<p>Syftet med denna examensuppsats var att undersöka vad unga vuxna själva upplevde hjälpte dem i deras psykoterapier, och vad de tyckte var negativt i dessa. Undersökningen gällde även hur de såg på betydelsen av psykologens ålder och kön. Analysmetoden var grundad teori. Med hjälp av en halvstrukturerad kvalitativ intervju intervjuades sex före detta klienter med en medianålder på 21 år. Resultatet utmynnade i sex kategorier med tillhörande underteman, nämligen Vad klienten ser av sig själv: Att vara ung och ovan i terapisituationen. Vad klienten ser av psykologen: Psykologen som professionell, Psykologen som person, Psykologens kön, Psykologens ålder. Vad klienten gör och inte gör: Att få prata med någon, Att bli lyssnad på, Ta upp saker till ytan, Sånt man helt enkelt inte pratar om. Vad psykologen gör och inte gör: Ge feedback, Ge sammanhang i livet, Tystnad. I terapirummet: Att bli sedd och bekräftad, Samspel, Rummet. Utanför terapirummet: Hemläxor, Avslut. Det informanterna upplevde hjälpte dem mest var att få prata med en utomstående person som kunde hjälpa dem att komma vidare. Det som uppfattades som mest negativt var ifall psykologen var alltför tyst och passiv. Tystnaden i sig beskrev de som väldigt besvärande, vilket är ett nytt fynd i förhållande till tidigare forskning.</p>

Syftet med denna examensuppsats var att undersöka vad unga vuxna själva upplevde hjälpte dem i deras psykoterapier, och vad de tyckte var negativt i dessa. Undersökningen gällde även hur de såg på betydelsen av psykologens ålder och kön. Analysmetoden var grundad teori. Med hjälp av en halvstrukturerad kvalitativ intervju intervjuades sex före detta klienter med en medianålder på 21 år. Resultatet utmynnade i sex kategorier med tillhörande underteman, nämligen Vad klienten ser av sig själv: Att vara ung och ovan i terapisituationen. Vad klienten ser av psykologen: Psykologen som professionell, Psykologen som person, Psykologens kön, Psykologens ålder. Vad klienten gör och inte gör: Att få prata med någon, Att bli lyssnad på, Ta upp saker till ytan, Sånt man helt enkelt inte pratar om. Vad psykologen gör och inte gör: Ge feedback, Ge sammanhang i livet, Tystnad. I terapirummet: Att bli sedd och bekräftad, Samspel, Rummet. Utanför terapirummet: Hemläxor, Avslut. Det informanterna upplevde hjälpte dem mest var att få prata med en utomstående person som kunde hjälpa dem att komma vidare. Det som uppfattades som mest negativt var ifall psykologen var alltför tyst och passiv. Tystnaden i sig beskrev de som väldigt besvärande, vilket är ett nytt fynd i förhållande till tidigare forskning.