Inledning: 70% av alla skador av det främre korsbandet (ACL) sker vid icke-kontakt-situationer. En låg kokontraktionsratio mellan hamstrings och quadriceps (H:Q) kan ses som en riskfaktor för ACL. Få studier är gjorda kring detta i samband med enbenslandningar på olika underlag. Syfte: Syftet med studien var att undersöka kokontraktionen mellan rektus femoris och biceps femoris samt ground reaction force (GRF) vid drop landing från 30 cm på stabilt respektive instabilt underlag. Metod: Tre män deltog i studien. Studien utfördes i ett rörelselabb där deltagarna utförde enbenslandningar på stabilt respektive instabilt underlag. Muskelaktivitet mättes med elektromyografi (EMG) i musklerna rektus femoris och biceps femoris. GRF mättes med kraftplatta. EMG-amplituden beräknades i relation till respektive deltagares maximum voluntary isometric contraction (MVIC). Medelvärde och standardavvikelse för respektive muskel, H:Q-kokontraktionsratio och högsta uppmätta GRF (N/kg) beräknades. Resultat: EMG visade en högre aktivitet i rektus femoris jämfört med biceps femoris vid landning på respektive underlag. På gruppnivå visade biceps femoris minskad aktivitet vid landning på instabilt underlag och H:Q-kokontraktionsration minskade. Högsta uppmätta GRF visade en tendens att minska vid landning på instabilt underlag. Konklusion: Den minskade aktiviteten i biceps femoris vid instabilt underlag var oväntad vilket eventuellt kan förklaras med det låga deltagarantalet, den interindividuella variationen och val av underlag. Mer forskning behövs med ett större urval för att få ett mer tillförlitligt resultat. Det vore även intressant att standardisera och mäta knäledsvinkeln och inkludera mer utmanande instabila underlag. Detta skulle kunna bidra till ökade kunskaper kring olika underlag vid preventions- och rehabiliteringsträning.