Denna studie är empirisk och studerar ett potentiellt kausalt samband mellan pojkars gymnasiebehörighet och brottslighet vid 15-17 års ålder. Som teori presenteras fyra mekanismer som använts i tidigare studier vid kausala tolkningar mellan utbildning och ungdomsbrottslighet. Datan som används är på kommunnivå och avser åren 1998-2019. Metoden för uppsatsen är multipel regressionsanalys med kommun- och tidsfixa effekter samt kontrollvariabler. Resultatet av studien visar att det finns en statistiskt signifikant relation mellan pojkars gymnasiebehörighet och brottslighet på 1-procentsnivån. Huvudresultatet av studien visar att när gymnasiebehörigheten ökar med en procentenhet minskar pojkars brottslighet med 0,308 brott per tusen unga pojkar. För en kommun som har den genomsnittliga brottsnivån innebär en procentenhets ökning av gymnasiebehörigheten att brottsligheten minskar med ungefär 0,74 procent. Resultaten från placebo- och robusthetstesten samt heterogenitetsanalysen styrker huvudresultatet. Dessa testers resultat är argument för att relationen kan vara kausal, men påverkan från utelämnade variabler kan inte helt uteslutas.