Syftet med denna uppsats är att studera Astrid Lindgrens berättelse om Karlsson på taket. Fokus ligger på att urskilja de attribut som gör att Karlsson kan betraktas som en vuxen karaktär. Därefter har en skev läsning gjorts med syfte att uppmärksamma hur hans agerande som vuxen kan anses bryta mot vuxennormen eller inte. Studien tar avstamp i barndom- och barnkulturforskning där ifrågasättandet av den binära uppdelningen mellan barn och vuxna är centralt. En annan utgångspunkt är också att det barnlitterära fältet kan utgöra en arena där detta ifrågasättande kan möjliggöras. Ålderskritisk teori används i analysen och fokus ligger på att ifrågasätta ålder, vuxen och barn som socialt konstruerade kategorier. Detta görs utifrån premisser att ålder är en organiserad princip, att ålder görs och att ålder är en maktrelation. De queerteoretiska begreppen performativitet och subversiv performativitet är också relevanta för att tolka Karlssons agerande som normbrytande eller ej. Av analysen framgår att Karlssons vuxenhet skrivs ut av både explicita och implicita markörer, men hans agerande ligger inte alltid i linje med vuxennormen. Makt är något som genomsyrar Karlssons agerande på gott och ont. Ibland används den till att ifrågasätta begreppen vuxen, barn, ålder och dess tillhörande föreställningar, i andra fall används den i förtryckande syfte och leder istället till ett bekräftande av dessa kategoriers normerande föreställningar.