Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att jämföra effekterna av excentrisk isokinetisk träning med och utan elektromyografisk biofeedback (EMG BF). För att uppfylla syftet användes följande frågeställningar: Resulterar träning med EMG BF i en större styrkeökning än utan? Ökar den viljemässiga aktiveringsförmågan (AF) som ett resultat av styrketräning? Blir ökningen ännu större om man dessutom använder sig av EMG BF-träning? Finns det en skillnad i träningseffekt hos antagonist-coaktiveringen mellan grupperna (med och utan EMG BF)? Metod I denna studie deltog 20 friska, fysiskt aktiva studenter vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Försökspersonerna delades slumpmässigt in i två grupper. En grupp (n=10) genomgick träning utan biofeedback (ejFB), och den andra (n=10) genomgick träning med feedback (FB). Test och träning genomfördes på en isokinetisk dynamometer (Isomed 2000 Basic). Försökspersonerna tränade sitt högra ben, tre ggr/vecka i fem veckor. Båda grupperna (ejFB och FB) utförde samma träningsprogram. Försökspersonerna testades vid två tillfällen, före och inom en vecka efter respektive träningsprogram. Under träningen var hävarmens rörelse från 0°(sträckt ben) till 60°med konstant vinkelhastighet 20°/s. Resultat Efter träningsperioden observerades att för båda grupperna förbättrades benets knäextensionsstyrka statistiskt signifikant (p<0,05). Det fanns ingen signifikant skillnad i styrkeökning mellan grupperna. Quadricepsmusklernas aktiveringsförmåga hos FB-gruppen ökade statistiskt signifikant efter träningsperioden medan ejFB-gruppen inte visade en sådan effekt. Det fanns en tendens till skillnad i hamstring-coaktiveringen efter träning mellan grupperna, där FB-gruppen hade mindre coaktivering än ejFB-gruppen (p=0,07). Slutsats Den viktigaste delen av hypotesen, att ett träningsprogram av kombinerade isokinetiska kontraktioner och EMG BF ger betydande vinster i maximalt kraftmoment hos quadricepsmusklerna, bekräftades inte. Samtidigt var ökningen i aktiveringsförmåga för FB-gruppen efter fem veckors träning signifikant högre än den för ejFB-gruppen, vilket är i linje med hypotesens andra del, och är en av effekterna då man använder EMG BF i styrketräningsprogram. Man kan hävda att för att visa en tydlig effekt i styrkeökning spelar längden på studien en viktig roll. / Aim The purpose of this study was to compare the effects of eccentric isokinetic training with and without EMG biofeedback (BF). The following questions were posed: Does training with EMG BF result in a larger strength increase than without? Does the voluntary level of activation increase as a result of strength training? Will the increase be larger if EMG BF is provided? Is there a difference between groups in training effects on antagonist coactivation between the groups (with and without EMG BF)? Method In this study 20 healthy, physically active students at the Swedish School of Sport and Health Sciences (GIH) in Stockholm participated. The subjects were randomly divided into two groups. One group (n=10) performed training without biofeedback (ejFB) and the other group (n=10) performed training with feedback (FB). Tests and training were performed on an isokinetic dynamometer (Isomed 2000 Basic). The subjects trained their right leg three times per week during five weeks. Both groups (ejFB and FB) performed the same training programme. The subjects were tested at two occasions, before and within one week after the respective training programme. During the training, the motion of the lever arm of the dynamometer ranged from 0° (straight leg) to 60° at a constant angular velocity of 20°/s. Results After the training period it was observed that for both groups the knee extension strength of the leg improved statistic significantly 35.6 %, (p<0.05). There was no significant difference in strength increase between the groups. The level of activation of the quadriceps muscles for the FB group increased significantly after the training period whereas the ejFB group shows no such effect. There was a tendency of difference in hamstring coactivation between the groups, with the FB group showing less coactivation than the ejFB group (p=0.07). Conclusion The most important part of the hypothesis, i.e. that a training programme combined with isokinetic contractions and EMG BF give considerable gains in maximal torque of the quadriceps muscles, was not confirmed. At the same time the increase in level of activation for the FB group after five weeks of training was significantly higher than for the ejFB group, which is in line with the second part of the hypothesis, and is one of the effects of the use of EMG BF in strength training programme. One can assert that the length of the study plays an important role in obtaining a clear effect of strength increase.

