<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lettiska idiomatiska uttryck förstås och används av letter som bor i Sverige.</p>

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2008. / Med CD-ROM.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lettiska idiomatiska uttryck förstås och används av letter som bor i Sverige. / The aim of this paper is to examine how Latvian idiomatic expressions are understood and how often they are used by Latvians in Sweden. The Swedish Latvians can be grouped as follows: those that arrived in Sweden as a result of the Second World War and have lived here for a greater part of their lives, those that were born in Sweden of Latvian parents, and those that moved here after the reinstatement of Latvian independence in 1991. I shall examine if the Swedish Latvians who have grown up and/or lived in Sweden for many years a) know the meaning of Latvian idiomatic expressions; b) use these idiomatic expressions; and, if used, c) which idiomatic expressions are used most often?

Heritage languages are increasingly seen as a source of important insight in linguistics. Latvian has a long and under-researched history as a heritage language, with a heterogenous community of heritage speakers from two waves of migration in many countries including Sweden. A qualitative case study of a small written corpus identifies and analyses the key divergences in heritage Latvian in texts by nine preadolescent children that attend the complementary Latvian community school in Stockholm. Self-reported background information on language practices by study participants and their parents is used to estimate and compare their heritage language exposure level. This composite measure helps to evaluate the vulnerability of various areas of grammar to reduced language input. The observed language changes are analysed in the context of a recent study on Latvian language change in second-generation post-war immigrants to Sweden, earlier findings of contact-induced change in heritage Latvian in the USA as well as common features identified in other heritage languages. Changes attested in texts by several study participants and in previous studies are likely to point to common features of heritage Latvian. Recognition of their language as a heritage variety of Latvian can facilitate language maintenance efforts in the language community. / Arvsspråken ses alltmer som en källa till viktiga insikter inom språkvetenskap. Lettiskan har en lång och underutforskad historia som arvsspråk, med en heterogen gemenskap av kulturarvstalare från två migrationsvågor i många länder, inklusive Sverige. En kvalitativ fallstudie av en liten skriftlig korpus identifierar och analyserar de viktigaste avvikelserna i lettiska som arvsspråk i texter av nio barn i förpubertal ålder vilka alla går i den lettiska lördagsskolan i Stockholm. Självrapporterad bakgrundsinformation om språkbruk av studiedeltagarna och deras föräldrar används för att uppskatta och jämföra deras kontaktnivå med arvsspråket. Denna sammansatta indikator används för att utvärdera hur stor påverkan den minskade kontakten med språket har på olika grammatiska funktioner. De observerade språkförändringarna analyseras mot bakgrund av en nyligen genomförd studie om språkförändringar i lettiskan hos andra generationens efterkrigsinvandrare i Sverige, med en tidigare studie i USA om kontaktinducerade arvsspråksförändringar samt med gemensamma drag som identifierats i andra arvsspråk. Förändringar som observerats i flera av studiedeltagarnas texter och i tidigare studier pekar sannolikt på gemensamma drag i det lettiska arvsspråket. Om arvsspråket erkänns som en variant av lettiskan skulle det underlätta möjligheterna att underhålla språket i diasporans gemenskaper. / Etniskā mantojuma valodām lingvistikā tiek pievērsta arvien lielāka uzmanība. Latviešu valodai kā mantojuma valodai ir gara un maz pētīta vēsture. Saistībā ar vairākiem migrācijas viļņiem latviešu valoda ir mantojuma valoda daudzās pasaules valstīs, tai skaitā arī Zviedrijā. Šis pētījums veikts ar kvalitatīvu gadījuma analīzes metodi, izmantojot maza apjoma rakstveida teksta korpusu. Deviņu Stokholmas latviešu papildskolas audzēkņu rakstu darbos konstatētas un tālāk analizētas tipiskākās izmaiņas mantojuma latviešu valodā. Pētījuma dalībnieku un to vecāku sniegtās ziņas par valodu lietojumu izmantotas, lai novērtētu un salīdzinātu katra dalībnieka mantojuma valodas saskarsmes līmeni. Šis saliktais rādītājs palīdz novērtēt, cik lielu ietekmi uz dažādiem latviešu gramatikas moduļiem atstāj samazināta saskarsme ar latviešu valodu. Novērotās valodas izmaiņas tiek salīdzinātas ar rezultātiem nesenā pētījumā, kas analizē latviešu valodas izmaiņas otrās paaudzes pēckara imigrācijā Zviedrijā, kā arī ar senāku ASV latviešu valodas pētījumu un vispārējām etniskā mantojuma valodai raksturīgām pazīmēm. Izmaiņas, kas novērotas vairāku pētījuma dalībnieku darbos un iepriekšējos pētījumos, iespējams, norāda uz kopīgām iezīmēm, kas raksturīgas latviešu valodai kā mantojuma valodai. Izpratne par etniskā mantojuma valodu kā vienu no latviešu valodas paveidiem var palīdzēt uzturēt latviešu valodu diasporas valodas kopienās.

