med att konkurrera ut LKAB:s nuvarande metod.