No description available.

<p>The Swedish government has decided that waste containing more than 0.1% mercury is to</p><p>be placed in a permanent repository in the bedrock1,10. To minimize the risk of spreading</p><p>mercury, elemental mercury must first be converted into a practically insoluble</p><p>compound. In a PhD investigation of stabilization attempts at SAKAB AB in Kumla</p><p>favorable conditions for conversion of mercury to cinnabar (the sparingly soluble sulphide</p><p>form of mercury and the naturally occurring mineral) was found. In a long-term study of</p><p>diffusion of mercury it was found that water solubility of mercury varied much, from 0.05</p><p>to 5 μmolL-1.</p><p>To be able to study the water solubility of mercury as detailed as possible a speciation</p><p>method was developed and verified. This investigation includes how different parameters,</p><p>like matrix properties and Hg0/solution ratios effects the solubility of mercury and how the</p><p>different species are distributed in the water phase. The total solubility of mercury is very</p><p>dependent of both the matrix properties and the Hg0/solution ratio.</p><p>Aqueous elemental mercury (Hg0</p><p>aq) is not as matrix dependent as the oxidized species.</p><p>However, trends show that a higher Hg0/solution ratio contributes to a higher solubility of</p><p>Hg0</p><p>aq. Factors like time, pH, ionic strength and degree of stirring, greatly effects the total</p><p>solubility of mercury. The concentration of the oxidized mercury species generated from</p><p>elemental mercury increases over time and is very dependent on the properties of the</p><p>matrix. After 18 hours the solubility of Hg0</p><p>aq ranges from 0.2 to 0.7 μmolL-1, depending</p><p>on Hg0/solution ratio. The solubility for the oxidized species has a much larger variation,</p><p>ranging from 0.1 to 28.6 μmolL-1. Among other things, because the composition and</p><p>redox potential of the matrix plays an important role in what mercuric complexes can be</p><p>expected to form, and contribute to the solubility.</p> / <p>Det har beslutats av regeringen att senast år 2010 skall kvicksilverhaltigt avfall med en</p><p>kvicksilverhalt på mer än 0.1% slutförvaras i en stabiliserad from djupt ner i berggrunden.</p><p>I en doktorsavhandling som genomförts på SAKAB AB i Kumla har det konstaterats att</p><p>det är möjligt att överföra elementärt kvicksilver till cinnober, den stabila sulfidformen av</p><p>kvicksilver som för övrigt är ett naturligt förekommande mineral. Experiment som pågått</p><p>under lång tid för att studera det elementära kvicksilvrets diffusion under olika</p><p>omständigheter har också utförts. De uppmätta halterna i vattenfasen har varierat mycket,</p><p>från 0.05 till 5 μmolL-1. Det är vad som ligger till grund för det här arbetet.</p><p>För att kvicksilvers löslighet skall kunna studeras fullt ut har en specierings metod</p><p>vidareutvecklats och verifierats att den fungerar. Studien innefattar hur lösligheten av</p><p>kvicksilver påverkas av olika parametrar, som till exempel; matriser med olika egenskaper</p><p>och olika kvicksilver/vatten kvoter, samt hur fördelningen mellan oxiderade species och</p><p>det elementära kvicksilvret är i vattenfasen (Hg0</p><p>aq). Den totala lösligheten av kvicksilver</p><p>beror dels av matrisens egenskaper och mängden kvicksilver i förhållande till mängden</p><p>vätska. Lösligheten av Hg0</p><p>aq är inte lika beroende av matrisen som de oxiderade species.</p><p>Däremot finns trender som visar att högre Hg0/lösning kvot bidrar till en aningen högre</p><p>löslighet av Hg0</p><p>aq. Tid, konduktivitet, pH och omrörning spelar stor roll för vilken</p><p>totalhalt och hur stor andel oxiderade species man får i vattenfasen. Lösligheten av Hg0</p><p>aq,</p><p>efter 18 timmar, varierar mellan 0.2 till 0.7 μmolL-1, beroende på Hg0/lösning kvoten.</p><p>Efter 18 timmar är lösligheten för de oxiderade species mycket mer varierande, från 0.1</p><p>till 28.6 μmolL-1. Detta beror bland annat på att matrisens sammansättning och redoxpotential</p><p>spelar en viktig roll för vilka komplex som kan bildas med kvicksilverjonerna</p><p>och på så sätt bidra till en ökad löslighet.</p>

