Syftet med vår studie är att ge en bild av hur högstadielärare anger att de arbetar mot kränkande behandling mellan elever i skolan och belysa om likabehandlingsplanen har någon betydelse i detta arbete. Undersökningen baserades dels på kvantitativ metod med enkäter och dels på kvalitativ metod med intervjuer. En enkät delades ut till 80 lärare på två högstadieskolor varav 69 av dessa svarade. Alla lärare uppgav att de fått ingripa i situationer med kränkande behandling. I enkäterna kom det fram att merparten av alla lärare kände att deras arbete mot kränkande behandling har en positiv effekt för det psykosociala klimatet. De flesta av de tillfrågade lärarna hade läst likabehandlingsplanen och de har använt sig av den minst en gång den senaste terminen. Dock hade lärarna olika åsikter om likabehandlingsplanen var betydelsefull för deras arbete mot kränkande behandling. Intervjuerna genomfördes på de båda skolorna där sex lärare deltog. Resultatet av intervjuerna visar bl.a. att alla lärarna ansåg att de har ett viktigt ansvar att se, höra och reagera när det förekommer kränkande behandling. De var överens om att det huvudsakligen är lärarna som ska lösa konflikten men även att elever, antimobbningsgruppen och rektorn kan vara till hjälp. På frågan om hur lärarna arbetar förebyggande mot kränkande behandling var det företrädesvis faktorer som ordning, disciplin och värdegrundsarbete som nämndes. Lärarna var överens om att tiden inte räcker till i deras arbete mot kränkande behandling. De nämnde även att det råder brist på personal, material och tydliga riktlinjer för hur detta arbete ska gå till. Ingen av de intervjuade hade fått någon utbildning i hur de ska hantera kränkande behandling, varken i sin grundutbildning till lärare eller på sin arbetsplats. Istället hade de på eget initiativ förvärvat dessa kunskaper på sin fritid.