<p>Alopecia areata (AA) betyder fläckvis håravfall och uppstår vanligen på huvudet men även på kroppen. Det är en harmlös, reversibel, organ-specifik, autoimmun hudsjukdom som drabbar hårfolliklarna. Den autoimmuna reaktionen förmedlas av T-lymfocyter som angriper hårfolliklarna och hämmar hårväxt. Det årliga incidenstalet för både kvinnor och män är 20,2 per 100 000 personer och 1,7 % av befolkningen riskerar att drabbas någon gång under livet. Även om genetiskt anlag och miljöfaktorer, såsom emotionell stress, graviditet och tillfälliga infektioner kan utlösa sjukdomen så är den exakta orsaken fortfarande okänd. De behandlingar som finns mot AA påverkar inte den autoimmuna processen som orsakar alopecin utan syftet med dessa är att stimulera hårfolliklarna och dämpa sjukdomens aktivitet. Kortikosteroider används vid behandling mot AA, men kan ge svåra biverkningar vid långvarig behandling. De olika administrationsformer av kortikosteroider som används mot AA är främst lokala och systemiska, men även intralesionella.</p><p>Målet med denna litteraturstudie var att undersöka om kortikosteroider har någon effekt mot AA. Samtliga studier visade att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor. Tre av de fem studierna visade att behandlingen gav bättre resultat hos de patienterna med mindre svår AA, kort duration och första episoden av sjukdomen. Dåliga prognostiska faktorer visade sig vara omfattande AA, lång duration, atopi, nagelinvolvering och flera episoder av sjukdomen.</p><p>En studie visade att patienter med plurifocal AA svarar bättre på behandlingen än patienter med ophiasic AA, AA totalis och AA universalis. I samtliga studier fick patienterna biverkningar av behandlingen med dessa var inte så allvarliga att patienterna fick avbryta behandlingen. Slutsatsen av detta arbete är att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor.</p><p>2008:F3</p>

Alopecia areata (AA) betyder fläckvis håravfall och uppstår vanligen på huvudet men även på kroppen. Det är en harmlös, reversibel, organ-specifik, autoimmun hudsjukdom som drabbar hårfolliklarna. Den autoimmuna reaktionen förmedlas av T-lymfocyter som angriper hårfolliklarna och hämmar hårväxt. Det årliga incidenstalet för både kvinnor och män är 20,2 per 100 000 personer och 1,7 % av befolkningen riskerar att drabbas någon gång under livet. Även om genetiskt anlag och miljöfaktorer, såsom emotionell stress, graviditet och tillfälliga infektioner kan utlösa sjukdomen så är den exakta orsaken fortfarande okänd. De behandlingar som finns mot AA påverkar inte den autoimmuna processen som orsakar alopecin utan syftet med dessa är att stimulera hårfolliklarna och dämpa sjukdomens aktivitet. Kortikosteroider används vid behandling mot AA, men kan ge svåra biverkningar vid långvarig behandling. De olika administrationsformer av kortikosteroider som används mot AA är främst lokala och systemiska, men även intralesionella. Målet med denna litteraturstudie var att undersöka om kortikosteroider har någon effekt mot AA. Samtliga studier visade att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor. Tre av de fem studierna visade att behandlingen gav bättre resultat hos de patienterna med mindre svår AA, kort duration och första episoden av sjukdomen. Dåliga prognostiska faktorer visade sig vara omfattande AA, lång duration, atopi, nagelinvolvering och flera episoder av sjukdomen. En studie visade att patienter med plurifocal AA svarar bättre på behandlingen än patienter med ophiasic AA, AA totalis och AA universalis. I samtliga studier fick patienterna biverkningar av behandlingen med dessa var inte så allvarliga att patienterna fick avbryta behandlingen. Slutsatsen av detta arbete är att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor. 2008:F3

Rainbow trout (Oncorhynchus mykiss) are introduced in large parts of the world and are commonly farmed for consumption as well as a valued sport fish. Many species of salmonids show large intraspecific variation in pigmentation, which has been shown to correlate with stress response and several other behavioral traits. In this study, the behavior and stress response of rainbow trout linked to pigmentation is investigated, depending on previous sport fishing experience. Through data from a previous study on rainbow trout in semi-natural ponds, locomotor activity was measured as a proxy of stress, under three different sport fishing treatments. From previous photos, the pigment spots of each rainbow trout are counted to test the correlation with locomotor activity. In addition, it is tested whether different previous experience of sport fishing means a higher stress response when re-exposed to fishing. No significant relationship between pigment spots and locomotor activity could be obtained for the three treatment groups. However, significant differences in locomotor activity due to angling experience between treatment groups upon re-exposure to fishing were found, with fish that were inexperienced in angling having higher locomotor activity compared to previously caught fish. Sport fishing and catch-and-release had the effect of reducing locomotor activity in rainbow trout, which can be interpreted as fishing could both stress them and trigger the fish's feeding response, depending on previous experience. Fishing is believed to create a passivation due to the negative association of being caught, while fish not previously caught were activated by sport fishing. The study's missing correlation between pigment spots and stress has been both confirmed and denied in other studies and may depend on the origin and the degree of domestication, which means that the correlation within other species of salmonids or fish with different origins would be relevant to investigate. / Regnbåge (Oncorhynchus mykiss) förekommer introducerade i stora delar av världen och är vanliga att odlas för konsumtion samt en uppskattad sportfisk. Många arter av salmonider visar stor intraspecifik variation i pigmentering, vilket visats korrelera med stressrespons och flera andra beteendemässiga karaktärsdrag. I denna studie undersöks regnbågarnas beteende och stressrespons kopplat till pigmentering, beroende på tidigare erfarenhet av sportfiske. Genom data från en tidigare studie på regnbåge i semi-naturliga dammar mäts rörelseaktivitet som indirektmått på stress, under tre olika sportfiskebehandlingar. Från tidigare foton räknas varje regnbåges pigmentfläckar för att testa korrelationen med rörelseaktivitet. Därtill testas om olika tidigare erfarenhet av sportfiske, innebär högre stressrespons vid återexponering för fiske. Inget signifikant samband mellan pigmentfläckar och rörelseaktivitet kunde erhållas för de tre behandlingsgrupperna. Signifikanta skillnader i rörelseaktivitet på grund av erfarenheten av sportfiske mellan behandlingsgrupperna vid återexponering för fiske fanns dock, där fisk som var oerfaren sportfiske hade högre rörelseaktivitet jämfört med fisk som fångats tidigare. Sportfiske och catch-and-release hade effekten att minska rörelseaktiviteten hos regnbågar, vilket kan tolkas som att fisket både kunde stressa och trigga fiskens födorespons, beroende på tidigare erfarenhet. Fisket tros skapa en passivisering på grund av den negativa associationen att bli fångad, medan fisk som inte fångats tidigare aktiverades av sportfisket. Studiens uteblivna samband mellan pigmentfläckar och stress har både bekräftats och dementerats i andra studier och kan bero på ursprung och graden av domesticering, vilket gör att sambandet inom andra arter av salmonider eller fisk med olika ursprung vore aktuellt att undersöka.