<p>Det förekommer hållningsmönster som kan leda till problem från nacke och axlar. Ett hållningsmönster med hög muskelaktivitet i övre trapezius (ÖT) är ofta förknippat med nack- och skuldersmärta. Därför var det relevant att göra en experimentell hållningskorrigeringsstudie för att studera eventuella förändringar i muskelaktiviteten i ÖT. Syftet med studien var att undersöka om en korrigering av axlarnas position har betydelse för muskelaktiviteten i ÖT när armarna hålls i tre olika positioner framför kroppen, samt beskriva muskelaktiviteten i dessa positioner. Tio personer med hopsjunken hållning och nack- eller axelproblem deltog i studien. Muskelaktiviteten i ÖT mättes med elektromyografi i tre olika positioner före och efter en korrigeringsintervention. En signifikant minskning (<em>p</em><0,05) av muskelaktiviteten i ÖT registrerades för respektive position efter hållningskorrigeringen. Det fanns individuella skillnader i muskelaktiviteten i ÖT hos försökspersonerna och korrigeringseffekten för muskelaktiviteten i ÖT varierade beroende på position. Resultatet pekar på att hållningskorrigering är procentuellt sett effektivare i en armposition med låg muskelaktivitet än i en position med hög muskelaktivitet. Däremot ger en korrigering i en position med hög muskelaktivitet större reell minskning av muskelaktiviteten än i en position med låg muskelaktivitet. Vidare kunde ses att vissa individer kan vara mer mottagliga för hållningskorrigeringen än andra.</p>

Det förekommer hållningsmönster som kan leda till problem från nacke och axlar. Ett hållningsmönster med hög muskelaktivitet i övre trapezius (ÖT) är ofta förknippat med nack- och skuldersmärta. Därför var det relevant att göra en experimentell hållningskorrigeringsstudie för att studera eventuella förändringar i muskelaktiviteten i ÖT. Syftet med studien var att undersöka om en korrigering av axlarnas position har betydelse för muskelaktiviteten i ÖT när armarna hålls i tre olika positioner framför kroppen, samt beskriva muskelaktiviteten i dessa positioner. Tio personer med hopsjunken hållning och nack- eller axelproblem deltog i studien. Muskelaktiviteten i ÖT mättes med elektromyografi i tre olika positioner före och efter en korrigeringsintervention. En signifikant minskning (p&lt;0,05) av muskelaktiviteten i ÖT registrerades för respektive position efter hållningskorrigeringen. Det fanns individuella skillnader i muskelaktiviteten i ÖT hos försökspersonerna och korrigeringseffekten för muskelaktiviteten i ÖT varierade beroende på position. Resultatet pekar på att hållningskorrigering är procentuellt sett effektivare i en armposition med låg muskelaktivitet än i en position med hög muskelaktivitet. Däremot ger en korrigering i en position med hög muskelaktivitet större reell minskning av muskelaktiviteten än i en position med låg muskelaktivitet. Vidare kunde ses att vissa individer kan vara mer mottagliga för hållningskorrigeringen än andra.

Diss. (sammanfattning) Göteborg : Chalmers tekniska högskola, 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Bakgrund: Vastus medialis kan delas in i två olika komponenter beroende på fiberriktning. Den nedre delen vastus medialis oblique (VMO) har sitt ursprung från adductor magnus och drar patella medialt medans vastus lateralis (VL) drar patella lateralt. En obalans mellan VMO och VL kan leda till avvikelse i patellas position och rörelse vilket är en orsak till patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS). En aktivering av adductor magnus sätter VMO på sträck vilket leder till bättre kontraktionskraft av VMO. Knäböj utförda på instabilt underlag har visat på en ökad aktivering av VMO. Syfte: Syftet var att göra en initial pilotstudie för att undersöka skillnaden i muskelaktivering av VMO vid knäböj på stabilt underlag jämfört med en knäböj på instabilt underlag med samtidig aktiv höftadduktion. Metoden: Friska unga män utförde knäböj på instabilt underlag med aktiv höftadduktion respektive knäböj på stabilt underlag. Utfallsvariablar var EMG-amplitud på VMO och VL samt kvoten VMO:VL. Resultatet: Samtliga fem deltagare fick minskad muskelaktivering av VMO i övningen knäböj på instabilt underlag med aktiv höftadduktion jämfört med knäböj på stabilt underlag. Två av fem deltagare fick högre VMO:VL-kvot i övningen knäböj på instabilt underlag med aktiv höftadduktion. Konklusion: Resultatet tyder på att en knäböj på instabilt underlag med samtidig aktiv höftadduktion jämfört med en knäböj på stabilt underlag inte ger en ökad aktivering av VMO eller en högre VMO:VL-kvot hos friska unga män. Utifrån resultaten och tidigare studier inom området behövs det mer studier med vissa metodologiska förändringar för att en given slutsats ska kunna dras.

