Abstract   I Sverige är strävan om en likvärdig förskola fundamental för att kunna uppfylla dess kompensatoriska uppdrag men enligt Skolinspektionens (2018) rapport visar det sig att likvärdigheten inte uppnås. Då brännpunkten för en likvärdig utbildning enligt Persson (2015) är de pedagogiska relationerna blir det en kontrovers eftersom förskollärarna får ett alltmer utökat uppdrag utanför barngruppen. Vi identifierade därmed ett mellanrum vi tyckte var intressant att utforska och vårt syfte blev därför att undersöka förskollärares förutsättningar för att skapa och upprätthålla de pedagogiska relationerna för en likvärdig utbildning. För detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer där det relationella perspektivet blev vår ledstång genom analysen. Vi valde detta perspektiv då det är en praktiknära ansats som kunde hjälpa oss att synliggöra möjligheterna för de pedagogiska relationerna.   Vårt resultat synliggör vikten av de strukturella förutsättningar för att skapa den balans som behövs för att kunna uppfylla hela förskolläraruppdraget. Den specifika skepnad som de pedagogiska relationerna enligt Persson (2015) har blev därför bristfällig i empirin. Slutsatsen som föreföll var att de strukturella faktorerna påverkar förskollärarnas möjligheter att utföra hela uppdraget vilket i sin tur leder till svårigheter att upprätthålla de pedagogiska relationerna för en likvärdig utbildning.

Syftet med uppsatsen var att undersöka främjande och hindrande aspekter för varje barns utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation i förskolan. Problemet som låg bakom studiens syfte var den svåra utmaningen för pedagoger att göra varje barn delaktig och synliggjord i arbetet med pedagogisk dokumentation, särskilt de barn som pedagogerna på något sätt utmanas av. Detta blev problematiskt då förskolans styrdokument lyfter fram varje barns rätt till utbildning och därmed delaktighet och inflytande i den samma, oavsett förutsättningar. För att samla in empiri har åtta pedagoger intervjuats med metoden halvstrukturerade intervjuer. Resultatet har smalnats av med hjälp av tematisk innehållsanalys och analyserades utifrån Socialkonstruktivism samt Relationellt perspektiv. I resultatet framkom tre teman; Olikheter i relation till arbetet med pedagogisk dokumentation, Barnets roll i arbetet med pedagogisk dokumentation och Pedagogens roll i arbetet med pedagogisk dokumentation. Dessa har belysts och utretts med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur. Studiens resultat visade tydligt att det handlar om pedagogens roll och ansvar att möta alla de olikheter som ryms i förskolan. Det innebär att se barnet som ett Du, ett subjekt, och värna varje mellanmänskligt möte. Pedagogernas ansvar är att göra det möjligt för varje barn att berika och på sitt sätt föra projektet framåt. Det handlar om att ge fler uttryckssätt betydelse och synliggöra dessa i arbetet med pedagogisk dokumentation. Studien visade att inkludering i förskola kan handla om varje barns möjligheter till utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation.

Syftet med uppsatsen var att undersöka främjande och hindrande aspekter för varje barns utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation i förskolan. Problemet som låg bakom studiens syfte var den svåra utmaningen för pedagoger att göra varje barn delaktig och synliggjord i arbetet med pedagogisk dokumentation, särskilt de barn som pedagogerna på något sätt utmanas av. Detta blev problematiskt då förskolans styrdokument lyfter fram varje barns rätt till utbildning och därmed delaktighet och inflytande i den samma, oavsett förutsättningar. För att samla in empiri har åtta pedagoger intervjuats med metoden halvstrukturerade intervjuer. Resultatet har smalnats av med hjälp av tematisk innehållsanalys och analyserades utifrån Socialkonstruktivism samt Relationellt perspektiv. I resultatet framkom tre teman; Olikheter i relation till arbetet med pedagogisk dokumentation, Barnets roll i arbetet med pedagogisk dokumentation och Pedagogens roll i arbetet med pedagogisk dokumentation. Dessa har belysts och utretts med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur. Studiens resultat visade tydligt att det handlar om pedagogens roll och ansvar att möta alla de olikheter som ryms i förskolan. Det innebär att se barnet som ett Du, ett subjekt, och värna varje mellanmänskligt möte. Pedagogernas ansvar är att göra det möjligt för varje barn att berika och på sitt sätt föra projektet framåt. Det handlar om att ge fler uttryckssätt betydelse och synliggöra dessa i arbetet med pedagogisk dokumentation. Studien visade att inkludering i förskola kan handla om varje barns möjligheter till utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation.

