Fordonsindustrin är en av Sveriges viktigaste försörjningskällor och påverkar starkt landets ekonomiska utveckling. Säkerheten i en bil avgörs inte bara av airbags och säkerhetsbälten, sätena i bilen är minst lika viktiga. De viktigaste prestandaegenskaperna hos säten i samtliga fordon är säkerhet, komfort och hållbarhet. För att skydda originalbilklädseln kan en överdragsklädsel användas. En överdragsklädsel kan tillverkas i flera olika material, men ett material som besitter många goda egenskaper som även är önskvärda hos en överdragsklädsel är fårskinn. Fårskinn är en typ av päls som består av både en skinnsida och en ullsida. Beroende på i vilket klimat fåret har levt och vilken fårras det är kan fårskinnet variera mycket när det gäller kvalitet och utseende. Studiens syfte var, som en del av en produktutvecklingsprocess av en överdragsklädsel i fårskinn, att utvärdera vilket fårskinn som bäst uppfyller de höga krav som ställs på textil interiör i bilar. De fårskinn som utvärderats kommer från ett svenskt gotlandsfår, som är den vanligaste fårrasen i Sverige, samt två australienska får. Det är inte bara ursprunget som skiljer de tre fårskinnen åt, även färgningen är olika hos samtliga fårskinn. Det gotländska fårskinnet är helt ofärgat medan de australienska fårskinnen är färgade. Det ena australienska fårskinnet är färgat med okänt färgämne och det andra australienska fårskinnet är färgat med metallkomplexfärgämnen. För att utvärdera vilket fårskinn som bäst uppfyller de höga krav som ställs på textil interiör i bilar har bland annat en omfattande litterturstudie samt ett praktiskt arbete utförts. Det praktiska arbetet har främst bestått av sex olika testmetoder som ansetts mest lämpade för ändamålet. Alla tester har utförts på samtliga fårskinn och testresultaten har sedan jämförts med varandra. Utifrån den kunskap som erhållits från litteraturstudien samt testresultaten kunde en slutsats dras att fårskinn är ett material som lämpar sig bra för användning i bilindustrin. Av de tre jämförda fårskinnen var det det australienska fårskinnet som är färgat med metallkomplexfärgämnen som ansågs bäst för användning som en överdragsklädsel till bilsäten. / Program: Textilingenjörsutbildningen

De senaste åren har stort fokus legat på att tillverkning ska ske på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt inom olika handelsområden och hårdare krav ställs nu även på skoindustrin. Hela läderproduktionen innebär en hög vattenförbrukning samt en hög användning av kemikalier. Läderproduktionen är den industri med högst koncentration av farliga ämnen per tillverkad enhet. Rapporten behandlar och beskriver ovanläder till skinnskor och jämför de tre garvningsmetoderna kromgarvning, vegetabilisk garvning och syntetisk garvning för dess olika egenskaper samt miljö- och hälsopåverkan. Rapporten skrivs på begäran av NilsonGroup som vill få ökad kunskap och förståelse för lädertillverkningen, dess miljöpåverkan samt egenskapsskillnader mellan de valda garvningsmetoderna. ­­­­Den vanligaste garvningsmetoden i världen är kromgarvning som utgör 90 % av läderproduktionen. Krom, som inom EU klassas som giftigt, cancer- och allergiframkallande, har stor miljöpåverkan och det pågår idag intensivt arbete för att minska mängden krom som släpps ut från garverierna till vår miljö. Syntetisk garvning är en ung garvningsmetod med målet att minska kromgarvningens utsträckning för att få ett mer miljövänligt läder. Den syntetiska garvning som analyseras i denna rapport är wet-whitegarvning. Ett vegetabiliskt garvat läder, som i Europa oftast är miljömärkt, gör minimal eller ingen påverkan alls på miljön. I de större produktionsländerna är så inte fallet på grund av användning av metallfärger, förbjudna kemikalier i processen samt dåliga reningssystem, något som gäller alla garvningsmetoder. I tabellform beskrivs de tre garvningsmetodernas egenskapsskillnader. Ett kromgarvat läder har bra egenskaper med hög krympningstemperatur och rivstyrka, samtidigt som det är smidigt och enkelt att forma. Wet-whitegarvat läder blir mjukt och smidigt med god svettäkthet. Vegetabiliskt garvat läder är ett robust och starkt läder. Alla tre läderkvalitéer används inom skoindustrin med olika användningsområden i fokus. Rapporten avslutas med en checklista för NilsonGroup över vilken garvningsmetod som bör väljas vid beställning av läder för att minska miljöpåverkan samt rätt kvalité till rätt sko. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Läder som material har använts av människor i århundraden och är ett av de mest tåliga materialen som finns idag. Detta leder till att det produceras extremt höga mängder läder där den högsta andelen som produceras är kromgarvat läder, som står för cirka 90 procent av den totala läderproduktionen. I och med dagens medvetenhet kring miljö och hur läder påverkar denna efterfrågas alternativa material. Piñatex är ett material där man använt sig av bladen på ananasplantan för att sedan producera ett nonwoven-material som är likt läder, trots att det inte skapats som ett substitut till läder, men användningsområdena är desamma. Piñatex kan vara ett alternativt material när det gäller hållbarhet över tid men även ur miljösynpunkt. I denna rapport är syftet att studera tillverkningsprocesserna för Piñatex, kromgarvat läder och vegetabiliskt garvat läder för att ge ökad förståelse för deras miljöpåverkan. Dessutom utförs materialtester för att se hur de tekniska egenskaperna skiljer sig mellan materialen. Testresultaten i denna studie visar på att materialen har olika för- och nackdelar beroende på vilket test som utförts. Vidare är det svårt att veta exakt hur stor miljöpåverkan de olika tillverkningsprocesserna har, men kromgarvning är den process som med största sannolikhet leder till störst inverkan på miljön. I slutändan handlar ett materials önskvärdhet om preferenser från användarna och i vilket syfte ett material ska användas. / Leather has been used by humans for centuries and it is one of the most resistant materials that exists today. This leads to a high production of leather, where the largest part comes from chrome tanning, which stands for approximately 90 % of the total leather industry. Because of today’s awareness surrounding the environment and how leather affects it, demand for alternative materials are increasing. Piñatex is a material based on the leaves of the pineapple plant, which is turned into a non woven material, looking alot like leather. Although it is not created as a substitute for leather, the areas of use are the same. Piñatex can be an alternative material when it comes to durability but also from an environmental point of view. The purpose of this report is to study the manufacturing processes for Piñatex, chrome tanned leather and vegetable tanned leather to yield a higher understanding for their environmental impact. Futhermore, material testing is carried out to see how the technical properties differentiate between the materials. Test results from this study show that the materials have different advantages and disadvantages depending on which test has been carried out. It is hard to know exactly how big the environmental impact from the different manufacturing processes are, but chrome tanning is probably the one with the highest impact. In the end, the desirability of a certain material all comes down to user preferences and for which purpose the material will be used.