Bakgrund: Marklyft är en funktionell helkroppsövning som används vid rehabilitering såvälsom vid träning för styrkeökning. Övningen ställer höga krav på aktivering av bålmuskulatur. Vid utförande av marklyft används ofta andningstekniken Valsalva manövern med syfte att stabilisera bålen för att tillåta till maximal kraftproduktion. Vid en utförd Valsalva manöverhar det intra abdominala trycket visats öka jämfört med andra andningstekniker. Maximalexpiration är en andningsteknik som vanligtvis inte används vid marklyft men som visats geen ökad aktivering av bålmuskulaturen. Syfte: Syftet med studien var att undersökamuskelaktivering av bålmuskulatur vid marklyft mellan tre olika andningstekniker. Metod: Fyra personer rekryterades till studien. Deltagare utförde marklyft i samband med en Valsalva manöver samt en maximal expiration vid belastningar på 50 och 70% av 1RM. I sambandmed marklyften mättes EMG aktiviteten av transversus abdominis/obliquus internus,obliquus externus, lumbala multifider och erector spinae. Resultat: Samtliga deltagareuppvisade en högre EMG aktivitet mätt i % av den maximala volontära kontraktionen avstuderad muskulatur när marklyftet utfördes i samband med en maximal expiration.Konklusion: Resultatet av studien tyder på att andningstekniken som används vid ettmarklyft har en effekt på rekryteringen av stabiliserande bålmuskulatur. Vid en maximal expiration sågs en högre aktivering av musklerna transversus abdominis/obliquus internus, obliquus externus, lumbala multifider och erector spinae. Ytterligare forskning krävs för attdra en slutsats angående exakt vilken effekt andningstekniker har på muskelrekrytering ochprestation vid marklyft.

Sammanfattning För den dubbelstakande längdåkaren är överansträngda muskler ett pågående problem. På uppdrag av Johnny Nilsson – lektor vid Gymnastik och Idrottshögskolan (GIH) i Stockholm – har en prototyp tagits fram för att övervaka överansträngning hos musculus trapezius (m. trapezius) med hjälp av elektromyografi (EMG). Prototypen kravspecificerades och projektgruppen fick uppdraget att med fria händer utveckla en rörelsereferens med mål att validera var i rörelsen som längdåkaren överanstränger muskeln. För att bygga elektromyografen användes den öppna hårdvaran Arduino som med EMG-modul kunde samla in data genom ytelektroder fästa på m. trapezius. För att uppfylla de funktionskrav som ställdes på rörelsereferensen byggdes en elektrogoniometer där en vridpotentiometer fästes på armbågsleden och mätte dess flexions- och extensionsvinkel. Arduinon programmerades genom dess egen programmeringsmiljö och ett SD-kort installerades på mikrokontrollerkortet för insamling av rådata; efterbehandlingen och presentation av data skedde sedan i Matlab. Med hjälp av Peter Arfert vid medicinsk bildteknik KTH designades ett 3D-utskrivet hölje till EMG-prototypen. Slutligen fick projektgruppen möjlighet att besöka LIVI-laboratoriet i Falun där längdåkning utövades på rullband. Studiebesöket gjorde det möjligt att praktiskt utföra testförsök av prototypen i dess tilltänkta testmiljö och samla in rådata. / Overwork of muscle can be a problem for the double poling cross country skier potentially resultingin lower efficiency. An assignment was established – on behalf of Johnny Nilsson at Gymnastik- ochIdrottshögskolan (GIH) in Stockholm – in order to build a prototype able to monitor and record datafrom musculus trapezius (m. trapezius) through the use of electromyography (EMG). The EMG wasmade using the open source hardware Arduino. The prototype was able to record bilateralmeasurements with the use of EMG-shields, where surface-electrodes were attached to m. trapezius.By creating a prototype based on a rotary potentiometer attached to the elbow joint a reference ofmovement was established by measuring the extension and flexion angle of the elbow. Arduino’s ownIDE was used to program the hardware of the prototype and data was post-processed and presented inMatlab. Data was transferred with the use of an SD-card reader installed on the microcontroller. Withthe help of Peter Arfert at KTH, a 3D-printed model was made for the prototype. The final prototypewas attached to an elite level cross-country skier and tested on a professional treadmill at the LIVIlaboratory in Falun, Sweden. Raw-data was successfully recorded during these trials.

