Intensifiering av jordbruket globalt har lett till förhöjda halter reaktivt kväve (Nr) i omlopp på jorden. Användningen av stora mängder av framförallt handelsgödselkväve har rubbat balansen mellan reaktivt kväve och icke reaktivt kväve i kvävecykeln, vilket orsakar stora problem i form av övergödning. För att motverka denna negativa miljöpåverkan är det viktigt att uppmärksamma både makthavare och konsumenter på problemen och redovisa vilken påverkan som sker vid produktion av olika livsmedel. Detta så att konsumenter har möjlighet göra hållbara val vid köp av livsmedel och så att ett hållbart jordbruk kan utvecklas. För att beräkna ett livsmedels påverkan på kvävecykel kan flera olika metoder användas. I denna studie analyseras indikatorerna kväveffektivitet (NUE), kvävefotavtryck samt övergödningspotential för att undersöka vilken av indikatorerna som lämpar sig bäst för konsumentvägledning. NUE definieras som Nut/Nin och beräknar hur stor andel av inflödet av N som kommer ut i slutprodukten. Kvävefotavtrycket beräknas som (Nin-Nut) per kg produkt och övergödningspotential som utsläpp av olika övergödande ämnen per kg produkt. Indikatorerna applicerades på olika svenska livsmedel samt sojabönor från Brasilien och resultatet visade på att högst övergödningspotential och kvävefotavtryck fås för kött från kyckling, gris och nötkreatur. För samma indikatorer beräknades lägst potential och fotavtryck för gurka, tomat och morot. NUE beräknades vara högst för gurka på 0,90 och lägst för hallon och jordgubbe på 0,05 samt 0,08. Vid jämförelse av indikatorerna fastställdes att kvävefotavtrycket är bäst lämpad för konsumentvägledning eftersom resultatet är lättförståeligt och det kan kopplas till specifika miljöproblem så som övergödning. Övergödningspotentialen är också en lättförståelig indikator men N som resurs analyseras inte. Indikatorn kräver också mycket data som kan vara svår att få tag på för produkter som produceras i andra länder. Resultatet av NUE är lite mer komplicerat och indikatorn kan passa bättre som ett mått på hur kväveeffektivt en gård eller land är och därav lämpar sig indikatorn bättre för bönder och makthavare än konsumenter. / The amount of reactive nitrogen in the environment has increased as food production has intensified. A disrupted balance between reactive and non-reactive nitrogen can lead to a destabilisation of the state that the earth system is currently in. In order to create a sustainable agriculture, it is important to inform politicians and consumers about the impact on the nitrogen cycle associated with different food products in order to enable sustainable food choices. The objective of this study was to find an indicator that present the effect on the nitrogen cycle in food production and can be used for consumer guidance. The indicators evaluated in this study were Nitrogen Use Efficiency (NUE), the nitrogen footprint and eutrophication potential. NUE is calculated by dividing Nout by Nin. The nitrogen footprint is defined as the amount of reactive nitrogen released to the environment per product unit and is calculated as (Nin-Nout) per kg product. The indicator eutrophication potential calculates the amount of substances that can lead to eutrophication and is expressed per kg product. The results show that chicken, pig and beef have the highest eutrophication potential as well as nitrogen footprint. The lowest eutrophication potential and nitrogen footprint was found for cucumber, tomato and carrot. The highest NUE was calculated for cucumber with a value of 0,90 and the lowest was found for raspberries (0,05) and strawberries (0,08). The indicator that is recommended for consumer guidance after analysis is the nitrogen footprint because it is easy to understand, and the result can connect to specific problems such as eutrophication. The eutrophication potential is also easy to understand, however the use of nitrogen as a resource is not considered and it could be a problem to find data for products produced in other countries. The result from NUE is a bit more complicated for consumers to understand and the indicator might be more useful for politicians and farmers than for consumer guidance.