No description available.

Bakgrund: Sköldkörteln är en endokrin körtel som tillverkar två viktiga hormon som påverkar många olika organ, tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) som är det mest aktiva. Det tillstånd då det bildas för lite sköldkörtelhormon jämfört med vad kroppen kräver kallas hypotyreos och hypotyreos kan vara svår att känna igen på grund av en skiftande symptombild. Syntetiskt T4, levotyroxin, är förstahandsval vid behandling. Trots tillräcklig dosering av levotyroxin, har patienter visats ha minskat psykologisk välbefinnande och minskad neurokognitiv funktion. I enstaka fall, när patienten inte mår bra trots att proverna ser bra ut, kan tillägg av L-T3 prövas. År 2014 skrevs L-T4 ut till cirka 420 000 patienter i Sverige och en kombination av L-T4 och L.T3 skrevs ut till 517 patienter. Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka om patienter som enbart står på L-T4 kan bli hjälpa av en kombination av L-T4 och L-T3 och om det finns underlag för ändring i rekommendationer vid hypotyreosbehandling då enbart L-T4behandling inte ger önskade resultat. Metod: Frågeställningen besvarades genom en litteraturstudie, och artiklar som användes som underlag utsöktes i PubMed. Sex studier valdes ut. Resultat: I alla studier sjönk T4 koncentrationerna och i fem studier ökade koncentrationerna av T3 i kombinationsgrupperna jämfört med monoterapigrupperna. Resultaten från två studier visade på ökade QOL-värden, förbättrad sinnesstämning och kognitiv funktion. I en studie sänktes visserligen kolesterolvärdet  men halten av deoxypyridinolin i urinen ökade i kombinationsgruppen vilket innebär en ökad benresorption. En sorts placeboeffekt, då de som fick monoterapi ansågs få placebo eftersom de inte fick något tillägg, sågs i monoterapigrupperna i tre av studierna. I fyra av studierna tillfrågades patienterna vilken behandling de föredrog, i tre av dessa föredrogs kombinationen av majoriteten och i den fjärde hade de flesta ingen preferens. Slutsats: Fler patienter valde kombinationsterapin, vilket talar för att patienterna mår bättre av kombinationsbehandlingen. De varierande slutsatserna från studierna kan bero på att patienterna var olika sjuka, hade olika doseringar av L-T3 samt att man i alla studier inte mätte samma parametrar vilka kan ha påverkats olika av behandlingarna. Fler studier krävs för att undersöka vilka subgrupper som kan dra fördel av kombinationsbehandling innan ändringar görs av behandlingsrekommendationer. I vissa fall där symptom kvarstår efter längre tids stabil L-T4 dosering kan tillägg av L-T3 vara försvarbart.

Bakgrund: Gastric bypass är en operationsmetod som leder till en fysiologisk förändring i magtarmkanalen av perorala läkemedel, i syfte till att främja viktnedgång. Tidigare studier har stärkt teorin om att ett förändrat upptag av två vanligt förekommande läkemedel i kliniken, levotyroxin och omeprazol, sker som en följd av gastric bypass operation. Absorptionen av dessa läkemedel är kliniskt relevanta då den terapeutiska effekten är avgörande för behandlingen och därmed hälsan hos en bred patientgrupp inom sjukvården.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att reda ut hur absorptionen av levotyroxin och omeprazol påverkas efter en gastric bypass operation.  Metod: Detta är en litterturstudie baserat på åtta orginalstudier, fyra om läkemedlet omeprazol och fyra studier om läkemedlet levotyroxin. Artiklarna identifierades efter sökningar i PubMed och Embase under april 2021. Inklusionskriterier var gastric bypass som operationsmetod samt att publikationsdatumet är inom de senaste 20 åren. Barn, äldre och patienter med samtidigt vitaminkonsumtion exkluderades.  Resultat: Av levotyroxinartiklarna konkluderar två av dessa att en minskad absorption av läkemedlet sker efter gastric bypass. De två resterande artiklar redovisade ingen förändring gällande absorptionen. Artiklar som studerade levotyroxin upptaget i form av flytande beredning efter gastric bypass, påvisade ökat läkemedelsupptag i flytande form gentemot tablettform. I de fyra artiklar som studerades omeprazol och dess absorption, styrktes en minskad läkemedlsabsorption i två av de artiklarna, samt en observerad avsaknad av signifikant skillnad i de två resterande artiklarna.  Slutsats: Ett fullständigt svar till frågeställningen om levotyroxin coh omeprazol leder till minskat läkemedelsupptag efter gastric bypass, kan inte återfås av denna litterturstudie på grund av motstridiga resultat. Detta resultat indikerar däremot behovet av en individuell farmakoterapi då variationen mellan olika individer gällande faktorer såsom BMI och kön, kan påverka läkemedelsupptaget.

