Kommunernas roll i förhållandet till omvärlden har förändrats och det blir allt vanligare att verksamhet som tidigare varit inom kommunens åligganden numera bedrivs i privat regi. Lagen om offentlig upphandling har bidragit till att inköp via konkurrensutsatt upphandling har ökat lavinartat. Offentlig upphandling är en process där stegen från utformandet av förfrågningsunderlaget till kontraktskrivning är reglerat i lagen. Denna studie avser att undersöka det steg som inte är lagreglerat, nämligen myndighetens uppföljning av kontraktet med leverantören. Det är kontraktet som avgör vad och på vilket sätt myndigheten kan göra uppföljningar. Kontraktet är därmed av central betydelse för denna studie. Syftet med följande studie är att utifrån olika perspektiv på kontrakt, förstå hur tidigare erfarenheter av upphandlingsprocessen och samverkan mellan myndigheter leverantör påverkar nyttjandet av uppföljningsmekanismer. Till följd av att studiens problemområde är relativt outforskat har en explorativ forskningsstrategi valts. Studiens ansats är abduktiv och metoden av kvalitativ karaktär. Empirisk data har samlats in via semistrukturerade intervjuer med respondenter på sex upphandlande myndigheter. Studiens slutsatser är att erfarenhet och samverkan är av grundläggande betydelse för att upphandlande myndighet skall kunna bedriva upphandlingsverksamhet. En viktig komponent i erfarenhetsbegreppet, som studien pekar på, är beställarkompetensen. De upphandlande myndigheter som intervjuats utgår, vid upprättandet av kontraktet, från ett neoklassiskt perspektiv, men detta påverkar sedan inte myndighetens nyttjande av uppföljningsmekanismer. Studiens slutsats är istället att det är den upphandlande myndighetens förväntan och syn på relationen med leverantören som avgör hur den upphandlande myndigheten använder uppföljningsmekanismer.