Reverb är en effekt brukad inom bland annat musikproduktion för att mixa ljud, som flitigt används och är universellt erkänd som ett väsentligt verktyg. Däremot, inom domänen för röstinspelningar -framförallt radio och podcasts- är användningen av reverb mer begränsad, om inte obefintlig. Hur lyssnaren upplever en inspelning påverkas av efterklangen tillhörande den inspelningen. Alltså upplevs en lång efterklang tillhöra ett stort rum, medan ett mer dämpat ljud med en kort efterklang upplevs som ett litet rum. Ett nyhetsreportage som påminner om akustiken i en kyrka eller för den delen en inspelning i stil av en podcast -utan efterklang- kan upplevas svårt att lyssna på, framförallt med isolerande hörlurar. Många studier har publicerats om konceptet personligt föredragen efterklang för musik, men få finns för talad röst. Därför genomfördes denna studie med avsikt att hitta en konsensus mellan oberoende deltagare. Vilken efterklangstid föredras vid lyssning till en nyhetsrapport? Varje deltagare i studien lyssnade på sju versioner av en och samma röstinspelning i stilen av ett nyhetsreportage. Varianterna hade olika långa efterklangstider, från 0 ms till 800 ms. Därefter betygssatte deltagaren varje version av ljudklippet på en skala från 1 till 100, motsvarande hur nära inspelningen var till en perfekt lyssningsupplevelse enligt deras personliga preferens. Den extraherade datan från undersökningen indikerar en preferens mot lägre efterklangstider för det givna stimulit. Skillnaden mellan lägre efterklangstider visade sig vara mer signifikanta gentemot motsvarande intervall för längre efterklangstider. Den förväntade toppen för preferensbetygen mellan 200 och 400 ms kunde inte finnas, men avsaknaden av den kan till en del förklaras av flera faktorer, såsom: en skiljaktighet mellan ljudklippets och reverbets kvalitet, omfattningen av studien eller det faktum att ett träningsmoment saknades innan studiens start. / The reverb effect in the world of music production is frequently used and universally regarded as an essential tool. On the other hand in the domain of speech recordings -primarily radio and podcasts- is the use of reverberation more limited if even used at all. How the listener percieves a recording is affected by the reverberation of said recording. More precisely, a long reververation can be percieved as belonging to a large room, while a more damped sound with shorter reverberation sounds like a small room. A news broadcast sounding similar to church acoustics or a recording in the style of a podcast -with no room response- can be difficult to listen to, especially for a listener with isolating headphones. Many research articles and studies have been published about the concept of personally preferred reverberation for music, but very few for speech. Therefore this study was conducted with an intent to find a consensus between independent participants. What reverberation time is preferred when listening to a news report? Each participant in the study listened to a set of seven versions of a single voice recording in the style of a news report. The variants had reverberation times spanning from 0 ms up to 800. They then graded the recordings on a scale from 1 through 100 corresponding to how close to an ideal listening experience they had, according to their personal preference. The data extracted from the study points to a preference towards less reverberation time. The difference between smaller reverberation times were shown to be more significant compared to the difference between the same interval at a longer reverberation time. The expected preference-peak at between 200 and 400 ms was not found but the absence of it could be explained by several factors, such as: disparity between the quality of the soundclip and the quality of the reverb effect used, the extent of the study of the lack of a training session for the participants before the start of the study.

Under mina tidiga år som gitarrist i utveckling, figurerade otalet myter och berättelser på musikaffärer, i konsertlokaler och bland gitarristvänner. Detta var myter om gitarrutrustning, hur man fick samma gitarrljud som på favoritskivorna, vissa gitarrmodellers bästa årgångar osv. Nu, äldre, möjligen klokare, och strävande efter att bli en mer upplyst musikproducent, har ett utforskande av dessa myter förändrats från att vara ett till synes omöjligt uppdrag, till ett realistiskt projekt. Den här undersökningen har fokuserat på uppfattningen av elgitarrförstärkarna i min ägo och tagit avstamp i mitt eget musikskapande, detta med utgångspunkt både från lyssnar- och användarperspektiv. Förstärkarmodellerna skiljer sig åt konstruktionsmässigt och slagkraften de haft i populärkulturen. Två intervjuer, två blindtester och en personlig utvärdering gjordes för att utforska gitarrförstärkarnas sound, spelbarhet och gensvar. Resultaten pekade i slutändan på att vi väljer förstärkare annorlunda då vi utgår från fördomar, tidigare erfarenhet och visuellt intryck än vad vi gör när vi enbart lyssnar på deras ljud. En antydan till variation mellan förstärkarnas påverkan på gitarristers spelkänsla verkar också kunna existera men på grund av de komplexa parametrarna involverade i en sådan analys är det svårt att fastställa några tydliga tendenser. Det som dock kan reflekteras över är att vi troligen lyssnar på, och spelar genom gitarrförstärkare med mer än våra öron och ögon, samt att en förstärkares taktila egenskaper, design och kulturella signifikans troligtvis är av större värde än vi kanske uppfattar enbart genom ljudande material. / During my early years as a developing guitarist, numerous myths and stories circulated in music stores, concert venues, and among guitarist friends. These myths revolved around guitar equipment, how to achieve the same guitar sound as on favourite records, the best years for certain guitar models, and so on. Now, older and possibly wiser, striving to become a more enlightened music producer, my exploration of these myths has shifted from being a seemingly impossible mission to a realistic project. This investigation has focused on the perception of the electric guitar amplifiers in my possession, based on my own music creation, taking into account both listener and user perspectives. The amplifier models differ in their construction and the impact they have had on popular culture. Two interviews, two blind tests, and a personal evaluation were conducted to explore the sound, playability, and response of the guitar amplifiers. Ultimately, the results indicated that we choose amplifiers differently when we rely on biases, past experiences, and visual impressions than when we solely listen to their sound. There also seems to be a hint of variation in how amplifiers affect guitarists' feeling of ease when playing, but due to the complex parameters involved in such an analysis, it is difficult to establish clear tendencies. However, what can be reflected upon is that we likely listen to and play through guitar amplifiers with more than just our ears and eyes, and that the tactile properties, design, and cultural significance of an amplifier are probably of greater value than we may perceive through purely sonic qualities.