The Swedish government has decided that waste containing more than 0.1% mercury is to be placed in a permanent repository in the bedrock1,10. To minimize the risk of spreading mercury, elemental mercury must first be converted into a practically insoluble compound. In a PhD investigation of stabilization attempts at SAKAB AB in Kumla favorable conditions for conversion of mercury to cinnabar (the sparingly soluble sulphide form of mercury and the naturally occurring mineral) was found. In a long-term study of diffusion of mercury it was found that water solubility of mercury varied much, from 0.05 to 5 μmolL-1. To be able to study the water solubility of mercury as detailed as possible a speciation method was developed and verified. This investigation includes how different parameters, like matrix properties and Hg0/solution ratios effects the solubility of mercury and how the different species are distributed in the water phase. The total solubility of mercury is very dependent of both the matrix properties and the Hg0/solution ratio. Aqueous elemental mercury (Hg0 aq) is not as matrix dependent as the oxidized species. However, trends show that a higher Hg0/solution ratio contributes to a higher solubility of Hg0 aq. Factors like time, pH, ionic strength and degree of stirring, greatly effects the total solubility of mercury. The concentration of the oxidized mercury species generated from elemental mercury increases over time and is very dependent on the properties of the matrix. After 18 hours the solubility of Hg0 aq ranges from 0.2 to 0.7 μmolL-1, depending on Hg0/solution ratio. The solubility for the oxidized species has a much larger variation, ranging from 0.1 to 28.6 μmolL-1. Among other things, because the composition and redox potential of the matrix plays an important role in what mercuric complexes can be expected to form, and contribute to the solubility. / Det har beslutats av regeringen att senast år 2010 skall kvicksilverhaltigt avfall med en kvicksilverhalt på mer än 0.1% slutförvaras i en stabiliserad from djupt ner i berggrunden. I en doktorsavhandling som genomförts på SAKAB AB i Kumla har det konstaterats att det är möjligt att överföra elementärt kvicksilver till cinnober, den stabila sulfidformen av kvicksilver som för övrigt är ett naturligt förekommande mineral. Experiment som pågått under lång tid för att studera det elementära kvicksilvrets diffusion under olika omständigheter har också utförts. De uppmätta halterna i vattenfasen har varierat mycket, från 0.05 till 5 μmolL-1. Det är vad som ligger till grund för det här arbetet. För att kvicksilvers löslighet skall kunna studeras fullt ut har en specierings metod vidareutvecklats och verifierats att den fungerar. Studien innefattar hur lösligheten av kvicksilver påverkas av olika parametrar, som till exempel; matriser med olika egenskaper och olika kvicksilver/vatten kvoter, samt hur fördelningen mellan oxiderade species och det elementära kvicksilvret är i vattenfasen (Hg0 aq). Den totala lösligheten av kvicksilver beror dels av matrisens egenskaper och mängden kvicksilver i förhållande till mängden vätska. Lösligheten av Hg0 aq är inte lika beroende av matrisen som de oxiderade species. Däremot finns trender som visar att högre Hg0/lösning kvot bidrar till en aningen högre löslighet av Hg0 aq. Tid, konduktivitet, pH och omrörning spelar stor roll för vilken totalhalt och hur stor andel oxiderade species man får i vattenfasen. Lösligheten av Hg0 aq, efter 18 timmar, varierar mellan 0.2 till 0.7 μmolL-1, beroende på Hg0/lösning kvoten. Efter 18 timmar är lösligheten för de oxiderade species mycket mer varierande, från 0.1 till 28.6 μmolL-1. Detta beror bland annat på att matrisens sammansättning och redoxpotential spelar en viktig roll för vilka komplex som kan bildas med kvicksilverjonerna och på så sätt bidra till en ökad löslighet.

