Carl Hoeferʼs “freedom from the inside out” is a compatibilist account of freedom that claims that we can have a robust kind of freedom even if the world is deterministic. The key insight is that determinism belongs in tenseless B-series time in the block universe, not in our everyday notions of the world where time is experienced in a tensed way with a past, a present, and a future, where the past is viewed as fixed and the future as open. The block universe is time symmetric, i.e., determination can go in both temporal direction, and no particular part of the block universe is determined or fixed prior to any other part. Therefore,we do not have to think of deterministic logical relations as placing constraints on our actions in advance. Instead, we are free to view our actions as primary explainers that very partially determine both the future and the past. Since our actions are thought to place constraints on the microscopic past, it will be argued that Hoeferʼs account can question the Consequence Argument, the well-known incompatibilist argument that claims that if the past and the laws are not up to us, the consequences of the past and the laws cannot be up to us either, which includes our present actions. Hence, it will be argued that by rejecting that the past is not up to us, Hoeferʼs account can refute the Consequence Argument, which removes one possible threat to our freedom. / Carl Hoefers “frihet från insidan ut” är en kompatibilistisk teori om frihet som hävdar att vi kan ha en robust sorts frihet även om världen är deterministisk. Den centrala idén är att determinism hör hemma i den statiska B-seriens tid i blockuniversumet, inte i världen såsom vi upplever den med ett förflutet, ett nu, och en framtid, där det förflutna upplevs som fixerat och framtiden som öppen. Blockuniversumet är tidssymmetriskt, vilket innebär att determinationen kan gå både framåt och bakåt, och ingen specifik del av blockuniversumet är determinerad eller fixerad före någon annan del. Därför behöver vi inte tänka på de deterministiska logiska relationerna som någonting som i förväg begränsar hur vi kan agera. Vi är istället fria att betrakta våra handlingar som primära förklarare som är delaktiga i att determinera både det förflutna och framtiden. Eftersom Hoefer menar att våra handlingar begränsar hur det mikroskopiska förflutna kan vara, så kommer det att argumenteras för att Hoefers teori kan ifrågasätta konsekvensargumentet, vilket är ett välkänt inkompatibilistiskt argument som säger att eftersom det förflutna och naturlagarna inte är upptill oss, så kan inte heller konsekvenserna av det förflutna och naturlagarna vara upp till oss, således kan inte våra handlingar vara upp till oss. Genom att förneka att det förflutna inte är upp till oss, så kan Hoefers idéer avvisa konsekvensargumentet, vilket tar bort ett möjligt hot mot vår frihet.