Introduktion: Ländryggssmärta är en av de vanligaste åkommorna och är en anledning till att individer söker kontakt med vården. Forskning visar att personer med ländryggssmärta har en annorlunda EMG-amplitud (muskelaktivering) samt rekryteringsordning jämfört med personer utan ländryggssmärta. Syfte: Syftet med denna studie var att jämföra EMG-amplitud samt rekryteringsordning av rygg- och höftextensorer hos personer med eller utan ländryggssmärta vid utförande av övningen hip thrust. Metod: Sex stycken deltagare varav tre stycken med ländryggssmärta och tre stycken utan ländryggssmärta deltog i studien. Deltagarna utförde övningen hip thrust samtidigt som man mätte EMG från gluteus maximus, erector spinae och semidentinousus. Insamling av data gjordes med Noraxon, utfallsvariabler som jämfördes mellan grupperna var EMG-amplitud och rekryteringsordning. Resultat: De med ländryggssmärta hade en annorlunda rekryteringsordning med större variation jämfört med personer utan ländryggssmärta. Det var även en variation i EMG-amplituden mellan grupperna där deltagare med ländryggssmärta hade en högre aktivering av semitendinosus jämfört med kontrollgruppen vid utförande av övningen hip thrust. Konklusion: Personer med ländryggssmärta har en avvikande EMG-amplitud samt rekryteringsordning av rygg-och höft-extensorer jämfört med personer utan ländryggssmärta vid utförande av en hip thrust. Resultatet av denna studie kan endast påvisa att det finns en skillnad av EMG-amplitud samt rekryteringsordning mellan personer med ländryggssmärta jämfört med utan. En slutsats kan ej göras om ländryggssmärtan är den bakomliggande orsaken till detta. Vidare forskning inom området behöver göras med metodologiska förändringar för att förstärka resultatet av studien.

Projektet syftade till att undersöka skillnaden på tre olika utformningar av fotledsortoser när det kommer till muskel-aktivitet i underbenet vid gång. Det genomfördes på grund av att det finns få studier på hur olika fotledsortoser förhåller sig till varandra, därmed är kunskapen begränsad. Tillvägagångssättet var att skriva ett matlabskript som manipulerade och analyserade all indata och levererade jämförbara resultat för de enskilda ortoserna. Analysen skedde i fyra övergripande moment där det första var att manipulera EMG:ts rådata för att förenkla analysen av den, det andra momentet var att definiera stegtider utifrån fotsuletrycksdata. Tredje momentet innefattade att manipulera referensdata på samma sätt som i moment ett och det fjärde var att uttrycka EMG-data i procent av referensdatan.Efter att EMG-data analyserats så jämfördes de olika ortoserna genom att medelvärden från samtliga försökspersoner beräknades i Excel. Resultaten visade att muskelaktiviteten i "Triceps Surae" överlag verkar minska med ökad plantarflexion. Slutsatsen fick delas upp muskel för muskel och har ingen genomgående trend utan slutsatsen blev olika för varje muskel. / The aim of this project is to investigate the differences in muscle activity of the lower leg between three types of ankle foot orthoses. The reason behind the project is that there is little knowledge about differences between different types of orthoses. The method used to tackle this task was to write a Matlab script that manipulated and anlyzed all the data required to yield a result for each individual orthoses that then could be used to compare them to each other. This was done in four major steps, the first of which was to manipulate the EMG-data of the chosen file so that it became easier to analyze, the second step was to use the data from a pressure sole to determine when steps started and ended. Thirdly, the reference data was manipulated in the same way as in step one. The fourth and final step was to express the chosen file in percent of the reference data. Finally, Excel was used to compare the different orthoses by calculating mean values from the test subjects data. The results showed that the muscel actvity in "Triceps Surae" seems to decrease with increased plantarflexion.The conclussion had to be divided into one conclussion per muscle, the different conlussions differed for every muscle.

Introduktion: Thaiboxning och kampsport har ett brett användningsområde för ett flertal olikahälsoaspekter. Det råder en brist på forskning över de involverade rörelserna, där ett minimaltantal undersökningar utförts på just thaiboxningens olika slag- och sparktekniker. Ytterst fåstudier har utförts på just det muskulära arbetet med elektromyografi. Denna kunskapsluckamenar vi att börja fylla genom denna observationsstudien. Ökad förståelse för rörelsernasmuskulära arbete är väsentlig för kliniker, forskare, utövare och coacher. Syfte: Syftet var attundersöka rekryteringsordning, samt myoelektrisk amplitud av slagen jabb, rakt bakre slag, krokoch uppercut med traditionell thaiboxningsteknik, där vi undersökte potentiella skillnader ochlikheter mellan slagen. Metod: Tio muskler, belägna från nedre till övre extremitet, på en erfarenthaiboxare undersöktes unilateralt med elektromyografi under genomförande av de fyra olikathaiboxningsslagen enligt ovan. Datan analyserades för att observera rekryteringsordningen,samt den myoelektriska amplituden. Resultat: Mätningarna visade tydliga skillnader ochlikheter mellan slagen. Jabb hade den tydligaste aktiveringsordningen nedifrån kroppen och upp,följt av rakt bakre slag, uppercut och till sist krok. Konklusion: Jabb, rakt bakre slag ochuppercut följer hypotesen att thaiboxningsslag startar med aktivering i nedre extremiteter.Fynden kan användas i både skadeförebyggande och rehabiliterande ändamål.