Den svenska FM är beroende av civil sjukvård för kirurgiskt omhändertagande i händelse av skadeutfall. Under det kalla kriget vilade den svenska krigssjukvårdsorganisationen på den militära sjukvårdsorganisationen, civilförsvaret och den civila sjukvården. År 2014 är den militära kirurgiska omhändertagandeförmågan reducerad till ca 1 % av tidigare kapacitet. Civilförsvarets organisation och stor del av fasta installationer och beredskapsförråd har reducerats starkt. Uppgiften att planera och organisera för civilt skydd är i enlighet med ansvars-, likhets- och närhetsprinciperna delegerad till regional och lokal nivå. Centrala myndigheter bistår med vägledning. Den civila sjukvården har genomgått stora förändringar präglade av medicinsk utveckling med hög grad av specialisering parallellt med ekonomiska sparbeting. Detta har inneburit en långt driven rationalisering och effektivisering. Den beredskap för stora skadeutfall i händelse av väpnad konflikt som de svenska akutsjukhusen tidigare hade, finns inte längre kvar. Sjukvårdshuvudmännen uppfattar inte att de har uppgiften att planera för att hantera den storlek av skadeutfall som skulle följa på ett högintensivt väpnat angrepp. Många sjukhus ligger idag nära kapacitetstaket under ordinarie verksamhet och har små möjligheter att med uthållighet hantera större belastning. Beredskapslager av läkemedel och förbrukningsartiklar för kirurgisk verksamhet finns endast förrådsställda i starkt begränsad omfattning. De högteknologiska sjukhusen är sårbara för störningar avseende kraft, el, vatten, värme och IT. Reservfunktioner håller ojämn kvalitet bland sjukhusen och uthålligheten är generellt låg. Orsakerna till denna utveckling står huvudsakligen att finna i statsmakternas och de centrala myndigheternas tolkning av Sveriges säkerhetspolitiska läge och uppfattningen att väpnad konflikt på svenskt territorium är utesluten. Sveriges katastrofmedicinska beredskap bör integreras i den nationella säkerhetsstrategi som efterlyses i Försvarsberedningens rapport från 2013. En sådan strategi skulle kunna fungera som en övergripande vägledning för att säkerställa att Sverige får en tillfredställande beredskap för kirurgiskt omhändertagande av såväl militär personal som civilbefolkning.

Bakgrund: I väpnad konflikt tjänstgör militära sjuksköterskor som har i uppdrag att ge vård och omvårdnad till både militära och civila befolkningar. Väpnad konfliktsmiljö kan försvåra deras arbete och försämrar möjligheten att ge en god omvårdnad. Militära sjuksköterskors arbetsplats ser annorlunda ut än det i en vanlig vårdkontext. Detta innebär att flera utmaningar och svårigheter kan uppstå. Militära sjuksköterskor behöver gå på specifika utbildningar innan de åker på insats. Detta för att kunna erhålla kunskap om att ge vård som är grundad på evidens. En översikt av sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta i väpnad konflikt vid internationella uppdrag kan gynna andra grundutbildade sjuksköterskor som är intresserade av att åka på insats. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta i väpnad konflikt vid internationella uppdrag, med fokus på såväl vårdandet som varandet. Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Studien baserades på elva vetenskapliga artiklar som hade en kvalitativ design. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell.  Resultat: Fem huvudteman identifierades: att vistas i ett väpnad konfliktområde, passa in i en ny profession: att vara en soldatsjuksköterska, att möta utmaningar, mitt team är min familj och att komma hem. Sjuksköterskorna upplevde att uppdraget som utfördes i väpnade konfliktområden var väldigt lärorik och givande. Under insatsen hade sjuksköterskorna blandade känslor och tankar kring sig själva och sin profession. Insatsen i väpnade konflikter förändrade sjuksköterskorna som personer. De mötte svårigheter och hinder som gav de värdefulla erfarenheter och ledde till många nya kunskaper.   Slutsats: Militära sjuksköterskorna som åker på internationella uppdrag befinner sig i främmande situationer som kan bidra till unika levnadsvillkor. Sjuksköterskornas arbete i väpnad konflikt möttes av flera utmaningar som påvisade att de oftast hade relevanta kunskaper för att hantera svåra situationer och hitta kreativa lösningar för att underlätta omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskorna mötte även svårigheter med att återintegrera sig, men med rätt stöd av deras skyddsnät och professionell hjälp kunde det underlätta åter integreringsprocessen.

