Tidigare forskning har kategoriserat en majoritet av svenska politiker som valdemokrater och en minoritet som deltagardemokrater. Men forskningsläget är oklart kring vad detta innebär när det kommer till deras syn på medborgerligt deltagande i politiken. Syftet med studien är att utifrån de teoretiska perspektiven valdemokrati och deltagardemokrati undersöka hur kommunfullmäktigeledamöter ställer sig till medborgerligt deltagande i den kommunala politiken. Genom en kvantitativ enkätundersökning har ett sammanvägt jämförelsetal tagits fram som både nyanserar bilden av hur trogna ledamöterna är de teoretiska perspektiven och tillåter jämförelse mellan olika grupper. Ledamöter i 80 slumpmässigt utvalda kommuner bjöds in att delta i undersökningen och resultatet pekar på att majoriteten enbart har svaga tendenser åt de olika teoretiska ytterligheterna. Fyra hypoteser testades i studien för att se om det förekommer ett samband mellan ledamöternas könsidentitet, position i kommunen, politiska erfarenhet samt befolkningsmängd i kommunen och synen på medborgerligt deltagande. Statistiskt säkerställda samband kunde påvisas mellan synen på medborgerligt deltagande och ledamöternas könsidentitet samt position i kommunfullmäktige (styrande eller opposition). Samband kunde delvis påvisas mellan ledamöternas politiska erfarenhet och syn på medborgerligt deltagande, men inget samband kunde påvisas mellan befolkningsmängden i kommunen och ledamöternas syn på medborgerligt deltagande. Studiens slutsats är att en majoritet av ledamöterna stödjer vissa deltagardemokratiska inslag i demokratin och att position i kommunfullmäktige är den faktor som samvarierar mest med synen på medborgerligt deltagande, där oppositionen är mer positiva. Kvinnliga ledamöter framstår som något mer positiva till medborgerligt deltagande än manliga. Det förekommer också stora variationer beroende på ledamöternas partitillhörighet. Studien pekar på behovet av fortsatt forskning kring politikers syn på medborgerligt deltagande.