På Norrvattens reningsverk, Görvälnverket, produceras dricksvatten genom rening av råvatten från Östra Mälaren. Dricksvattenverket ligger i direkt anslutning till Mälaren, vilket är bra då vattnet inte behöver transporteras för att renas. Mälaren är Sveriges största dricksvattentäkt, men den är också mycket trafikerad av både fartyg och fritidsbåtar. På grund av all trafik finns det en risk att det sker oljeutsläpp om en olycka skulle ske. Oljeprodukter kan ge vattnet en motbjudande lukt. Detta gör att det producerade dricksvattnet enligt Livsmedelsverket anses som otjänligt, dvs. det bör inte användas som dricksvatten. Därför ville Norrvatten kartlägga vilka marina bränslen som används idag men också undersöka hur mycket pulveriserat aktivt kol (PAK) som krävs för att rena vattnet från bränslelukt. Detta för att vara beredda vid ett eventuellt utsläpp och då kunna tillsätta rätt mängd PAK. Detta undersöktes både genom en litteraturstudie och småskaliga laboratorieförsök där lukttröskel och rening med PAK undersöktes. Försöken analyserades med hjälp av luktanalyser, som utfördes av Görvälnverkets laboratoriepersonal. En litteraturstudie visade att de vanligaste marina bränslena idag för fritidsbåtar och fartyg är bensin respektive marin gasolja (MGO). Det är dessa två bränslen som använts vid försöken med pulveriserat aktivt kol. Planen från början var även att hybridolja skulle undersökas, men eftersom den betedde sig annorlunda i vatten jämfört med de övriga bränslena uteslöts den från vidare försök. Lukttröskelförsöket som gjordes för MGO visade att alla prov antingen luktade eller inte luktade så därför kunde ingen lukttröskel anges. Resultatet för vatten förorenat av bensin med en koncentration på 200 μg/l visade att det krävs 30 mg PAK/l för att eliminera bränslelukten från vattnet. Koncentrationen på 200 μg/l användes då det anses vara den högsta halt som skulle kunna nå Görvälnverket vid ett eventuellt oljeutsläpp. Dessvärre gav reningsförsöken med MGO inget konkret resultat. Detta eftersom lösligheten för MGO var felaktigt antagen och därför var koncentration av MGO löst i vatten okänd. De koncentrationer som undersöktes var därför total mängd tillsatt MGO i vattnet. Den slutsats som ändå kan dras från reningsförsöken med MGO är att PAK fungerar bra för att reducera bränslelukt, men att det krävs ytterligare försök. Det resultat man kan utgå från vid fortsatta undersökningar är att det krävs mer än 40 mg PAK/l för att rena förorenat vatten med en koncentration på 4 360 μg MGO/l samt mer än 60 mg PAK/l vid en koncentration på 8 720 μg MGO/l. / At Norrvatten’s treatment plant, Görvälnverket, drinking water is produced by purification of water from Mälaren. Mälaren is Sweden's largest source of drinking water, but it’s also heavily trafficked by commercial ships as well as private boats. Due to all traffic, there is a risk that oil spills will occur in the event of an accident. Oil products can give the water disgusting odor. This, according to Livsmedelsverket makes the produced drinking water unfit to be used as drinking water. Therefore, Norrvatten wanted to identify which marine fuels that are used today, but also to investigate how much powdered activated carbon (PAC) is needed to purify the water from fuel odor. This was investigated through a literature study and additional laboratory scale experiments where the relation between the odor threshold and the purification with PAC was investigated. The laboratory experiments were analyzed by using odor analyzes, where lab staff at the Görvälnverket smelled the samples and indicated how each individual sample smelled. Through the literature study it was found that the most common marine fuels today for private boats and commercial ships are gasoline and marine gas oil (MGO). These are the two fuels used in the experiments with powdered activated carbon. The plan was also to investigate hybrid oil. But since it behaved differently in water compared to the other fuels, it was excluded from further experiments. The odor threshold experiment made for MGO unfortunately showed that all samples either smelled or did not smell. Hence, no odor threshold could be specified. For water contaminated with gasoline at a concentration of 200 μg/L, 30 mg of PAC/L was required to eliminate the fuel odor from the water. The concentration of 200 μg/L was used since it is considered to be the highest level that may reach the Görvälnverket in the event of an oil spill. Unfortunately, the purification attempts with MGO produced no actual results. This was because the solubility of MGO was incorrectly assumed and therefore the concentration of MGO dissolved in water could not be obtained. The concentrations investigated were therefore the total amount of MGO added to the water. The conclusion that can still be drawn from the purification attempts with MGO is that PAC works well to reduce fuel odor. A result that can be the basis for future studies is that more than 40 mg PAC/L is required to purify contaminated water with a concentration of 4 360 μg MGO/L and more than 60 mg PAC/L at a concentration of 8 720 μg MGO/L.

