<p>Syftet med det här arbetet var att ta reda på hur teckenkommunikation kan användas i förskola för att underlätta språkutvecklingen för alla barn och pedagogernas inställning till metoden. Detta är en kvalitativ undersökning och vi använde oss av semistrukturerade intervjuer med nio stycken förskolpersonal. Det resultat vi kom fram till var att teckenkommunikation kan fungera som en alternativ metod i språkinlärning och att det fanns ett stort intresse hos respondenterna att använda sig av metoden.</p>

Syftet med det här arbetet var att ta reda på hur teckenkommunikation kan användas i förskola för att underlätta språkutvecklingen för alla barn och pedagogernas inställning till metoden. Detta är en kvalitativ undersökning och vi använde oss av semistrukturerade intervjuer med nio stycken förskolpersonal. Det resultat vi kom fram till var att teckenkommunikation kan fungera som en alternativ metod i språkinlärning och att det fanns ett stort intresse hos respondenterna att använda sig av metoden.

Den här studien syftar till att utveckla kunskap om förskollärares användning av teckenkommunikation i förskolan. Frågeställningarna vi har i vår studie är: hur motiverar förskollärarna användandet av teckenkommunikation samt hur beskriver förskollärarna att de använder teckenkommunikation på förskolan? Studien är genomförd med kvalitativa intervjuer av förskollärare som valts ut för att de har erfarenhet av teckenkommunikation. Resultatet är bearbetat utifrån en tematisk analys, och analysen har ett sociokulturellt perspektiv där begrepp som mediering och den proximala utvecklingszonen är centrala. Förskollärarna motiverar användandet av teckenkommunikation som språkutvecklande och beskriver att de använder det i både vardagliga situationer samt i undervisningen. De belyser att teckenkommunikation behövs för att barn ska kunna göra sig förstådda oavsett vilka förutsättningar varje barn har. Resultatet visar att det finns en osäkerhet kring hur teckenkommunikation kan användas i förskolan. Samtidigt menar en del av förskollärarna att vårdnadshavare har en kritisk bild till användandet av tecken och förskollärarna betonar att det krävs mer kunskap om tecken för att belysa det som en fördel i barns språkutveckling.

Syftet med vår studie är att se hur föräldrar/vårdnadshavare ser på användningen av tecken som stöd, TSS, för att underlätta sitt barns kommunikation och språkutveckling. Utifrån detta syfte har vi formulerat följande frågor: Vilka för och nackdelar ser föräldrar/vårdnadshavare med TSS? I vilka situationer använder föräldrar/vårdnadshavare TSS? Hur fungerar samarbetet mellan hem och förskola när det gäller TSS? Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning genom att skicka ut enkäter till åtta föräldrar/vårdnadshavare som vi visste använder eller har använt TSS tillsammans med sitt barn. Genom svaren framkom det att föräldrar/vårdnadshavare ser positivt på användningen av TSS för sitt barn. Föräldrar/vårdnadshavare har också sett att barnets frustration har minskat när det blivit förstått och kunnat göra sig förstådd. Genom att barnet får ett verktyg, TSS, att kommunicera med så minskar samtidigt risken för ett utanförskap. Samtliga respondenter uttrycker att de skulle rekommendera andra föräldrar/vårdnadshavare vars barn har språk och kommunikationssvårigheter att använda sig av TSS. De föräldrar/vårdnadshavare vars barn har plats på en förskola poängterar betydelsen av ett gott samarbete, hem-förskola, samt vikten av att det finns fler personer som kan kommunicera med barnet.

<p>Syftet med vår studie är att se hur föräldrar/vårdnadshavare ser på användningen av</p><p>tecken som stöd, TSS, för att underlätta sitt barns kommunikation och språkutveckling.</p><p>Utifrån detta syfte har vi formulerat följande frågor: Vilka för och nackdelar ser</p><p>föräldrar/vårdnadshavare med TSS? I vilka situationer använder</p><p>föräldrar/vårdnadshavare TSS? Hur fungerar samarbetet mellan hem och förskola när</p><p>det gäller TSS? Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning genom att skicka ut</p><p>enkäter till åtta föräldrar/vårdnadshavare som vi visste använder eller har använt TSS</p><p>tillsammans med sitt barn. Genom svaren framkom det att föräldrar/vårdnadshavare ser</p><p>positivt på användningen av TSS för sitt barn. Föräldrar/vårdnadshavare har också sett</p><p>att barnets frustration har minskat när det blivit förstått och kunnat göra sig förstådd.</p><p>Genom att barnet får ett verktyg, TSS, att kommunicera med så minskar samtidigt</p><p>risken för ett utanförskap. Samtliga respondenter uttrycker att de skulle rekommendera</p><p>andra föräldrar/vårdnadshavare vars barn har språk och kommunikationssvårigheter att</p><p>använda sig av TSS. De föräldrar/vårdnadshavare vars barn har plats på en förskola</p><p>poängterar betydelsen av ett gott samarbete, hem-förskola, samt vikten av att det finns</p><p>fler personer som kan kommunicera med barnet.</p>

