Studiens syfte är att undersöka vilka metoder och arbetssätt förskollärare förhåller sig till för att främja barns språkutveckling genom läsning i förskolan.Denna studie görs utifrån ett sociokulturellt perspektiv och baserar sig på grundtesen att människors interaktion, möten med varandra, är betydelsefullt för hur språkinlärning och lärandet sker i samspelet med andra i olika situationer och med olika verktyg. Detta har undersökts genom en kvalitativ metod där fem förskollärare från fem olika förskolor har intervjuats.Studiens resultat visar att läsning förekommer i verksamheten varje dag på alla fem förskolorna men att det skiljer sig åt i vilken utsträckning läsning sker mellan förskollärare och barngrupp. De äldre barnen tar del av kapitelböcker för att skapa en djupare förståelsen för orden och de yngre barnen får möjligheten att själva kunna skapa sig en bild av sagan. Barnen lär sig på det sättet nya ord i samspel med andra som de sedan själva använder i sina lekar. Läsning sker initierat av både barn och vuxna och valet av litteraturen beror på om tillfället är planerat eller spontant.