Denna uppsats är en utvärdering av en metod där socialtjänsten i Haninge kommun arbetar behandlande med familj- och skolsystemet. Behandlingsformen kallas korttidsbehandling och följer en manual som behandlare skapat utifrån inspiration av Barn och Ungdomspsykiatrin (BUP) i Östersund. Metoden är inte tidigare utvärderad. En kvalitativ studie genomfördes med fyra föräldragrupper och respektive fyra skolpersonalgrupper som deltagit efter en relativt kort prövotid av metoden. Det övergripande syftet med studien var därför att få en ökad förståelse för vilken betydelse korttidsbehandlingen har för familj respektive skolpersonal. I intervjuerna beskrivs att processen under behandlingen påminner om nätverksspiralen i nätverksterapi. I boken Nätverksterapi beskriver Svedhem nätverksspiralen. Den beskriver olika faser i ett möte: Retribalisering, polarisering, mobilisering, depression, genombrott och hänförelse/ utmattning (Forsberg & Wallmark (1998). Studien visar också att korttidsbehandling passar för föräldrar och skolpersonal när man vill stärka samarbetet mellan de olika systemen. Ett annat fynd är att mötets struktur och behandlarnas förhållningssätt ”jämnar” ut en ojämlik situation och bidrar till att förståelsen mellan skolpersonal och föräldrar ökar. Slutligen visar studien att förälder och skolpersonal tycker att de fått stöd i att hitta en gemensam plan för att skapa förändring för det utsatta barnet. Om behandlingen haft positiva effekter för barnet behöver studeras mer. En randomiserad studie där man jämför ”treatment as usual” med korttidsbehandlingen skulle behöva göras för att mer säkert kunna påvisa att behandlingen har den effekt som deltagarna vittnar om.