I denna uppsats behandlar jag den svenska nationella domstolens tolkning och tillämpning av begreppet inre väpnad konflikt. Syftet är att utreda om den svenska nationella tolkningen stämmer överens med tolkningen i folkrätten och i EU-rätten. I uppsatsen diskuteras utvecklingen i svensk och internationell praxis och fokus ligger på EU-domstolens nya avgörande C-285/12 (Diakité-domen). Huvudfrågan är huruvida avgörandet bidrar med en ny tolkning av begreppet inre väpnad konflikt och i fall det är nödvändligt med ett nytt prejudicerande avgörande från Migrationsöverdomstolen. Slutsatsen är att Diakité-domens avgörande har bidragit till en för svenskt vidkommande ny tolkning av vad som utgör en inre väpnad konflikt och att begreppet inre väpnad konflikt har utvidgats och samtidigt distanserats från tolkningen i den internationella humanitära rätten. Jag kommer till slutsatsen att det finns en fara med att distansera folkrätten från EU-rätten och den nationella rätten då det skapar en osäkerhet hos beslutsfattaren vilken innebörd av begreppet inre väpnad konflikt som är den korrekta i varje givet fall. En osäkerhet som i slutänden drabbar den enskilde individen, något som får till följd att jag anser att det föreligger ett behov av ett nytt vägledande prejudikat från Migrationsöverdomstolen för hur svenska domstolar skall tolka begreppet inre väpnad konflikt.

The thesis is focused on UN-authorized multinational miltary operations and their involvement in armed conflict as a possible party to it. The aim of the research is to define the notion of "armed conflict" and "party to armed conflict" as well as to investigate under what circumstances  multinational military operations, including peace operations, may become party to an armed conflict, both de facto and de jure.

