Denna uppsats undersöker hur den svenska konstnären Greta Knutson historiskt sett har kanoniserats i relation till sitt förhållande med den kände dadaisten Tristan Tzara och den franska surrealiströrelsen under 1920- och 1930-talet. Knutson hade en lång och produktiv karriär och uppsatsens intention är att flytta fokus från de tidiga dagarna i Paris med surrealisterna till hennes senare konstnärliga period, räknad från slutet på 1960-talet fram till hennes död 1983. Min tes är att en radikal stilförändring då skedde till ett, paradoxalt nog, mer surrealistisk konstnärligt uttryck. Med hjälp av Griselda Pollock och det teoretiska begreppet ”kanonisering” ifrågasätts varför denna senare period i stort har gått förbi konsthistorien och hur Knutsons relation till surrealismen sett ut. Genom en formalistisk analys presenteras därefter verken La Surprise, Feu dans la maison och Det stulna brevet, vilka är representativa för Knutsons senare konstnärliga period. / This essay examines how Swedish born artist Greta Knutson has been historically canonised in reference to her relationship with the famous Dadaist Tristan Tzara and the French surrealist movement of the 1920’s and 1930’s. Knutson had a long and productive career and the overall purpose of my essay is to change focus from the early days in Paris with the Surrealists into her later artistic period, counted from the late 1960’s until her death in 1983. It is claimed here that she then made a radical change of style into, paradoxically, a more surrealistic artistic expression. Through Griselda Pollock and the term “canonisation” I’m exploring and questioning why Knutson’s later career has gone unnoticed in art history and I’m also looking at Knutson’s relation to surrealism. Through a formalistic analysis the artworks La Surprise, Feu dans la maison and Det stulna brevet are presented, which are representative for Knutson’s later artistic period.