Backgrond: The thyroid is a hormone-producing endocrine gland which is located in the front of the throat. The thyroid gland tissue contains several microscopic and spherical cavities called follicles. Thyroid hormones thyroxine (T4) and triiodothyronine (T3) are produced from the follicle cells and regulated by a so-called three-hormone sequence. Thyroid stimulating hormone (TSH) is the second hormone in the sequence and is produced from the pituitary gland. During pregnancy, the thyroid gland produces a greater amount of hormone to cater the needs of the mother and her offspring. When the gland produces too little hormone, it is called hypothyroidism. The disease causes symptoms such as chills, dryness, depression, and hair loss. The disease is divided into different types depending on the underlying cause of the disease. It is called primary hypothyroidism when disorders are in the thyroid gland itself and secondary when the problem is elsewhere in the body, usually in the hypothalamus. Hypothyroidism during pregnancy increases the risk of obstetric complications and can also lead to reduced IQ development in the fetus. Levothyroxine is a synthetic T4 and is used as a first-line drug in the treatment of hypothyroidism. Aim: The aim of this study was to investigate whether treatment with levothyroxine in subclinical hypothyroidism in pregnancy reduces the risk of pregnancy complications and also to analyze how thyroid autoimmunity and subclinical hypothyroidism affect the pregnant woman. Method: The work is a literature study conducted using six relevant published articles retrieved from the medical database and the search engine PubMed. Results: The studies 2,4,5 concluded that subclinical hypothyroidism and thyroid autoimmunity increase the risk of pregnancy complications. Studies 1 and 6 could not show any connection between these groups. Levothyroxine treatment in pregnancy with TSH value greater than 4 mIU/L is effective and leads to reduced risk of miscarriage, admission to neonatal wards and premature birth. In addition, the studies showed that the levothyroxine treatment in patients with TSH value less than 4mIU/L is without any significant effect.   Conclusion: The evidence at present, is unclear and there is insufficient data to determine the efficacy of treatment in patients with TSH levels below 2.5 mIU / L. More and larger clinical randomized controlled trials in pregnant women with subclinical hypothyroidism and positive for thyroperoxidase antibodies are needed to increase the validity of the treatment. In contrast, levothyroxine treatment in mothers with a TSH level in serum greater than 4 mIU / L is effective and of significant importance for both the woman and her offspring.

Bakgrund: Kroppens ämnesomsättning regleras av den endokrina körteln glandula thyreoidea som sitter på framsidan av halsen. Körtelvävnaden består av ett stort antal mikroskopiska hålrum; folliklar. I follikelcellerna produceras två viktiga hormoner; tyroxin och trijodtyronin. Dessa hormon styr många funktioner i kroppen bland annat upprätthåller de en normal ämnesomsättningen i varje cell i kroppen. Tillståndet då produktionen av dess hormoner inte möter kroppens behov kallas för hypotyreos. Vid denna underfunktion i thyreoidea går kroppen på lågvarv, cellaktiviteten och ämnesomsättningshastigheten i kroppen sjunker. Idag är levotyroxin den rekommenderade förstahandsbehandlingen mot hypotyreos. En andel patienter blir inte hjälpta av standardbehandlingen trots välinställda doser av levotyroxin och tillfredsställande koncentrationer i blodprover. Därför kan det vara motiverat för dessa patienter att pröva en kombinationsbehandling med tillägg av liothyronin. Kombinationsbehandlingen tros kunna uppnå en mer fysiologisk effekt, eftersom behandlingen då efterliknar den normala thyreoideautsöndringen. Syfte: att undersöka om behandlingen av primär hypotyreos blir mer effektiv om liothyronin ges som ett komplement till nuvarande standardbehandling med enbart levotyroxin. Metod: En litteraturstudie av fem vetenskapliga artiklar gjordes i databasen PubMed. Sökorden som användes var ”hypothyroidism”, ”levothyroxine”, ”liothyronine” och ”combination”. Artiklar granskades och användes som underlag för detta examensarbete. Resultat: I samtliga fem undersökta studier sjönk tyroxinkoncentrationen i kombinationsbehandlingen jämfört med monobehandlingen. I studie ett var preferens för studiebehandling störst i kombinationsbehandlingen. Resultaten från studie två visade gynnsamma effekter på 7 av 11 QOL och depression-parametrar vid kombinationsbehandlingen. I samma studie sågs även en placeboeffekt på 10 av 11 parametrar vid monobehandlingen. Studie tre och fem påvisade inga större skillnader mellan behandlingarna. I studie fyra var det totala- och LDLkolesterolnivåer signifikant lägre i kombinationsbehandlingen jämfört med monobehandlingen. Slutsats: Resultaten från studierna var varierande gällande fördelarna av kombinationsbehandling jämfört med monobehandlingen. Inga tydliga mönster avseende på fördelar med kombinationsbehandling observerades eller var tillräckligt starka genom studierna. Variationen kan bero på flera faktorer, det kan troligen bero på att patienterna var olika sjuk i studierna samt att studierna använde sig av olika mätningssystem för att mäta resultaten. Det krävs fler och större studier med längre uppföljningstid som kan fastställa styrkan av kombinationsbehandlingen gentemot monobehandlingen för att kunna dra generella slutsatser om att det finns en fördel med kombinationsbehandlingen framför monobehandlingen.