Colombia has been characterized by an internal armed conflict since the 1960s where several violations of the human rights have followed. Threats and violence against human rights defenders is one example and this is directed toward both men and women in an attempt to deter these brave individuals from continuing their work. This thesis focuses on the commitment of women’s human rights defenders in Colombia. Numerous international human rights organizations and institutions claim that women are a particularly vulnerable group, which is why I choose to focus on this group. Starting from different feminist theories and with regard to intersectional perspectives, I want to find out: What motivates women in Colombia to defend women’s human rights? Do they pursue any specifically important issues? How do they handle the obstacles they face in their work? These questions are posed in order to find out how these women’s human rights defenders work with human rights in relation to the obstacles that they face. I want to find out what strategies they use to handle the obstacles that they are faced with. The material of the thesis mostly consists of semi-structured interviews with women from domestic women’s human rights organizations in the capital of Colombia, Bogotá. The results show that women’s human rights defenders incentive is individual and cannot be too generalized. According to the common components in the women’s answers they are motivated by the need to fight injustices, mainly social- and political injustices in relation to being a woman and violations within the armed conflict. They are empowered to continue their work through each other, through the processes and the determination to not give up. There are many specifically important issues, for example land rights, gender-based violence and rights of the ethnic minorities. Some of these rights are even said to be today’s biggest challenge for the country. The women’s human right defenders handle the obstacles to their work through not giving up until the injustices are fought and through giving each other hope. They refuse to let the perpetrators win. / Colombia har präglats av en intern väpnad konflikt sedan 1960-talet där en rad kränkningar av de mänskliga rättigheterna har följt. Hot och våld mot människorättsförsvarare är ett exempel och detta riktas både mot kvinnor och män i ett försök att avskräcka dessa modiga människor från att fortsätta med sitt arbete. Den här uppsatsen fokuserar på kvinnorättsförsvarares engagemang i Colombia. Att fokus läggs på kvinnor beror på att flera internationella människorättsorganisationer och institutioner hävdar att kvinnor är en särskilt sårbar grupp. Med utgångspunkt i olika feministiska teorier och med hänsyn till intersektionella perspektiv ställer jag mig frågorna: Vad är det som motiverar kvinnor i Colombia att försvara kvinnors mänskliga rättigheter? Driver de några särskilt viktiga rättighetsfrågor? Hur hanterar de hindren som de möter i sitt arbete? Dessa frågor ställs för att ta reda på hur dessa kvinnorättsförsvarare arbetar med mänskliga rättigheter i förhållande till de hinder som de möter. Jag vill ta reda på vilka strategier de använder för att hantera dessa hinder. Uppsatsens material består till största del av semistrukturerade intervjuer med kvinnor från nationella kvinnorättsorganisationer i Colombias huvudstad, Bogotá. Uppsatsens resultat visar att kvinnorättsförsvarares motiv är individuellt och kan inte generaliseras för mycket. Enligt de gemensamma komponenterna i kvinnornas svar motiveras dessa kvinnor av behovet att bekämpa orättvisor, främst sociala- och politiska orättvisor i förhållande till att vara kvinna och kränkningar som den väpnade konflikten för med sig. De stärks i att fortsätta sitt arbete genom varandra och genom de förda processerna samt beslutsamheten att inte ge upp. Det finns flera särskilt viktiga frågor som drivs, exempelvis markrättigheter, könsbaserat våld och de etniska minoriteternas rättigheter. Några av dessa frågor anges dessutom vara dagens största utmaningar för landet. Kvinnorättsförsvararna hanterar hindren i sitt arbete genom att inte ge upp förrän orättvisorna har bekämpats och genom att ge varandra hopp. De vägrar att låta förövarna vinna.

No description available.

This paper examines the hypothesis that a change in the elite increases the probability of armed conflict onset. The paper combines the newly constructed WhoGov dataset on cabinet members, with UCDP data on armed conflicts and rebel group. It analyzes changes in the retention rate among cabinet members and average years in cabinet, and how they affect armed conflict – measured as armed conflict onset and rebel group onset. A linear regression model, with country- and year fixed effects, in addition to time-varying control variables, is applied to test the main hypothesis. In addition, three heterogeneity tests are conducted. First, the paper examines whether there are any differences between democracies and autocracies. Second, it examines the differences between changes in cabinet size (widening or shrinking). Third, it analyzes if the effects are bigger for large changes in the elite. Four main conclusions are reached in the paper. First, the results indicates that a decrease in retention rate increases the probability for both conflict and rebel onset. The magnitudes of the estimated effects seem to be sizeable. They are larger in conflict onsets than rebel onsets, in relation to their respective means. Second, for armed conflict onset, the results are driven by autocracies. Third, the probability for armed conflict is larger following a large change in the elites (retention rate). Fourth, no difference in changes to cabinet size is observed.

Research has shown that news media reporting on foreign affairs tend to rely heavily on official sources (e.g. Schwalbe, 2013; Entman, 2004; Lawrence, 2009). This thesis analyse whether this is the case in Swedish news media reporting on the armed conflict in Mali, where Sweden has troops sanctioned by the UN. A more broader perspective is also analysed: How does the news media portray the armed conflict, and are there any differences between national daily newspapers (considered more “sober”) and national evening newspapers (considered more sensational)? An inductive framing analysis is used to identify frames not available in previous research. These frames, together with frames identified in other studies, are then used in a quantitative content analysis to measure to what extent the frames occur in the texts. Among the most important findings were that Swedish news media did in fact rely on Swedish official reporting to a large extent. The two evening newspapers, Aftonbladet and Expressen, used Swedish official sources in approximately 60% of their articles. The daily newspapers, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, used Swedish official sources in about 35% of their articles. The main source used was also analyzed: This showed that Swedish official sources were the most common, in between 23% to 62% of the articles. The second most used source differed, but were in the range 9% to 18%. Other important results of the main themes of the articles showed that direct actions of war and other types of violence were the most commonly used. Peace efforts/negotiations and life of Mali civilians were the least common. The thesis also concludes that while there are variables where the evening newspapers and the daily newspapers can be grouped in those categories, that is often not the case.

