Sweden is getting an aging population and with this comes an increase in neurodegenerative diseases such as Alzheimer’s disease (AD). Bilingualism is also on the rise and this may result in an increase of bilingual people suffering from AD. Due to the linguistic deterioration associated with the illness people with AD, bilingual and monolingual, will be an increasing patient group with speech and language pathologists (SLPs). Word retrieval difficulty is an early symptom of the disease and several strategies to compensate for this have been observed (e.g. fillers, circumlocutions and semantic parafasias). The effectiveness of these strategies has not yet been established. With this background this study attempts to investigate which strategies are used by monolingual and bilingual people with AD to compensate for word retrieval difficulties. A case study was performed on four participants with AD, two of which were monolingual and two were bilingual. Spontaneous speech was collected by means of a semi-structured conversation and a short story was produced with picture support. The results showed that there were individual differences in terms of the compensatory strategies. The results indicated that the strategies’ effectiveness depended on the progression of the disease in each individual. No differences between the bilingual participants’ first and second language were observed with exception to the usage of code switching. The picture support seemed to be of some help for the participants to achieve better fluency of speech since word retrieval difficulties seemed to decrease. The conclusion is that SLPs could make their patients aware of several different strategies to compensate for word retrieval difficulties to discover what is the most effective for each individual; furthermore pictures can be used to help clients’ narratives. / Sverige får en allt äldre befolkning. Detta för med sig ökande antal personer med Alzheimers sjukdom (AD). Då sjukdomen innebär stor språklig påverkan kan denna patientgrupp förväntas öka inom den logopediska vården. Även andelen flerspråkiga i samhället växer, vilket gör att logopeder kommer att ta emot allt fler flerspråkiga äldre patienter. Ordmobiliseringssvårigheter har setts vara ett tidigt symtom vid sjukdomen både hos enspråkiga och flerspråkiga personer. Tidigare forskning har visat att ett flertal kompensatoriska strategier (t.ex. utfyllnader, omskrivningar och utbyten) används för att hantera dessa svårigheter men det är inte klarlagt hur väl dessa strategier fungerar. Därför undersöks i denna studie vilka kompensatoriska strategier som förekommer både hos enspråkiga och flerspråkiga personer med AD. En fallstudie genomfördes på fyra deltagare med AD, varav två enspråkiga och två flerspråkiga. Spontantal samlades in genom ett semistrukturerat samtal och en kortare berättelse genomfördes med hjälp av bildstöd. Resultaten visade att effektiviteten i de använda strategierna skiljer sig mellan individer. Hur långt deltagarna kommit i sjukdomsförloppet verkade dock ha betydelse. Ingen större skillnad mellan de flerspråkiga deltagarnas båda språk observerades förutom gällande användning av kodväxling. Deltagarna verkade i viss mån vara hjälpta av bildstöd för att uppnå bättre talflyt eftersom ordmobiliseringsproblematiken tycktes minska. Slutsatser som drogs är att logopeder kan medvetandegöra patienter och närstående om ett flertal olika strategier för att hitta den strategi som fungerar bäst för den individuella patienten samt att bildstöd kan användas för att underlätta berättande.