Denna uppsats handlar om barn med utmanande beteende med fokus på den pedagogiska relationen mellan pedagog och barn samt vilken betydelse den har för pedagogerna och om den spelar en viktig roll i barnens beteendeutveckling. Arbetet kommer att lyfta fram pedagogernas erfarenheter och uppfattningar kring barn som utmanar och vilka strategier som pedagogerna använder. Den metod som kommer att användas för denna studie är kvalitativ forskningsmetod. I denna studie så kommer man att ha ett poststrukturalistiskt perspektiv för att analysera resultatet av analysen. Det resultat som uppnås i denna studie är att pedagoger värdesätter samarbetet med kollegor, att de prövar sig fram för att hantera utmanande beteende samt att pedagoger upplever utmanande beteende olika.

Denna studies syfte är att bilda kunskap om hur förskollärare arbetar med anknytning och pedagogiska relationer med de äldre barnen i förskolan, 3 – 6 år, som grund för utveckling och lärande. De teoretiska ramar som använts är anknytningsteori samt det relationella perspektivet. I studien används kvalitativ metod och intervjuer med fyra förskollärare på fyra olika förskolor i två olika kommuner. Det framgick i studiens resultat att det relationella arbetet ses som viktigt i verksamhetsarbetet med barnen som grund för trygghet, lärande och utveckling. Omsorg och lärande beskrivs ses som en helhet som hör ihop. Vi fann emellertid att brist på tid och resurser kan ha viss påverkan på förskolans förutsättningar till att möta barns individuella behov och därmed antas påverka kvaliteten om de pedagogiska relationerna. Det framgick en tydlig strävan att ge barnen en trygg anknytning till förskollärarna och till förskolan som helhet. Det framkom emellertid inte några resonemang eller ett medvetet och metodiskt arbetssätt utifrån kunskap om anknytningsteori.

Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare själva ser på betydelsen av den egna relationskompetensen och dess betydelse för relationsskapandet till barnen på förskolan. Ansatsen för studien är kvalitativ och empiriska data samlades in genom sju semistrukturerade intervjuer med legitimerade och verksamma förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är relationell pedagogik vilket är ett teoretiskt synsätt där fokus ligger på mellanmänskliga relationers pedagogiska betydelse för utbildning. Resultatet visar att trygghet, aktiv- och emotionell närvaro samt en nyfikenhet för barns intressen, förmågor och tidigare erfarenheter är grundläggande för relationen mellan förskollärare och barn. Resultatet synliggör betydelsen av den pedagogiska relationen i förhållande till barns möjlighet till lärande och utveckling. Samtliga medverkande förskollärare uttrycker i resultatet att relationen mellan förskollärare och barn är helt avgörande för undervisningen och att detta är något som behöver arbetas mer med. Trots detta framkommer att pedagogiska relationer ges en liten- eller ingen plats alls i det systematiska kvalitetsarbetet.

