Bakgrund: Idag finns väldigt få transnationellt adopterade personer som är äldre (definierat enligt WHO som 60+) som en naturlig följd av att organiserad adoption började under 1960-talet. Men i takt med en allt mer åldrande befolkning behöver vi öka vår förståelse för eventuella framtida behov hos adopterade. Det kan vara behov som uppstår senare i livet eller till följd av tidigare erfarenheter. Forskning har visat att transnationellt adopterade har ett antal utmaningar som att de oftare har en ökad risk för missbruk, suicid och suicidförsök, utsätts för vardagsrasism och många står utanför arbetslivet. Det är en brist på ändamålsenligt post-adoptionsstöd för de många utmaningar som transnationellt adopterade kan möta under livet. Syfte: Syftet var att undersöka föreställningar om adoptionsspecifika utmaningar och behov vid åldrande hos transnationellt adopterade.   Metod: Kvalitativ metod användes där tio transnationellt adopterade personer, som är representanter för föreningar för transnationellt adopterade eller som möter transnationellt adopterade i sin yrkesprofession som terapeuter/psykolog, intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Insamlat data analyserades genom fenomenografisk metod. Resultat: Resultatet visade ett utfallsrum med fyra beskrivningskategorier: 1) Föreställningar genom livet, 2) Betraktad av andra, 3) Avsaknad av empowerment, och 4) Transnationell förflyttning. I dessa beskrivningskategorier framkom  ett flertal utmaningar i att åldras som transnationellt adopterad. Utfallsrummet omges av det behov av stöd och resurser som kan finnas för att uppnå ett hälsosamt åldrande som transnationellt adopterad. Slutsatser: Det framkom att transnationellt adopterade riskerar att få ett antal utmaningar och särskilda behov av stöd och resurser när de blir äldre. Dessa kunskaper kan vara till nytta för olika intressenter för att kunna stötta den framtida äldre transnationellt adopterade personer i deras vardag och öka kunskaperna om hur det är att vara transnationellt adopterad.