Lösligheten av xylaner utvunna från trä undersöktes med Dynamisk Ljusspridning i syfte att observera eventuella förändringar i hydrodynamisk volym och ζ-potential. Xylaner extraherade från bok, björk och gran användes, där alkalisk extraherad bok erhölls kommersiellt och prover från björk och gran extraherades i förhand med subkritiskt vatten och alkalisk extraktion. Proverna analyserades vid koncentrationerna 1 g/L respektive 20 g/L. Förändringar i pH observerades stegvis med titrering av 1 g/L prover och förändringar över tid vid konstant pH observerades upp till en vecka efter upplösning. 20 g/L proverna undersöktes över tid vid bestämda pH enligt samma process för 1 g/L för både filtrerade och ofiltrerade prover. En undersökning av utvalda filter genomfördes där stora variationer observerades mellan det olika arterna men även mellan filtrens porstorlek. Med dynamisk ljusspridning observerades att populationer av högsta molekylvikt avlägsnades, där inverkan var störst för proven med lägst total koncentration och för högre koncentration efter en vecka. SEC visade att även populationer med mindre molekylvikt avlägsnades som medför att aggregering av proven kan ha förekommit, vilket kan ha förhindrat passingering genom filtren. Med några få undantag, samtliga provers hydrodynamiska volym visades vara heterogena, med endast små ökningar vid ökning i koncentration och icke-signifikanta förändringar över tid och med varierande pH. ζ-potentialvärdena visade markanta förändringar och tydliga trender med ändringar i pH och koncentration, där minskande pH och ökande koncentrationer resulterade i minskad stabilitet i lösning. Över tid ökades absolut ζ-potentialen för de prover med högre koncentration för alla pH miljöer. Filtrering av 20 g/L proverna resulterade i högre initial ζ-potential men efter en vecka ökade stabiliteten för de ofiltrerade till något högre slut ζ-potential för ofiltrerade. / The solubility of wood xylans was investigated using Dynamic Light Scattering to calculate number-average size and ζ-potential of samples in aqueous solution. The sources of xylan were a commercial alkaline extracted beech glucuronoxylan as well as pre-prepared samples of birch glucuronoxylan and spruce arabinoxylan, extracted using subcritical water extraction and alkaline extraction. The samples were analysed at concentrations of 1 g/L and 20 g/L, where the lower concentration samples were analysed at varying pH using titration and set pH over the span of hours and finally up to a week after preparation. The higher concentration samples were observed at set pH following the same procedure as the lower concentration for both filtered and unfiltered samples. An analysis of the filtration of 1 g/L samples was conducted by freeze-drying and weighing the samples before and after using 0.2 μm and 1.2 μm filters. These were then compared to unfiltered samples to evaluate the loss of total mass after filtration. The results of this investigation found significant variance between the samples and filters selected. Comparisons of filtered and unfiltered samples consistently showed that the filtration removed higher molecular weight portions of the samples, the most significant differences being observed at lower concentrations and higher concentration after 1 week. SEC analysis showed that not only larger molecular weight fraction but all the observed populations were removed during filtration, indicating that aggregates could be present, inhibiting the smaller molecular weight fractions from passing through. The size measurements showed that the vast majority of samples were heterogeneous in nature and with a slight increase in number-average size with increasing concentration and little change when varying both pH and over time. ζ-potential measurements showed substantial changes in stability when varying pH, coinciding well with predicted pKa values and generally decreased stability at higher concentrations. For higher concentrations lower initial absolute ζ-potential values were observed for both filtered and unfiltered however over time the unfiltered samples showed slightly greater increases for all measured pH values.

