The purpose of this essay is to explore how educators are supposed to prioritize their work at the preschool so that all children are listened to and the conditions necessary for kids to dare to express their feelings and thoughts are in place. How is the relationship important for the child's learning? How do I become a committed educator who knows how to interpret and prioritize my work so it benefits children's learning? I am developing these questions in two parts in my following text. Firstly I am writing about why it is important that we who work as pedagogues meet the child on the child’s own terms. In this part I am discussing security, closeness and distance between child and pedagogue and what that relationship might mean for child development. Then I turn to how to prioritize in order to be the best pedagogue for the benefit of the child's learning. My method is to reflect and question the knowledge I acquired during my work at the preschool. Together with various theories such as related theory, relationship skills and philosopher John Dewey, I have tried to have a discussion. In the text, I use two events from my work that illustrates the problem. With these as a foundation, I am discussing various opposed concept pairs such as control – initiative and their importance to be able to explore my problem of how to interpret the curriculum and prioritize my work. I have come to the conclusion that if we are to meet all people in a democratic and equal way, we ourselves need to some extent adapt to the one we face. The quality of the meeting between teacher and child affects whether the child will dare to express its thoughts and feelings. When teachers assume the child's thoughts and development, we can easily see the curriculum and the child's learning in a holistic perspective. The child finds it easier to learn new things when we as teachers assume the child's own thoughts. The relationship between child and teacher is important for the child's learning. In order to be capable of meeting these goals teachers are required to have an emotional maturity and development and the need to develop throughout life. We educators need to be better able to discuss and raise issues about how we handle our own emotions at work and what skills we need to be able to achieve these objectives. It can help us become a "bubbly enthusiast" who likes to work as a preschool teacher's, and finds the work developing and fun. / Syftet med den här essän är att undersöka hur pedagoger ska prioritera sitt arbete på förskolan så att alla barn blir lyssnade på och vilka förutsättningar som krävs för att barnen ska våga uttrycka sina känslor och tankar. På vilket sätt är relationen betydelsefull för barnets lärande? Hur ska jag bli en engagerad pedagog som vet hur jag ska tolka och prioritera i mitt arbeta så det gynnar barnens lärande maximalt? Jag utvecklar dessa frågor i två delar i min text. Först, skriver jag om varför det är viktigt att vi pedagoger möter barnet på sina egna villkor. I den delen, diskuterar jag tryggheten, närheten och distansen mellan barnet och pedagogen och vad den relationen kan betyda för barnets utveckling. Sedan tar jag upp hur jag ska prioritera för att kunna vara den bästa pedagogen för att gynna barnets lärande. Min metod är att reflektera och ifrågasätta den kunskap som jag tillägnat mig i mitt arbete på förskolan. Tillsammans med olika teorier som t.ex. anknytningsteorin, relationskompetens och filosofen John Dewey har jag försökt föra en diskussion. I texten använder jag mig av två händelser från mitt arbete som belyser problematiken. Jag utgår utifrån dem och diskuterar olika begrepps motsatspar som t.ex. kontroll – initiativ och dess betydelse för att kunna utforska mitt problem hur jag ska tolka läroplanen och prioritera i mitt arbete. Jag har kommit fram till att om vi ska kunna möta alla människor på ett demokratiskt och likvärdigt sätt behöver vi själva till viss del anpassa oss till den vi möter. Mötets kvalitet mellan pedagogen och barnet påverkar om barnet ska våga uttrycka sina tankar och känslor. När vi pedagoger utgår från barnets tankar och utveckling kan vi lättare se läroplanen och barnets lärande i ett helhetsperspektiv. Barnet har lättare att lära sig nya saker när vi som pedagoger utgår från barnets egna tankar . Relationen mellan barnet och pedagogen är viktig för barnets lärande. För att klara att uppfylla målen behöver vi pedagoger ha en känslomässig mognad och utveckling och den behöver utvecklas under hela livet. Vi pedagoger behöver bli bättre på att diskutera och lyfta problem som handlar om hur vi hanterar våra egna känslor i arbetet och vad vi behöver för kompetens för att kunna uppnå målen. Det kan hjälpa oss att bli en ”sprudlande eldsjäl” som tycker att arbetet som förskollärare är utvecklande och roligt.

Ce mémoire de recherche-création vise d’abord à inventorier et à analyser les processus et procédés narratifs, rhétoriques et formels grâce auxquels trois films mettent en scène le savoir-faire musical, et particulièrement la situation d’apprentissage de la musique et la relation maître-élève. Ces trois films sont : All That Jazz, de Bob Fosse (1979), Bird, de Clint Eastwood (1988) et Tous les matins du monde, d’Alain Corneau (1991). Au terme de cet inventaire et de cette analyse, nous aurons repéré une dominante thématique : dans ces films, et peut-être au cinéma en général, la musique et l’enseignement de la musique sont représentés sous des traits socio-psychologiques particuliers : d’une part, la possession de l’autre, la soumission, le sacrifice et la perpétuelle insatisfaction. Mais aussi les multiples gratifications dont l’éducation et la formation du corps et de l’esprit sont gages. Il conviendra alors de vérifier une hypothèse : Est-ce que certains modes d’expression cinématographiques — ayant à voir avec certaines pratiques de cadrage, certaines figures du champ- contrechamp, etc. —, et certains modes de narration filmiques n’expliqueraient pas cette capacité du cinéma à mettre en scène les menaces affectives et sociales qui pèsent sur le maître de musique et l’apprenti musicien ? Ce sont ces mêmes processus et procédés, ce même thème et cette même hypothèse, qui seront explorés dans un scénario de long métrage, en faisant cette fois-ci confiance à la capacité de problématisation de l’écriture poétique. / This research aims at making an inventory and an analysis of the narrative, rhetorical and formal processes, in which three movies are presenting the musical know-how, and especially the teaching-learning situation between a music professor and his student. These three films are: Tous les matins du monde, directed by Alain Corneau (1991); Bird, by Clint Eastwood (1988) and All That Jazz, by Bob Fosse (1979). Eventually, this inventory and this analysis will allow us to identify a prevailing thematic: in these movies, and even in Cinema in general, it seems like music and musical education are portrayed under social and psychological features that are characteristics. There is, one hand, the possession of the other, the submission, the sacrifice and the perpetual dissatisfaction. But on the other hand, there are many gratifications to which education for body mind and spirit is a guarantee. Our hypothesis is that certain cinematographic expression modes — related to variations of framing styles, angle and reverse shots and so on—, and certain film narrative modes might be explaining this ability that Cinema has to show the emotional and social threat that weighs on the musical professor and on his student. These very same processes, thematic and hypothesis will be examined in a feature length script that will focus on the ability of questioning theses topics using the poetical composition.