This essay covers the subject of children with language disorders. We are two educators writing an experience-based essay on our preschool experiences and the literature with the subject of speaking disorders and verbal development. The main focus of this essay is how educators can recognize and stimulate children with language disorder. The starting point in the essay is two experience-based events from preschool which tells of two different boys, aged three and four. Both boys have some kind of verbal disorder and one of them also has Down´s syndrome. With support from the literature, this essay discusses different types of speaking disorders and how these can affect literacy development of children starting school. We clarify the meaning of the terms primary and secondary speech disorders. Furthermore, we discuss the importance of TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation, Eng. Signing as Alternative Complementary Communication) as a supportive tool for the development of one’s own language, and highlight other language stimulating activities; singing, storytelling and oral exercises. Finally, this essay stresses the importance of information from the parents of children with a speech disorder being is shared with the school, as this information is essential for a continued development of the child’s learning of speaking and reading. / Detta är en essä som handlar om barn med språkstörning. Vi är två pedagoger som skriver en erfarenhetsbaserad essä utifrån vår erfarenhet från förskolan samt med hjälp av litteratur om språkstörning och språkutveckling. Essän tar upp hur pedagoger kan uppmärksamma och stimulera barn med språkstörning. Utgångspunkten i essän är två erfarenhetsbaserade händelser från förskolan som berättar om två olika pojkar i åldern tre och fyra år. Båda pojkarna har någon form av språkstörning varav den ena pojken har Downs syndrom. Med litteraturens hjälp tar vi upp olika typer av språkstörning och hur det bland annat kan påverka läs- och skrivutvecklingen vid skolstart. Vi klargör innebörden av begreppen primär och sekundär språkstörning. För att hjälpa barn med språkstörning tar vi upp hur viktigt TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation) är som stöd för att kunna utveckla det egna språket. Några andra språkstimulerande aktiviteter som lyfts fram i essän är musik, sagoläsning och mungymnastik. Slutligen tar essän upp pedagogens uppdrag att förmedla föräldrar till barn med språkstörning vikten av att information om barnets språkstörning lämnas över till skolan. Denna information är viktig för en fortsatt utveckling av barnets läs- och skrivinlärning.