This thesis is about a remarkable experience lived through by Latvian émigrés in the mid-1950s. They were the targets of a Soviet repatriation campaign, operated by the KGB, which not only envisioned their repatriation to the Soviet Latvian homeland, but also anticipated the destruction of their émigré society as they knew it. The purpose of this thesis is to portray and analyze this repatriation campaign and the émigré Latvian reactions to it. By looking at the activities of the Committee For Return to the Motherland in East Berlin, the contents of the Latvian language repatriation newspaper Par atgriešanos Dzimtenē (For Return to the Motherland), and the reactions to the campaign in contemporary émigré press, this study shows how highly developed strategies and tactics were implemented in order to elicit certain behaviors from émigrés, and how émigrés advanced their own counter-strategies to offset the effects of the campaign. More specifically, this study examines the standardized narratives in Par atgriešanos Dzimtenē that were meant for émigré self-identification and emulation. This thesis proposes that the repatriation campaign was a highly complex Soviet propaganda effort. The publicly announced goal of repatriation included several parallel goals, aims, and purposes and encompassed many types of activities. Above all, deception was used to cover the actions undertaken against émigrés and to mislead host country governments and agencies. This thesis concludes that notwithstanding the Soviet superiority in organization and resources, a small, unprotected, and internally divided community could withstand the concerted efforts of Soviet propaganda if the group’s sense of mission was sufficiently strong and firm. / Denna avhandling behandlar de lettiska flyktingarna från andra världskriget och deras erfarenheter av ofrivilliga kontakter med Sovjetlettland vid mitten av 1950-talet, då flyktingarna blev måltavla för en sovjetisk repatrieringskampanj. Målet för denna kampanj var repatriering, dvs att få flyktingarna att återvända till hemlandet, det av Sovjet ockuperade Lettland. Ett annat mål var att splittra flyktingarnas sammanhållning. Avhandlingen beskriver och analyserar den sovjetiska repatrieringskampanjen och de lettiska flyktingarnas reaktioner. Studien bygger på källmaterial från kampanjverkamheten Committee For Return to the Motherland, som hade sin bas i Östberlin, samt från artiklar i den lettiskspråkiga tidskriften Par atgriešanos Dzimtenē (For Return to the Motherland) som riktade sig till de lettiska flyktingarna. Flyktingarnas reaktioner studeras genom en rad lettiska tidningar som utgavs i Väst. Min avhandling visar hur väl utvecklade strategier användes i syfte att framkalla önskade reaktioner från flyktingarna, samt vilka motåtgärder flyktingar själva utvecklade mot repatrieringskampanjen. Mer specifikt analyseras standardberättelser i Par atgriešanos Dzimtenē som var avsedda för flyktingarnas självidentifiering och igenkännande. Avhandlingen pekar på att den sovjetiska repatrieringskampanjen var en mycket komplex propagandaverksamhet. Utöver det offentligt tillkännagivna kampanjmålet fanns flera parallella målsättningar och avsikter som omfattade en stor mängd skiftande aktiviteter. En strategi som användes aktivt var vilseledning, bl a för att dölja verksamheter riktade mot flyktingarna, och för att förvilla statsledningar och myndigheter i de nationer där flyktingarna vistades. Avhandlingens slutsats är att trots den sovjetiska överlägsenheten i organisation och resurser kunde en liten oförsvarad och inom sig splittrad lettisk gemenskap motstå de samordnade ansträngningar från den sovjetiska propagandan.