Denna uppsats syfte är att få reda på hur media beskriver Metallica när de tog emot Polarpriset år 2018. Med hjälp av metoden kulturanalys använder jag mig av kulturanalytiska begrepp och analyserar samt diskuterar resultaten utifrån begreppen identitet, status samt kulturella brytpunkter. Totalt sex artiklar och ett kåseri från Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har analyserats där jag har letat efter upprepande mönster och teman och kommit fram till intressanta punkter. Majoriteten av journalisterna är positivt ställda till att Metallicas musik uppmärksammas och belönas, dock dök det upp en stor diskussion samt skepticism till själva Polarpriset i sig. Juryns sätt att välja ut vinnare av priset är enligt fem av dessa sju artiklar och kåseri ologiskt, saknar samtidsrelevans och spekulationer kring ett outtalat krav där vinnaren måste dyka upp till ceremonin diskuteras i några av dessa artiklar samt vilken status det faktiskt ger detta pris i sig. Några av journalisterna tar även upp hur hiphopen inte hade vunnit ett pris än men att det kanske vänder nu när ett metalband har vunnit. Det skrivs även om hur andra metalband som Black Sabbath borde ha varit det första metalbandet att ta emot Polarpriset. Undersökningen kommer fram till att dessa journalister beskriver Metallica som ett band med stora insatser för musiken, allra främst inom metalvärlden, som borde belönas men att vinna Polarpriset 2018 innan ett annat metalband har vunnit öppnar till en ny diskussion om statusen på Polarpriset i sig.