The purpose of this essay is to explore how educators are supposed to prioritize their work at the preschool so that all children are listened to and the conditions necessary for kids to dare to express their feelings and thoughts are in place. How is the relationship important for the child's learning? How do I become a committed educator who knows how to interpret and prioritize my work so it benefits children's learning? I am developing these questions in two parts in my following text. Firstly I am writing about why it is important that we who work as pedagogues meet the child on the child’s own terms. In this part I am discussing security, closeness and distance between child and pedagogue and what that relationship might mean for child development. Then I turn to how to prioritize in order to be the best pedagogue for the benefit of the child's learning. My method is to reflect and question the knowledge I acquired during my work at the preschool. Together with various theories such as related theory, relationship skills and philosopher John Dewey, I have tried to have a discussion. In the text, I use two events from my work that illustrates the problem. With these as a foundation, I am discussing various opposed concept pairs such as control – initiative and their importance to be able to explore my problem of how to interpret the curriculum and prioritize my work. I have come to the conclusion that if we are to meet all people in a democratic and equal way, we ourselves need to some extent adapt to the one we face. The quality of the meeting between teacher and child affects whether the child will dare to express its thoughts and feelings. When teachers assume the child's thoughts and development, we can easily see the curriculum and the child's learning in a holistic perspective. The child finds it easier to learn new things when we as teachers assume the child's own thoughts. The relationship between child and teacher is important for the child's learning. In order to be capable of meeting these goals teachers are required to have an emotional maturity and development and the need to develop throughout life. We educators need to be better able to discuss and raise issues about how we handle our own emotions at work and what skills we need to be able to achieve these objectives. It can help us become a "bubbly enthusiast" who likes to work as a preschool teacher's, and finds the work developing and fun. / Syftet med den här essän är att undersöka hur pedagoger ska prioritera sitt arbete på förskolan så att alla barn blir lyssnade på och vilka förutsättningar som krävs för att barnen ska våga uttrycka sina känslor och tankar. På vilket sätt är relationen betydelsefull för barnets lärande? Hur ska jag bli en engagerad pedagog som vet hur jag ska tolka och prioritera i mitt arbeta så det gynnar barnens lärande maximalt? Jag utvecklar dessa frågor i två delar i min text. Först, skriver jag om varför det är viktigt att vi pedagoger möter barnet på sina egna villkor. I den delen, diskuterar jag tryggheten, närheten och distansen mellan barnet och pedagogen och vad den relationen kan betyda för barnets utveckling. Sedan tar jag upp hur jag ska prioritera för att kunna vara den bästa pedagogen för att gynna barnets lärande. Min metod är att reflektera och ifrågasätta den kunskap som jag tillägnat mig i mitt arbete på förskolan. Tillsammans med olika teorier som t.ex. anknytningsteorin, relationskompetens och filosofen John Dewey har jag försökt föra en diskussion. I texten använder jag mig av två händelser från mitt arbete som belyser problematiken. Jag utgår utifrån dem och diskuterar olika begrepps motsatspar som t.ex. kontroll – initiativ och dess betydelse för att kunna utforska mitt problem hur jag ska tolka läroplanen och prioritera i mitt arbete. Jag har kommit fram till att om vi ska kunna möta alla människor på ett demokratiskt och likvärdigt sätt behöver vi själva till viss del anpassa oss till den vi möter. Mötets kvalitet mellan pedagogen och barnet påverkar om barnet ska våga uttrycka sina tankar och känslor. När vi pedagoger utgår från barnets tankar och utveckling kan vi lättare se läroplanen och barnets lärande i ett helhetsperspektiv. Barnet har lättare att lära sig nya saker när vi som pedagoger utgår från barnets egna tankar . Relationen mellan barnet och pedagogen är viktig för barnets lärande. För att klara att uppfylla målen behöver vi pedagoger ha en känslomässig mognad och utveckling och den behöver utvecklas under hela livet. Vi pedagoger behöver bli bättre på att diskutera och lyfta problem som handlar om hur vi hanterar våra egna känslor i arbetet och vad vi behöver för kompetens för att kunna uppnå målen. Det kan hjälpa oss att bli en ”sprudlande eldsjäl” som tycker att arbetet som förskollärare är utvecklande och roligt.