I dagens Sverige har vi ett stort behov av nya bostäder, det råder det ingen tvekan om. De fastigheter som ofta är ändamål för bostadsbebyggelse ägs till stor del av Sveriges kommuner. För att möta behovet av nya bostäder krävs det således att kommunal mark tas i anspråk. Kommunens mark säljs eller upplåts genom markanvisningar. En markanvisning är ett sätt för kommunen att tilldela kommunal mark till en byggherre som har rätt att ensam förhandla med en kommun om en exploatering. På grund av avsaknaden av direkta lagregler för hur markanvisningar ska gå till, varierar markanvisningsprocessen från kommun till kommun. Syftet med studien är att öka förståelsen för markanvisningsprocessen i åtta Svenska kommuner samt jämföra hur dessa skiljer sig åt. För att göra detta undersöker författarna kommunens val av markanvisningsmetod samt tidpunkt för anvisning. De ämnar även förklara tjänstemännens beslutssituation vid markanvisningar. I metodkapitlet motiveras studiens tillvägagångsätt. Författarna valde att använda sig av semistrukturerade intervjuer, vilket även innebär att studien bygger på en kvalitativ metod. I empirin delades kommunerna in i kluster efter vilka metoder de valt att tillämpa, här beskrivs även tjänstemännens beslutssituation. I den hanteras hur tjänstemännen upplever målen, vilket inflytande de har samt vilka svårigheter de möter. Exempelvis menar flera av tjänstemännen att målen från politikerna är motstridiga. Tjänstemännen besitter även en s.k. agendamakt, vilket innebär att de har stor möjlighet att påverka vilka byggherrar som ska tilldelas mark. Slutligen presenteras författarnas slutsatser. Det finns inte en tidpunkt för anvisning eller en markanvisningsmetod som passar alla kommuner, det är de lokala förutsättningarna som styr. Däremot finns stor möjlighet till samverkan mellan de olika kommunerna. Författarna ger förslag på förbättringar som skulle kunna göras för att öka transparensen och få fart på bostadsbyggandet. Exempelvis föreslås att likande kommuner går samman i kluster för att hjälpa varandra med att ta fram markanvisningspolicy, utvärdera byggherrar och lära sig av varandra. Detta skulle underlätta både för kommun och byggherrar. / In today’s Sweden, we have a huge demand for new housing. The appropriate land for housing is often owned by the Swedish municipalities. To meet the demand for new housing, the municipal land needs to be developed. The sale of this land is performed by land allocations. This is a way for the municipality to allocate municipal land to a developer, which gives the developer exclusive right to negotiate with a municipality for the development. The lack of direct legal rules regarding how the land allocation process should be performed varies between municipalities. The purpose of this study is to increase the understanding of the land allocation process in eight Swedish municipalities and compare how they differ. In order to accomplish this, the authors will examine the municipalities’ choice of allocation method, as well as, when the allocations take place. They also intend on explaining the officials' decision- making situations within the field of land allocation. In the chapter on methodology, the study’s approach is explained. The authors chose to use semi-structured interviews to gather data, which also means that the study is based on a qualitative approach. The empirical results were divided into three clusters categorized by the method the municipalities have chosen. The result also describes the officials’ decision making situation. In this part, explanations about how the officials experience the objectives, which affect they have, and what difficulties they encounter will be clarified. For example, the majority of the officials find the politicians objectives contradictory. They also possess a so-called agenda-power, which means they have great potential to influence the choice of developer regarding land allocation. Finally, the authors present the conclusions. There is not one point in time or land allocation method that fits all municipalities; the choice of method mainly depends on the local conditions. However, there is great opportunity for cooperation among the various municipalities. The authors suggest improvements that could increase transparency and improve the rate of housing construction. For example, by letting similar municipalities come together in clusters to help each other develop land allocation policies, evaluate developers and learn from each other in all possible ways. This would simplify the process for both the municipalities and the developers.