Den här undersökningen handlar om hur några medarbetare upplever internkommunikationen på Regionalt cancercentrum Stockholm–Gotland och om hur informationskedjor påverkar vi-känslan på arbetsplatsen. Undersökningen bygger på intervjuer med sju anställda från olika delar av organisationen. Analysen bygger på kommunikationsetnografisk teori och centrala begrepp är praktikgemenskap, kedjor av kontakter samt deltagande och reifikation. Resultatet visar att det finns olika typer av deltagare som ingår i ett antal överlappande praktikgemenskaper. Medarbetarna har olika förutsättningar för deltagande och upplevelsen av internkommunikationen varierar beroende på var i organisationen man arbetar. Förväntningarna på hur man ska få information skiljer sig delvis åt. Flera medarbetare upplever att det finns en brist på rutiner vilket leder till att det inte alltid är tydligt vem som ska informeras om vad och vilka kanaler som ska användas. Undersökningen visar också att vissa informationskedjor kan stärka vi-känslan på arbetsplatsen och att vilka kedjor deltagaren inkluderas i har stor betydelse för delaktigheten. Information om vad medarbetare i andra delar av organisationen gör har stor betydelse för upplevelsen av att det finns ett övergripande ”vi”, medan brist på information kan skapa en ”vi och de”-känsla. Att veta vad andra gör kan dels vara ett sätt att skapa samhörighet, dels ett sätt att effektivisera arbetet. Samtidigt pågår många olika projekt vilket gör det svårt att skapa den överblick som efterfrågas. Medarbetarna måste också hantera stora mängder information vilket ställer stora krav på deras förmåga att sålla.