Armed conflicts of our time tend to be prolonged, characterised by indiscriminate violence and the direct targeting of civilians. These conflicts cause situations where civilians are not only at risk of being exposed to threats of direct violence, but also unbearable humanitarian situations, a form of indirect harm resulting from armed violence. Current protection regimes only address direct harm to civilians, which leaves a significant protection gap. Previous research has identified a possibility for recognising severe humanitarian conditions as a basis for international protection in recent human rights law developments. This thesis explores if the right to a dignified life can further address this form of indirect harm to civilians and create assessment criteria for providing international protection to persons fleeing severe humanitarian conditions caused by armed conflict. The right to a dignified life is constructed from theories on human dignity as a basis for human rights, as well as case law from the Inter-American Court of Human Rights and the European Court of Human Rights. The results show that the right to a dignified life is able to provide criteria for assessing the severity of a humanitarian situation and establish a threshold for triggering international protection, but several legal difficulties remain for its practical application. / Dagens väpnade konflikter tenderar att vara utdragna och komplexa. De karaktäriseras ofta av urskillningslöst våld och våld riktat mot civila. Väpnade konflikter i vår tid har orsakat svåra humanitära situationer, som innebär att civila inte endast riskerar att utsättas för skada till följd direkt våld, utan även en form av indirekt skada till följd av våld. Nuvarande skydd för den som flyr väpnad konflikt omfattar endast den som riskerar skada som en direkt följd av väpnat våld. Detta innebär att det finns en lucka i existerande skydd som behöver adresseras. Tidigare forskning har identifierat en möjlighet att inkludera även personer som riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling på grund av humanitära situationer i den senaste utvecklingen i regionala människorättsdomstolar. Denna uppsats undersöker huruvida rätten till ett värdigt liv kan adressera allvarlig skada som en indirekt följd av väpnad konflikt och skapa kriterier för när en humanitär situation ska omfattas av internationellt skydd. Rätten till ett värdigt liv konstrueras med hjälp av teorier om mänsklig värdighet samt praxis från Inter-Amerikanska domstolen för mänskliga rättigheter och Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Resultatet visar att rätten till ett värdigt liv kan erbjuda kriterier för att bedöma allvaret hos en humanitär situation och aktivera internationella skyddsmekanismer, men finner att det kvarstår juridiska svårigheter för att applicera i verkliga fall.

Denna rapport behandlar två teoriskolor – Kosmopolitism och Kommunitarism – vilka är sammanfattande modeller som omfattar flera olika teoriinriktningar. Anledningen till dessa teoriers inkludering i rapporten var avsikten att förenkla den internationella arenan till att enbart omfatta två olika inriktningar, och på så sätt utröna om någon av dessa kunde användas till att förklara fenomenet internationell aggression.Arbetet har strukturerats så att tre konflikter har studerats för att finna bevis för närvaro av sex indikatorer som karakteriseras av de av de två teoriinriktningarna.Främst tryckta verk har nyttjats, men även några digitala tidningsartiklar samt elektroniska databaser har också använts.Slutsatsen efter studiens genomförande är att ingen av de två teoriinriktningarna enskilt kan nyttjas för att djupanalysera konflikter på den internationella arenan. Dock har resultatet visat på att en kombination av de två effektivt ger relevanta verktyg till att förklara uppkomsten av internationell aggression.