De internationella undersökningarna PISA och PIRLS visar att elevers läsförmåga och läsförståelse försämrats. Dock visar PISA 2015 på ett trendbrott vad gäller svenska elevers läsförståelse, svenska elever presterar bättre än senaste undersökningen från 2012 och ligger nu på ungefär samma nivå som år 2009. Läsning är en förutsättning för att klara av skolan och att leva i samhället, det är ett mycket omdiskuterat ämne i skolvärlden och därför känns just läsning intressant att studera. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur tyst läsning kan användas för att utveckla elevers läsförståelse i årskurs 1-3. Syftet konkretiseras genom två frågeställningar, vilka är: Vilka förmågor använder eleverna vid tyst läsning? samt Hur kan läraren organisera undervisningen för att tyst läsning ska leda till ökad läsförståelse? Den metod som använts för att besvara syfte och frågeställningar i studien är en systematisk litteraturstudie, där svensk forskning mellan år 2000- 2016 inom området har sökts fram, granskats, analyserats och sedan sammanställts till ett resultat. Resultatet i studien visar att läsning är komplext och de förmågor elever använder vid tyst läsning är fonologisk medvetenhet, avkodning och läsförståelse. Även ett stort ordförråd, lära sig kopplingen mellan fonem och grafem, läsflyt och att få tillgång till läsförståelsestrategier är viktiga för den tysta läsningen. Dessutom har läraren en viktig roll i elevernas läsutveckling, läraren måste stötta eleverna via stödstrukturer, såsom läsförståelsestrategier som eleverna kan tillgå i den tysta läsningen för att utveckla läsförståelse. Samtal är en annan viktig del i läsundervisningen, dock visar resultatet att detta är mindre förekommande i den tysta läsningen i jämförelse med till exempel högläsning. / <p>Svenska</p>