I 25 kap. 13-20a §§ Aktiebolagslagen (2005:551) finns bestämmelser om tvångslikvidation vid kritisk kapitalbrist. Kritisk kapitalbrist innebär att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Bestämmelserna innebär att styrelseledamöterna har en bestämd handlingsplikt som de måste följa. Om styrelseledamöterna underlåter att agera i enlighet med bestämmelserna kan de bli solidariskt betalningsansvariga med bolaget för förpliktelserna som uppkommer under den tid som underlåtenheten består, perioden kallas ansvarsperioden. Uppkomsten av en ansvarsperiod bedöms genom att ett antal rekvisit måste vara uppfyllda. För att styrelseledamöterna skall undgå fortsatt medansvar måste ansvarsperioden komma till ett slut. Det föreligger en viss oklarhet vad gäller rättsläget och om vilka situationer som innebär ett slut på ansvarsperioden. Om medansvar anses föreligga, har den enskilda styrelseledamoten möjligheten att visa att han eller hon inte varit försumlig, och därigenom undgå ansvar. För att en styrelseledamot inte skall ses som försumlig måste en ansvarsfrihetsgrund föreligga. Lyckas ledamoten visa att försumlighet inte förelegat undgår han eller hon ansvar för de uppkomna förpliktelserna. Det finns ett stort antal rättsfall som behandlar frågan om personligt betalningsansvar. Eftersom det på senare år har kommit flera intressanta rättsfall som ger nya synvinklar inom området, har vi med hjälp av ett urval av dessa försökt tydliggöra rättsläget. Lagtextens lydelse är dock inte utan tolkningssvårigheter, vilket gör att praxis i vissa fall blir svårtolkad och det medför även en osäkerhet inom rättsområdet.