Syftet med denna uppsats är att undersöka de narratologiska drivkrafterna i de två postapokalyptiska verken The Stand av Stephen King och Girlfriend In a Coma av Douglas Coupland. Med frågor som: Vad är den narratologiska drivkraften? Med kulturkritisk infallsvinkel: vad för karaktärerna med sig in i den nya tiden? Genom närläsning kommer en undersökning ske, där de narratologiska drivkrafterna lyfts fram. Resultatet visar att författarna har använt sig av två olika tekniker. The Stand använder sig av motsatspar enligt A.J. Greimas aktantmodell medan Girlfriend In a Coma använder skiftande fokalisering och berättarröst som narratologisk drivkraft. Båda verken har en katastrof som gemensam faktor. Denna katastrof är den grundläggande narratologiska drivkraften i båda verken. Läsaren vet från början att det är två verk i genren postapokalyptisk skräck, därför läses verken med vetskapen om att vad som helst kan hända, när som helst. / The purpose of this project is to find out what makes the story unfold after the end of the world has taken place in Stephen King’s The Stand and Douglas Coupland’s Girlfriend In a Coma. The project has a cultural critical standpoint. After the apocalypse; what do the characters bring into the new world? The investigation is performed by using close reading. Elements essential to the narratological force are then lifted and presented. The result shows that the authors to the two works have used different techniques. The Stand uses opposites according to A.J. Greima’s actant model, whereas the narratological driving force in Girlfriend In a Coma is the use of shifting focalization. Both works have the same beneficial narratological driving force as back bone: the apocalypse. The reader knows what to expect from this genre, the post-apocalyptic horror genre. These works are read bearing in mind that anything can happen, at any time.