Området målstyrning och dess tillhörande komponent målkongruens har under cirka 40 års tid betraktats som aktuella sett ur ett forskningssammanhang. Dessa komponenter har under perioder ansetts vara både mer och mindre viktiga sett till hur mål valt att nås. Sett till ett nutida sammanhang har dock fokus flyttats från en individuell till en kollektiv nivå, vilket antas ha stärkt målstyrningens relevans inom organisationer. Till följd av dessa svängningar i den akademiska världens tankegångar genomförs i detta fall en studie för att skapa en bild kring vilka faktorer som påverkar graden av kongruens mellan överordnades direktiv och underordnades output. Den teoretiska bakgrund som presenteras i denna rapport lyfter fram centrala delar för målstyrning och målkongruens. Detta undersöks sedan genom en explorativ fallstudie med sex intervjuobjekt på två bankkontor tillhörande Nordea Bank AB. De gemensamma resultaten i anslutning till analysmodellen visar på en kongruens som är närvarande men inte helt fullständig. Faktorer som har potential till förbättring är främst kommunikation och svårighetsgrad, men det kan även skilja sig mellan kontor då faktorn personlighet inte kan sägas finnas i full grad på ett av de undersökta kontoren.