Syftet med studien var att belysa hur personer med narkotikamissbruk som sökte sig till avgiftning uppfattade motivation, och vad som främjade eller hindrade dem i deras motivations-och förändringsprocess. Metod: Semistrukturerade, kvalitativa intervjuer genomfördes med sex personer. Som teoretiska perspektiv användes Prochaska & DiClementes teori om förändringsprocessen, Stages of change, samt teorier om motivation och motivationsprocessen. För det analytiska arbetet användes den fenomenografiska ansatsen för att kunna belysa kvalitativa variationer i resultatet. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier med vardera tre underkategorier. Resultatet visade att intervjupersonerna hade tankar om en egen inre styrka, men även tvivel på den egna förmågan, och hur detta relaterade tillderas motivation och hur de uppfattade vården. Intervjupersonerna hade gjort förberedelser i olika hög grad och på olika sätt, uppvisade variation i hur de tänkte kring deras förändringsprocess, samt i vilka mål de hade. Vidare beskrev de på olika sätt hur de upplevt vården och tiden efter behandlingens avslut. Att få vara delaktig i planeringen, att ses som en enskild individ, och samtidigt bli sedd och omhändertagen under trygga former belystes särskilt. Slutsats: Resultatet belyste behovet av en individuell anpassning av vården, då behov och mål står i relation till den enskilde individen, dennes resurser, hjälpbehov och motivation.