<p>Syftet med min undersökning är att ta reda på i vilken utsträckning man på några förskolor använder sig av tecken till barn i behov av Tecken som Alternativt och Kompletterande Kommunikation (TAKK). Jag belyser begrepp som kommunikation språkutveckling och samspel.  Jag har en teoretiskutgångspunkt från både Piaget och hans kognitiva teori och Vygotskij och den sociala interaktionismen. Jag beskriver bland annat skillnaderna mellan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation och det Svenska teckenspråket. Jag intervjuade fyra personer verksamma inom förskolan. De jobbar alla på avdelningar där man använder sig av tecken för att förstärka det talade språket.</p><p>Resultatet av min studie visar att alla respondenter försöker teckna med barnen i alla situationer under dagen. De upplever dock att det finns situationer då det är svårt att teckna.</p>

Syftet med min undersökning är att ta reda på i vilken utsträckning man på några förskolor använder sig av tecken till barn i behov av Tecken som Alternativt och Kompletterande Kommunikation (TAKK). Jag belyser begrepp som kommunikation språkutveckling och samspel.  Jag har en teoretiskutgångspunkt från både Piaget och hans kognitiva teori och Vygotskij och den sociala interaktionismen. Jag beskriver bland annat skillnaderna mellan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation och det Svenska teckenspråket. Jag intervjuade fyra personer verksamma inom förskolan. De jobbar alla på avdelningar där man använder sig av tecken för att förstärka det talade språket. Resultatet av min studie visar att alla respondenter försöker teckna med barnen i alla situationer under dagen. De upplever dock att det finns situationer då det är svårt att teckna.

Syftet med studien är att undersöka hur förskolor i en medelstor kommun arbetar för att stödja barn med språkstörning och vilka stöd som finns att tillgå för att utveckla språket hos barn med språkstörning.  Studien  har  utgått  från  frågeställningarna;  Vilka  specialpedagogiska  insatser finns det  i förskolan  för barn med språkstörning? och  Hur arbetar förskolan för att utveckla språket  hos  barn  med  språkstörning?  Studien  är  kvalitativ,  vilket  innebär  att  kvalitativa intervjuer har genomförts. Två förskollärare och fem specialpedagoger i en medelstor kommun har deltagit i studien. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv enligt vilket lärandet sker i samspel med andra människor. Resultatet visar på att förskolorna i kommunen arbetar på likartat  sätt  och  att  det  finns  små  skillnader  i  arbetssätten  kring  barn  med  språkstörning. Förskolorna  arbetar  språkmedvetet  för  att  främja  språket  hos  alla  barn  men  det  görs  också specifika insatser för barn med språkstörning.  Verktyg och stöd som förskolorna  har tillgång till  för  att  främja  språkutvecklingen  är  till  exempel  teckenkommunikation,  bildstöd,  FöreBornholms- modellen och digitala verktyg.

Syftet med arbetet är att undersöka och problematisera om TAKK kan vara ett stöd för andraspråksinlärning i förskola och skola. Genom intervjuer med personal på en förskola och skola i ett och samma rektorsområde tog vi reda på vad de anser om att använda TAKK för att förbättra kommunikationen med alla barn och elever. Vi frågade också varför de inte har fortsatt med TAKK i skolan när det har visat sig vara bra i förskolan. Vårt resultat visar att alla våra intervjupersoner tycker att TAKK mycket väl kan vara ett stöd för andraspråksinlärningen både i förskolan och i skolan. Det visade sig att den huvudsakliga anledningen till att de inte hade fortsatt med TAKK i skolan var bristen på kunskap om TAKK. / Manual Signs as Support for Learning a Second Language in Preschool and School

This essay covers the subject of children with language disorders. We are two educators writing an experience-based essay on our preschool experiences and the literature with the subject of speaking disorders and verbal development. The main focus of this essay is how educators can recognize and stimulate children with language disorder. The starting point in the essay is two experience-based events from preschool which tells of two different boys, aged three and four. Both boys have some kind of verbal disorder and one of them also has Down´s syndrome. With support from the literature, this essay discusses different types of speaking disorders and how these can affect literacy development of children starting school. We clarify the meaning of the terms primary and secondary speech disorders. Furthermore, we discuss the importance of TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation, Eng. Signing as Alternative Complementary Communication) as a supportive tool for the development of one’s own language, and highlight other language stimulating activities; singing, storytelling and oral exercises. Finally, this essay stresses the importance of information from the parents of children with a speech disorder being is shared with the school, as this information is essential for a continued development of the child’s learning of speaking and reading. / Detta är en essä som handlar om barn med språkstörning. Vi är två pedagoger som skriver en erfarenhetsbaserad essä utifrån vår erfarenhet från förskolan samt med hjälp av litteratur om språkstörning och språkutveckling. Essän tar upp hur pedagoger kan uppmärksamma och stimulera barn med språkstörning. Utgångspunkten i essän är två erfarenhetsbaserade händelser från förskolan som berättar om två olika pojkar i åldern tre och fyra år. Båda pojkarna har någon form av språkstörning varav den ena pojken har Downs syndrom. Med litteraturens hjälp tar vi upp olika typer av språkstörning och hur det bland annat kan påverka läs- och skrivutvecklingen vid skolstart. Vi klargör innebörden av begreppen primär och sekundär språkstörning. För att hjälpa barn med språkstörning tar vi upp hur viktigt TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation) är som stöd för att kunna utveckla det egna språket. Några andra språkstimulerande aktiviteter som lyfts fram i essän är musik, sagoläsning och mungymnastik. Slutligen tar essän upp pedagogens uppdrag att förmedla föräldrar till barn med språkstörning vikten av att information om barnets språkstörning lämnas över till skolan. Denna information är viktig för en fortsatt utveckling av barnets läs- och skrivinlärning.