<p>Syftet med denna uppsats är dels att undersöka hur Sverigedemokraterna återgavs i landsortspressen kring valet september 2006 och dels att undersöka vilka faktorer som ligger till grund för hur partiet framställs.</p><p>De åtta tidningar jag valt att studera är dels indelade efter politisk färg och dels efter vilka län de sprids i; två län där partiet har haft kommunala mandat från 2002 respektive två län där partiet inte haft det. Partiet gick i valet -06 fram i alla fyra län.</p><p>Tidningarna har analyserats både kvantitativt och kvalitativt.</p><p>Jag har dessutom intervjuat företrädare för tidningarna samt lokala företrädare för Sverigedemokraterna.</p><p>Undersökningen visar att partiet framställs som någonting avvikande och hotande. Detta kan delvis förklaras av partiets kopplingar till rasistiska rörelser, men även av en allmän tendens hos medier att reproducera skiljelinjer mellan det normala, etablerade och det avvikande, hotande. I Blekinge, som är det län där partiet haft flest kommunala mandat redan innan 2006 och där partiet vuxit mest, tyder mycket på att tidningarnas bild av partiet alltmer börjar likna den övriga politiska rapporteringen. Ju mer partiet växer, desto mindre kommer det att framställas som avvikande.</p>

Syftet med denna uppsats är dels att undersöka hur Sverigedemokraterna återgavs i landsortspressen kring valet september 2006 och dels att undersöka vilka faktorer som ligger till grund för hur partiet framställs. De åtta tidningar jag valt att studera är dels indelade efter politisk färg och dels efter vilka län de sprids i; två län där partiet har haft kommunala mandat från 2002 respektive två län där partiet inte haft det. Partiet gick i valet -06 fram i alla fyra län. Tidningarna har analyserats både kvantitativt och kvalitativt. Jag har dessutom intervjuat företrädare för tidningarna samt lokala företrädare för Sverigedemokraterna. Undersökningen visar att partiet framställs som någonting avvikande och hotande. Detta kan delvis förklaras av partiets kopplingar till rasistiska rörelser, men även av en allmän tendens hos medier att reproducera skiljelinjer mellan det normala, etablerade och det avvikande, hotande. I Blekinge, som är det län där partiet haft flest kommunala mandat redan innan 2006 och där partiet vuxit mest, tyder mycket på att tidningarnas bild av partiet alltmer börjar likna den övriga politiska rapporteringen. Ju mer partiet växer, desto mindre kommer det att framställas som avvikande.