Oat products have become more and more popular in today´s society, as oats have healthy properties and can be classified as gluten-free. Oats also contain good fiber in the form of beta-glucans which are a soluble type of fiber that can lower cholesterol levels in the blood. It has also become more popular to use oats in various products as an ingredient and in these cases purified oat protein may be an option. Oat protein extract can be obtained by alkaline extraction at pH 9 and precipitation of the proteins at pH 5. This protein extract then needs to de defatted to obtain a pure protein extrakt. One problem with oat protein is that the solubility is generally low, which makes it difficult to use the protein extract as an ingredient in food.  This report examined how the water holding capacity and the solubility of oat protein were affected by defatting by ethanol. The defatting was performed either on the oatmeal before the protein extraction or on the protein extract after the extraction. These two methods are called fat+alki and alki+fat respectively. After the defatting there was no fat left in the protein extracts and the protein content was about 90 %. The water holding capacity of defatted protein extract treated with the fat+alki method was 1,98 g/g and for alki+fat the value was 1,74 g/g, these values can be compared with the water holding capacity of the protein extract which was 0,88 g/g. Experiments done on the solubility of defatted protein extract confirmed that the solubility at pH 5 was lower than at pH 7,25 for the defatted protein, but no clear difference could be seen between the two different methods of defatting.  The conclusion that can be drawn from this study is that ethanol can be used to defat oat protein and that there will be no major difference in results for the fat content or protein content if the defatting is performed before or after the protein extraction. However, several of the experiments in the study need to be repeated to obtain more reliable results. There is also a need for more studies looking at alternative ways, which preferably do not use solvents, as solvents can pose a danger to the consumer.

Gasformig koldioxid kan absorberas i en ammoniaklösning och bilda salt. De möjliga produkterna är ammoniumvätekarbonat (NH4HCO3), ammoniumkarbamat (NH2COONH4) och ammoniumkarbonat ((NH4)2CO3). Ammoniak är gasformigt i rumstemperatur. För att förhindra avdunstning av ammoniak undersöktes det i den här rapporten om nedkylning av reaktionslösningen eller ett oljelager ovanför skulle kunna förhindra detta och därmed tillåta saltbildning i lösningen. Dessutom skulle absorptionen genomföras utan både oljelager och nedkylt förhållande för att bestämma vad som var mest effektivt för att ge ett så högt utbyte som möjligt. För bestämning av de bildade salternas sammansättning användes XRD som analysmetod.  Resultatet från experimentet visade att salterna bildades i gasfasen och inget salt erhölls från vätskefasen. Orsaken till det är inte fastslagen, men tros bero på parametrar som salternas löslighet, lösningens pH, flödeshastighet på koldioxiden som gynnar ammoniakens avdunstning samt temperaturen. Utbytet från de olika försöksuppställningarna blev lågt i samtliga experiment, som högst erhölls relativt utbyte på 1,5%. Experimentet som gav högst relativt utbyte var försök vid 15% ammoniakkoncentration och koldioxidflöde på 181 ml CO2/min. Vid detta försök gjordes inga åtgärder för att förhindra ammoniakavdunstning från lösningen. Av de proverna som analyserades med XRD erhölls endast den önskade produkten med säkerhet i ett av proverna (isbad, 15 % NH3, 181 ml CO2/min). För att bestämma optimala reaktionsbetingelser krävs vidare studier.

Förorenade markområden utgör ett stort miljöproblem som orsakar spridning av toxiska metaller till grund- och ytvatten. Samtidigt är många metaller toxiska för djur och människor, vilket gör att markmiljön kan påverkas och risker för människors hälsa uppkommer om de vistas på platsen. I Sverige finns idag över 80 000 förorenade områden och saneringstakten anses inte vara tillräckligt snabb. Metallerna koppar (Cu), bly (Pb) och zink (Zn) hör till de allra vanligasteme tallföroreningarna i jord. Lösligheten av dessa är avgörande för hur biotillgängliga deär samt i hur stor utsträckning de kan spridas till yt- och grundvatten. Biotillgängligheten och halterna i yt- och grundvattnet har i sin tur stor betydelse för hur stor exponeringen blir för människor och djur. Biokol är ett organiskt material som genomgått kemisk omvandling i en syrefattig miljö vid höga temperaturer. Dessa framställningsbetingelser gör att biokol har stora möjligheter att fastlägga metaller genom adsorption till funktionella grupper på dess yta. Samtidigt fungerar biokol som ett jordförbättrande medel. Det anses även kunna lagra kol i upp till 1000 år och därmed fungera som en kolsänka. Biokol kan dessutom tillverkasav organiskt avfall vilket gör att avfallsströmmen minskar när detta framställs. I studien har sex olika biokol blandats in i en jord förorenad med Cu, Pb och Zn. Syftet var att undersöka hur inblandningen påverkade lösligheten av