Dagens sexualbrottslag bygger på att en gärningsperson genom våld eller hot tvingat någon till en sexuell handling. Denna syn ämnar att förändras genom en ny framställd proposition som bygger på att handlingen ska ingås med frivillighet. Huvudsyftet med nya lagförslaget är att alla sexuella handlingar ska ingås med samtycke. Det införs även en ny brottsrubricering, där en gärningsperson ska kunna bli dömd för oaktsam våldtäkt. I 6 kap. 1 § brottsbalken, (1962:700) BrB stadgas att den som genom våld eller hot tilltvingar sig en sexuell handling av annan ska dömas för våldtäkt. Fokus har vid bedömningen av om våldtäkt ska utdömas förts vid om det funnits den grad av tvång som stadgas i lagen. Det uppstår en problematik vid domstolsbedömningen då bristande samtycke är svårt att bevisa. Utöver målsägandens utsaga tas hänsyn till omkringliggande bevisning som stöd för åtalet. Vad denna omfattar är dock otydligt och måste avgöras i det enskilda fallet, härav är stödbevisningsfrågan värd att diskutera. Det är av intresse att utreda hur bevisningen värderas för att uppnå ett uppställt beviskrav. Synen på stödbevis har genom åren gradvis förändrats och det är av vikt att aktualisera denna förändring. Det nya förslaget bringar inslag av en förändrad framtidssyn där bedömningen kan komma att bli annorlunda. I och med skiftet av fokus till att handlingen ska ha ingåtts med bristande samtycke är en framåtblick av intresse att tillgodose vid analys av rättsfall.

Uppsatsen ämnar klargöra vad ett brottsligt förflutet hos en arbetssökande har för betydelse inför en anställning samt vilken betydelse tidigare brottslighet har om en arbetsgivare vill avsluta en arbetstagares anställning. I svensk rätt har i stort sett alla arbetsgivare inom privat sektor en fri antagningsrätt. Detta innebär att arbetsgivaren är fri att anställa vem denne vill förbehållet vissa undantag och begränsningar i lag. Att som arbetssökande ha ett brottsligt förflutet är för de flesta arbetsgivare inte vidare önskvärt och det finns starka incitament för arbetsgivare att efterforska sådana uppgifter inför en nyrekrytering. Framförallt statliga och kommunala arbetsgivare har undantagits belastningsregistrets hårda sekretess och kan begära ut uppgifter ur den arbetssökandes belastningsregister för att kontrollera att denne inte är straffad sedan tidigare. Majoriteten av alla arbetsgivare tillhörande den privata sektorn har inte någon sådan möjlighet. Dessa arbetsgivare är däremot inte heller förhindrade att uppmana den arbetssökande att på eget initiativ hämta ut ett registerutdrag ur belastningsregistret och vidarebefordra det till arbetsgiven. På senare år har antalet begärda utdrag av enskilda arbetssökande ökat. Regeringen har tillsatt en mängd utredningar på området. År 2013 tillsattes en utredning för att specifikt undersöka om ett förbjud mot att privata arbetsgivare utan lagstöd uppmanar arbetssökande att begära ut utdrag behövde införas. Propositionen förväntas komma i den senare delen av 2017. Om privata arbetsgivare utan lagstöd förbjuds efterforska arbetssökandes kriminella bakgrund genom att begära in registerutdrag, förfaller det intressant att undersöka om det finns något annat sätt för en arbetsgivare att gå till väga. Uppsatsen behandlar därmed arbetsgivarens rätt till kontroll av den arbetssökande och den arbetssökandes upplysningsplikt avseende sitt brottsliga förflutna. Vidare fokuserar uppsatsen på att besvara om, och i sådana fall hur en arbetsgivare kan ta sig ur ett anställningsförhållande om arbetsgivaren fått kännedom om brottslighet och ett anställningsavtal redan slutits. Uppsatsen redogör därav för saklig grund för uppsägning, laga grund för avsked alternativt hävning av anställningsavtalet genom ogiltighetstalan. Detta görs både ur ett avtalsrättsligt och arbetsrättsligt perspektiv. Uppsatsen är skriven utifrån den rättsdogmatiska metoden och förenklat är det som avhandlas gällande rätt avseende tidigare brottslighet och dess betydelse från start till mål i ett anställningsförhållande.