Denna uppsats undersöker möjligheter och risker med att bedriva urban förnyelse vars intention är en utveckling som bygger på ett bevarande. Vår forskning bygger på en fallstudie av Sofielunds verksamhetsområde, en områdestyp bestående av verksamheter och industri i en central del av staden. Detta är en områdestyp som präglas av lågar hyror, rationell byggnadsstruktur och tillåtande atmosfär som möjliggör för en mångfald av aktörer med knappa ekonomiska resurser att etablera sig. Vid urban förnyelse tenderar denna områdestyp och dess aktörer att trängas bort för att ge plats åt nybyggnation av bostäder och/eller aktörer av starkare ekonomisk karaktär. Planprogrammet i vår fallstudie förespråkar en annan utveckling. Här är intentionerna att bevara, men samtidigt utveckla områdets sociala och fysiska karaktär. Planerna förespråkar en utveckling som även i fortsättningen ska vara en plats med låga hyror som möjliggör för ekonomiskt svagare aktörer att finnas till i en central del av staden.    Utvecklingen och planerna präglas av nätverksstyrning där kommunen i samarbete med lokala och dialogskapande aktörer, fastighetsägare och verksamheter, ska bedriva utvecklingen. Således är intentionen med vår forskning att undersöka hur planerna för utvecklingen av verksamhetsområdet kan förhindra en utträngningseffekt med hjälp av en governanceprocess. För att svara på våra frågeställningar bygger vår forskning på en analys av planeringsdokument samt intervjuer med nyckelaktörer i utvecklingsprocessen för Sofielunds verksamhetsområde. Planprogrammets formuleringar, fokus och strategier har tillsammans med kompletterande svar från våra respondenter, ställts mot vårt teoretiska ramverk för att analyseras. Resultatet visar på att governanceprocessen delvis möjliggjort för planernas ambition om ett bevarande. Samtidigt visar resultatet på hur de olika nyckelaktörernas roller, intressen och såvida insatser i utvecklingen kan ha följder som i vissa fall hindrar eller främjar ett bevarande.