metallerna. Samtidigt testades också fastläggningen av metallerna till tre rena biokol. Det visade sig att lösligheten förändrades när biokolen blandades in i jorden. I pH-intervallet 4 - 6 minskade lösligheten av alla metaller. Det framkom att ett av biokolen var bättre på att fastläggametallerna än de andra. Detta biokol kom från anläggningen i Högdalen, Stockholm och var framställt av trädgårdsavfall. / Contaminated ground constitutes an environmental problem that causes spread of metals to groundwater and surface water. Many of the contaminating metals are toxic to animals and humans and their spreading can cause negative effects on soil environment. In Sweden there are more than 80 000 contaminated sites and the decontamination rate is considered to be too slow. The metals copper, zinc and lead are some of the most common contaminants in soils. The solubility of these metals affects how bioavailable they are and how much they can spread to groundwater and surface water. Bioavailability and concentration in water is crucial for the exposure of metals to humans and animals. Biochar is an organic material that has been chemically transformed in an environment with little or no oxygen, at high temperatures. Due to these conditions, biochar is efficient for reducing the solubility of metals through adsorption to functional groups on its surface. Biochar also improve soil fertility, and it might also remain in the soil up to 1000 years and acts as a carbon sink. Furthermore, biochar can be produced from organic wastes and thus production of biochar can contribute to a reduced waste stream. In this study, six different samples of biochar were mixed with a contaminated soil containing copper, lead and zinc. The aim was to investigate how the adding of biochar would affect the solubility of the metals, since the solubility is crucial for the spread of metals and their bioavailability. The sorption of the metals in three pure samples of biochar was also tested. It was found that the solubility changed when biochar was addedto the soil. In the pH range 4 - 6, the solubility decreased for each metal. One of thebiochar samples had better sorption capacity in the soil than the others. This biochar was produced from garden wastes in Högdalen, Stockholm.

I dagsläget utvecklas ständigt nya läkemedel med hjälp av affinitetsprotein. På 90-talet skapades ett nytt sådant protein utvunnet från Protein A på KTH, den så kallade affibodyn. Att arbeta med affibodies är ofta fördelaktigt eftersom de är lätta producera samtidigt som de delar många av de väsentliga egenskaperna hos en antikropp. Affibodies är även kända för att vara mycket stabila, vilket betyder att de i de flesta fall klarar av att vecka sig tillbaka till korrekt struktur efter denaturering. Tyvärr är det inte alltid fallet och ett exempel på det är de affibodies i biblioteket som konstruerats för att binda till spike 1 på SARS-CoV-2 i Johan Rockbergs labb på Proteinteknologi i AlbaNova. I detta projekt har affibodyn ZS1-ORANGE-22, från biblioteket, producerats i tre nya expressionsvektorer som tidigare inte prövats. Vektorerna innehåller olika element som tidigare påvisat öka lösligheten av protein. Resultatet från produktionen visar att vektorn som tidigare använts för produktion av affibodyn producerade den största mängden protein. Däremot uppvisade de tre nya vektorerna som utvärderats i projektet ett större procentuellt utbyte protein efter rening. I kombination med detta har även en studie kring hur buffertars komposition inverkar på proteinlösligheten gjorts. Resultat från denna utvärdering visar att tillsatsen av L-arginin och L-Glutaminsyra till PBS ökar lösligheten av proteinet, men att det även kan en inverkan på dess struktur som gör det mindre lämpligt för tillämpningar samt analys. / Today new drugs based on affinity proteins are constantly developed. In the 90s a new type of affinity protein was discovered from Protein A at KTH, the affibody. Affibodies are often favorable to work with since they are easy to produce and share a lot of essential characteristics with antibodies. They are also known for being stable, meaning they can refold correctly after being denatured. However, this is not always the case and an example of this is the library of affibodies designed to bind to spike 1 on SARS-CoV-2 in Johan Rockbergs lab at Proteintechnology in AlbaNova. In this project the affibody ZS1-ORANGE-22, from said library, has been produced in three new expression vectors which all have elements that previously have shown to help with precipitation. The results show that the vector that has previously been used to produce the affibody produces a larger quantity of protein. However the three new vectors that have been evaluated in this project give a larger percentage yield after purification. In combination with this, a study on how buffer compositions impact protein solubility has been conducted. Results have shown that adding L-Arginine and L-Glutamic acid to a PBS buffer has positively impacted the solubility of the proteins. However, this may also affect their structure making them less suitable for application and analysis.