Colombia has been characterized by an internal armed conflict since the 1960s where several violations of the human rights have followed. Threats and violence against human rights defenders is one example and this is directed toward both men and women in an attempt to deter these brave individuals from continuing their work. This thesis focuses on the commitment of women’s human rights defenders in Colombia. Numerous international human rights organizations and institutions claim that women are a particularly vulnerable group, which is why I choose to focus on this group. Starting from different feminist theories and with regard to intersectional perspectives, I want to find out: What motivates women in Colombia to defend women’s human rights? Do they pursue any specifically important issues? How do they handle the obstacles they face in their work? These questions are posed in order to find out how these women’s human rights defenders work with human rights in relation to the obstacles that they face. I want to find out what strategies they use to handle the obstacles that they are faced with. The material of the thesis mostly consists of semi-structured interviews with women from domestic women’s human rights organizations in the capital of Colombia, Bogotá. The results show that women’s human rights defenders incentive is individual and cannot be too generalized. According to the common components in the women’s answers they are motivated by the need to fight injustices, mainly social- and political injustices in relation to being a woman and violations within the armed conflict. They are empowered to continue their work through each other, through the processes and the determination to not give up. There are many specifically important issues, for example land rights, gender-based violence and rights of the ethnic minorities. Some of these rights are even said to be today’s biggest challenge for the country. The women’s human right defenders handle the obstacles to their work through not giving up until the injustices are fought and through giving each other hope. They refuse to let the perpetrators win. / Colombia har präglats av en intern väpnad konflikt sedan 1960-talet där en rad kränkningar av de mänskliga rättigheterna har följt. Hot och våld mot människorättsförsvarare är ett exempel och detta riktas både mot kvinnor och män i ett försök att avskräcka dessa modiga människor från att fortsätta med sitt arbete. Den här uppsatsen fokuserar på kvinnorättsförsvarares engagemang i Colombia. Att fokus läggs på kvinnor beror på att flera internationella människorättsorganisationer och institutioner hävdar att kvinnor är en särskilt sårbar grupp. Med utgångspunkt i olika feministiska teorier och med hänsyn till intersektionella perspektiv ställer jag mig frågorna: Vad är det som motiverar kvinnor i Colombia att försvara kvinnors mänskliga rättigheter? Driver de några särskilt viktiga rättighetsfrågor? Hur hanterar de hindren som de möter i sitt arbete? Dessa frågor ställs för att ta reda på hur dessa kvinnorättsförsvarare arbetar med mänskliga rättigheter i förhållande till de hinder som de möter. Jag vill ta reda på vilka strategier de använder för att hantera dessa hinder. Uppsatsens material består till största del av semistrukturerade intervjuer med kvinnor från nationella kvinnorättsorganisationer i Colombias huvudstad, Bogotá. Uppsatsens resultat visar att kvinnorättsförsvarares motiv är individuellt och kan inte generaliseras för mycket. Enligt de gemensamma komponenterna i kvinnornas svar motiveras dessa kvinnor av behovet att bekämpa orättvisor, främst sociala- och politiska orättvisor i förhållande till att vara kvinna och kränkningar som den väpnade konflikten för med sig. De stärks i att fortsätta sitt arbete genom varandra och genom de förda processerna samt beslutsamheten att inte ge upp. Det finns flera särskilt viktiga frågor som drivs, exempelvis markrättigheter, könsbaserat våld och de etniska minoriteternas rättigheter. Några av dessa frågor anges dessutom vara dagens största utmaningar för landet. Kvinnorättsförsvararna hanterar hindren i sitt arbete genom att inte ge upp förrän orättvisorna har bekämpats och genom att ge varandra hopp. De vägrar att låta förövarna vinna.